Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vilka kan tala franska som en infödd efter 20 år i Paris? Det hänger bland annat på språköra och personlighet. Arkivbild.
Vilka kan tala franska som en infödd efter 20 år i Paris? Det hänger bland annat på språköra och personlighet. Arkivbild. Bild: Remy de la Mauviniere/AP/TT

Franskan flyter bäst för introverta

En del lyckas i vuxen ålder lära sig ett nytt språk till fulländning - inget i talet antyder att de har ett annat modersmål.
Men hur når man dit? En ny studie pekar på att personligheten har oväntat stor betydelse.

En del har det bara: språkbegåvning. Men hur viktig är den, och vilken betydelse har andra faktorer, när vuxna personer lär sig att behärska ett främmande språk?

För att komma svaret närmare genomförde språkforskare vid Stockholms universitet en studie med svenskar som i många år bott i Paris. Samtliga hade lärt sig franska i tonåren eller senare och de flesta kunde använda språket på avancerad nivå. Men medan vissa talade som en infödd hade andra en brytning. Varför?

Studien gav ett överraskande svar: Mer tillbakadragna - introverta - personligheter hade ett språkligt övertag jämfört med de utåtriktade, extroverta.

– Det är nog det mest spännande resultatet i studien. Man tänker nog att en mer utåtriktad person hamnar i fler sociala situationer och får fler tillfällen att använda språket. Men vi tror att lite mer introverta personer lyssnar mer på andra, vilket kan vara en fördel om man ska greppa finliret i språket. Extroverta personer kanske i högre grad nöjer sig med att kunna ta sig fram, säger Fanny Forsberg Lundell, professor i franska och projektledare för studien.

Hon tillägger att ingen i studien var extremt introvert.

– Men det visade sig att de som drog mer åt det introverta hållet hade en fördel jämfört med de som drog åt det extroverta hållet.

Lyssnat och lärt

Personlighetsdraget var en av de tre viktigaste förklaringarna till de olika nivåerna i gruppen. Studien bekräftade också att graden av språkbegåvning, och specifikt minne för ljudsekvenser, har stor betydelse.

– Vi tror att språkörat i kombination med en observerande och lyssnande personlighet är en lyckad kombination, säger Fanny Forsberg Lundell.

I djupintervjuer med personer i gruppen framkom också att många av dem som nått en väldigt hög nivå i språket tillbringat mycket tid med att lyssna.

– De har suttit på kaféer och tjuvlyssnat på samtal, de har tittat extremt mycket på fransk tv och verkligen sett till att bli exponerade.

Olika förmågor

Inte oväntat var också vistelsetiden i landet en viktig faktor. Viss betydelse, men inte lika stor, hade en stark koppling till fransk kultur, en svagare koppling till den svenska kulturen och många sociala relationer på franska.

– Vi trodde nog att vi skulle få mer utslag på de sociala faktorerna, men resultatet är ändå i linje med annan forskning. Någon form av kognitiv förmåga, som språkbegåvning, spelar roll för hur bra vi blir på något. Vi är olika, helt enkelt.

Studien syftar till att fördjupa kunskapen om den mänskliga språkförmågan, men Fanny Forsberg Lundell påpekar att fler studier - med andra språkkombinationer och andra typer av grupper - behövs för att kunna dra generella slutsatser. Parissvenskarna hade ovanligt goda förutsättningar: De hade bott i staden i snitt 20 år, flertalet var högutbildade, språkintresserade och motiverade.

– Än så länge är för lite gjort inom detta fält, men det är en viktig insikt att en del av språkförmågan är medfödd. Å andra sidan är det en väldigt specifik förmåga att kunna låta som en infödd. Många kan ändå lära sig ett språk på avancerad nivå, även om de inte låter som infödda, säger Fanny Forsberg Lundell.

Professor Fanny Forsberg Lundell, Stockholms universitet.
Professor Fanny Forsberg Lundell, Stockholms universitet. Bild: Privat/TT

Fakta: Mer om studien

I testgruppen ingick 62 vuxna personer med svenska som modersmål, bosatta i Frankrike sedan i snitt 20 år.

Huruvida personerna i testgruppen talar som en infödd har bedömts av personer med franska som modersmål. Exakt vad som fått dem att reagera på något "ofranskt" är inte analyserat. Men tidigare studier har visat att prosodin, satsmelodin, är viktig. Är satsmelodin bra kan små grammatiska fel slinka igenom. En dialekt ökar också sannolikheten för att uppfattas som modersmålstalare.

Minne för ljudsekvenser testas genom att låta en person lyssna på korta avsnitt på ett totalt främmande språk. Personen får senare höra sekvensen igen och ange om man hört den tidigare.

Källa: Fanny Forsberg Lundell, Stockholms universitet