Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Greklands förre finansminister Yanis Varoufakis hoppas bli invald i EU-parlamentet – via Tyskland. Arkivfoto.

Familjefejder väntar i EU-valet

Släkten är värst när kusiner, syskon och ex-fruar kandiderar mot varandra då EU-parlamentet ska fyllas av nya ledamöter. Årets trend tycks vara att kandidera i ett annat land än det egna.

Grekiske vänsterekonomen Yanis Varoufakis rörde upp rejält med känslor på eurogruppens möten i Bryssel under sin korta tid som finansminister våren 2015.

När han nu hoppas få komma tillbaka till Bryssel gör den mc-körande 57-åringen det inte från hemlandet – utan via Tyskland.

- Det är inte meningen att livet ska vara enkelt, konstaterade Varoufakis i en utfrågning hos tankesmedjan Breugel i Bryssel i slutet av mars.

Om han verkligen ska lyckas återstår dock att se. Trots relativt stor mediauppmärksamhet syns Varoufakis-partiet Diem25 knappt över huvud taget i opinionsmätningarna så här långt.

Barnier mot Barnier?

Varoufakis är inte ensam om att söka lyckan på annat håll. Italiens förre EU-minister Sandro Gozi ställer upp i det franska EU-valet, för president Emmanuel Macrons rörelse LREM.

Nederländska förra EU-kommissionären och ministern Nellie Kroes kandiderar i sin tur för det belgiska liberala partiet Open VLD.

Kroes har dessutom sällskap hos belgiska VLD av franske Nicolas Barnier – vars pappa Michel varit i rampljuset rejält de senaste åren som EU:s chefsförhandlare om brexit. Om Barnier den yngre väljs in väntar måhända intressanta debatter framöver med Barnier den äldre – som av många ses som en tänkbar kompromisskandidat till posten som ny ordförande i EU-kommissionen.

Mussolini gånger två

Överlag finns det gott om potentiella familjekonflikter i kommande EU-parlament. I Italien står två ättlingar till förre diktatorn Benito Mussolini mot varandra: barnbarnet Alessandra Mussolini hoppas bli omvald för konservativa Heja Italien (Forza Italia) medan hennes kusinbarn Caio Giulio Cesare Mussolini kandiderar för extremhögern i Italiens bröder (Fratelli d'Italia).

Estlands förre president Toomas Hendrik Ilves har dubbelt intresse för valet: hustrun Ieva kandiderar i Lettland och ex-frun Evelin i Estland.

I Storbritannien får i sin tur två av Konservativa partiets mest kända företrädare, Boris Johnson och Jacob Rees-Mogg, följa sina systrars valkampanjer, för vitt skiljda partier. Rachel Johnson ställer upp för nybildade EU-vänliga Change UK, medan Annunziata Rees-Mogg kandiderar för likaledes nybildade, men ivrigt EU-fientliga, Brexitpartiet.

Rachel slipper dock möta sin pappa Stanley, som hoppades bli kandidat för Konservativa partiet, men inte släpptes fram.

Comeback för Silvio

Genom åren har otaliga tv-stjärnor, idrottare och skådespelare försökt bli invalda i EU-parlamentet, inte minst som ett sätt för deras partier att få upp intresset inför EU-valet. I år tycks dock ovanligt få kändisar kandidera – kanske som en följd av att själva arbetet i parlamentet blivit rejält mycket tuffare.

De mest kända namnen är i stället "politiska kändisar" som ärkebrexitören Nigel Farage för Brexitpartiet i Storbritannien, landsflyktige katalanske separatistledaren Carles Puigdemont i Spanien och Italiens förre premiärminister Silvio Berlusconi, som vid 82 års ålder hoppas på ännu en comeback.

Finland bjuder samtidigt på en "dubbelkändis". Sari Essayah, som vunnit både VM och EM i gång och nu är populär partiledare för Kristdemokraterna, siktar på att återvända till EU-parlamentet där hon satt redan 2009–2014. Om hon blir invald tänker Essayah dock endast sitta i parlamentet under hösten då Finland är ordförandeland i EU:s ministerråd.