Det berättar journalisten och författaren Staffan Bengtsson, som 2010 skrev en bok om Ikeas design och under förarbetet gick runt i Älmhult med Ikea-grundaren. Bengtsson konstaterar att Kamprad tidigt snappade upp tidens trender och tendenser:
- Han hade ett väldigt långt finger i luften, och han kom i helt rätt tid. Efter kriget var Kamprads idéer ett svar på vad vi behövde – enkla, funktionella möbler som inte kostade så mycket.
Skrupelfri plagiering
Bengtsson påpekar att Ikea fick ett indirekt erkännande av välrenommerade formgivare.
- Josef Frank, som vi betraktar som en finlirare, sade sådant som att: Jag tycker att man ska ha en eller två saker av mig, sedan kan man ha väldigt vanliga saker.
Men lyhördheten hos Ikeas designavdelning har också lett till att företaget anklagats för plagiat.
- Det gick rätt skrupelfritt till ibland. Man såg någonting, lade väldigt noga på minnet hur det såg ut och åkte sedan hem och gjorde likadant. Så var det. Detta är baksidan och jag försvarar det inte, men tittar man på andra formgivare – traditionella, högt rankade formgivare – så är alla väldigt påverkade av varandra, säger Bengtsson.
"Klarar inte en flytt"
Han spår att tiden snart, kanske redan om fem år, "hinner ifatt Ikea":
- En dag kommer vi att kunna gå tillbaka till Ikea med våra gamla möbler och panta dem, precis som vi i dag pantar tomglas på Konsum.
Vissa begagnade Ikea-möbler säljs redan nu dyrt på auktion, bland annat kopior av 1700-tals möbler som tillverkades på 90-talet. Men annat, som den klassiska Billy-hyllan, tål inte tidens tand alls. Den klarar "inte mer än en flytt innan den är trasig", säger auktionsexperten Pontus Silfverstolpe till Metro.
