I bullriga stadsmiljöer tvingas många fåglar till en mer förenklad sång, med färre nyanser och starkare och pipigare toner som tränger igenom det lågfrekventa trafikbruset. Samma fenomen har för övrigt observerats hos oss människor och kallas för Lombardeffekten. När bakgrundsljudet ökar börjar vi omedvetet prata med ljusare röst och högljutt betona stavelserna extra noga, och det krävs en viljeansträngning för att faktiskt sänka rösten.
En intressant fråga inom forskarvärlden är hur pass permanenta sådana här beteendeförändringar är bland djur som tvingas anpassa sig till olika former av miljöstörningar under lång tid. Finns till exempel den ursprungliga fågelsången kvar trots att fåglarna har tvingats sjunga en förenklad version av artens trudelutt i flera generationer?
Större tonomfång
En ny amerikansk studie visar att åtminstone den vitkronade sparven i olika städer vid San Franciscobukten direkt klarar av återgå till en mer ursprunglig sång när trafikbullret upphör. Under coronapandemins nedstängningar började sparvarna sjunga med lägre volym, fler drillar och ett större tonomfång.
"Ett ökat frekvensomfång innebär överföring av mer information, och bättre sångkvalitet", skriver forskarna i sin studie som publiceras i tidskriften Science.
– Det unika med den här studien är att forskarna hade studerat sången hos de här fåglarna tidigare, både i urbana områden och på landsbygden. Så nu blev det ett fullskaleexperiment när trafikbullret plötsligt minskade kraftigt och man kunde se att fåglarnas beteende snabbt förändrades, säger Jan Olof Helldin, ekolog och forskare vid Centrum för biologisk mångfald på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Sämre reproduktion
TT: Finns det någon nackdel för fåglarna att anpassa sin sång till buller?
– Ja, i andra studier har man sett att det kan försämra den reproduktiva framgången, eftersom det blir mer kostsamt för fåglarna att göra sig hörda och hävda revir, säger Jan Olof Helldin.
Enligt de amerikanska forskarna minskade ljudnivån i de observerade städerna så kraftigt att den påminde om nivån på 1950-talet. "Restriktionerna suddade effektivt bort ett halvt sekel av ökande ljudföroreningar", skriver forskarna i sin studie.
– Man ska kanske vara lite försiktig med att dra för stora växlar på den här studien av en enda art i ett område. Men det är ändå glädjande att se hur naturen snabbt kan hitta tillbaka när störningarna försvinner. Det är viktig kunskap, säger Jan Olof Helldin.
Jörn Spolander/TT
Fakta: Vitkronad sparv
Vitkronad sparv (Zonotrichia leucophrys) är en tätting som är vanligt förekommande i stora delar av Nordamerika.
Den är insektsätare och häckar på marken.
Det är främst hannarna som sjunger. Men även honorna tar ton ibland, för att hävda revir eller ett område med mat.
Fågelungarna lär sig sången under sina första två till tre månader i livet – men inte specifikt från fågelpappan, utan genom att lyssna till hela flockens läte.
Arten är välstuderad både vad gäller sångens utveckling och hur parningsbeteendet påverkas hormonellt.
Den hittills äldsta konstaterade vitkronade sparven levde i Kalifornen och blev drygt 13 år gammal.
Källa: Encyclopedia of Animal Behavior.