Fler väljer vågen för sista vilan

Ett gungande hav eller en fjälltopp med vidunderlig utsikt lockar allt fler när det kommer till den sista vilan. De senaste åren har ansökningarna om att få sprida avlidnas aska någon annanstans än på en kyrkogård ökat stadigt.

ANNONS
|

Intresset för att bli lagd till sista vilan ute i det fria och inte på en gravplats eller i en grav, fortsätter öka stadigt. Sedan början av 2000-talet, då knappt ett tusental personer ansökte om att få sprida askan efter en anhöriga, har antalet ansökningar i dag mer än fördubblats.

Hos Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) har man märkt att fler och fler söker sig bort från den gammeldags gravplatsen och allt oftare väljer minneslund, urngravar eller att låta askan strös i naturen.

Mer rotlösa

- Jag tror att vi lever annorlunda i dag jämfört med tidigare generationer. Vi är mer rotlösa som personer. Förr var det vanligare att man växte upp, gick i skola och arbetade på samma ort. I dag splittras vi som familjer tidigt. Vi studerar på olika orter, vi får arbete på olika orter och har fritidshus på andra orter. Vi har inte samma rötter längre knutna till en och samma plats, säger SKKF:s vd Jan Olov Andersson.

ANNONS

Hanteringen av de döda skiljer sig mellan olika länder. Ibland hör man om britter som får sin aska strödd på en fotbollsplan och i vissa länder kan enskilda tillåtas ha askan kvar i hemmet. Här i Sverige är reglerna mer strikta. Aska får bara strös över land på en plats som ligger avsides och i princip inte beträds av människor. Kriterierna för att få strö aska är att det ska ske på en plats som ligger avsides och i förarbetena hänvisade lagstiftarna till fjällområden och de stora skogarna i norr.

Därför blir det lättare att strö aska i sjöar eller i havet. De absolut flesta som söker vill strö aska över vatten och det är även de som i absolut störst utsträckning beviljas.

- Den som vill få sin aska strödd vid sommarstugan kommer att bli besviken. Fastigheter byter ju ägare och den nye ägaren kanske inte vill ha någons aska på sin tomt. Det är väl tänkt så att andra inte ska kunna ta anstöt av att aska har strötts, säger Lars Schill, länsjurist vid länsstyrelsen i Göteborg.

ANNONS

Egen bedömning

Varje länsstyrelse gör sin egen bedömning av lämpligheten. I vissa län ges nästan inga tillstånd alls att sprida aska över land, även om är många ringer och frågar.

- Vi har som måttstock att det ska vara en bra bit bort från hus och inte nära en tätort. Och det ska inte vara en plats som lockar besökare, säger han.

Jan Olov Andersson på SKKF tror att fler kommer att söka sig bort från de traditionella kyrkogårdarna när det blir dags att läggas till den sista vilan.

- Absolut. Det beror på individualismen och att vi söker andra typer av gravskick. Vi går ifrån det traditionella. Samtidigt söker vi ju minnesplatser, vilket märks på platser där det skett en tragisk olycka. Men minnesplatsen behöver inte längre vara den traditionella kyrkogården utan den kan se ut på olika sätt.

ANNONS

Fakta: Så säger begravningslagen

Askan efter en avliden får strös ut på någon annan plats än en begravningsplats, om länsstyrelsen ger tillstånd till det.

Ett sådant tillstånd får ges endast om den plats där askan ska strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.

Om tillstånd meddelas, skall länsstyrelsen i beslutet ange de villkor för förfarandet med askan som länsstyrelsen anser nödvändiga.

Den som har fått tillstånd skall inom den tid som länsstyrelsen bestämmer lämna in ett intyg till länsstyrelsen om att det har förfarits med askan i enlighet med beslutet om tillstånd.

Källa: Svensk författningssamling 1990:1147

Fakta: Antalet ansökningar om att strö aska

Antalet ansökningar om utströende av aska (enligt SKKF) i hela landet:

År 2000: 930

2005: 1364

2010: 1923

Enligt Länsstyrelsernas statistik:

2016, årets 10 första månader: Totalt: 2420

Varav i:

Dalarna, Värmland, Örebro, Gävleborg: 243

Norrbotten, Västerbotten: 152

Skåne, Blekinge, Kronoberg: 460

Stockholm, Uppsala, Sörmland, Västmanland, Gotland: 660

Västernorrland, Jämtland: 141

Västra Götaland, Halland: 588

Östergötland, Kalmar, Jönköping: 176

Källa: Svenska kyrkogårds- och krematorieförbundet, länsstyrelserna

ANNONS