När mammor gick ned i vikt var det positivt även för barnens BMI. Någon sådan koppling mellan pappa och barn kunde de norska forskarna inte se. Arkivbild.
När mammor gick ned i vikt var det positivt även för barnens BMI. Någon sådan koppling mellan pappa och barn kunde de norska forskarna inte se. Arkivbild.

När mammor går ner gör barnen det med

Föräldrar har stor inverkan på vad deras barn väger. Men när mammor går ner i vikt eller rör sig mindre verkar det ha större påverkan på barnens BMI än om pappor gör detsamma, enligt en norsk studie.

ANNONS
|

Precis som i Sverige har antalet överviktiga barn och vuxna ökat i Norge, där undersökningar har visat att nära sju av tio norrmän är överviktiga. I Sverige har mer än halva befolkningen övervikt eller fetma, enligt Folkhälsomyndigheten.

- Vi vet att om man är överviktig som barn och ungdom så är risken större att bli överviktig även som vuxen. Därför är det viktigt att förhindra att problemet växer, säger Kirsti Kvaløy, forskare vid Hunt, Helseundersøkelsen i Nord-Trøndelag, vid Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet.

ANNONS

- Vår studie är ett led i att hitta orsakssamband för viktökning, för att kunna hitta en strategi för att begränsa detta.

Undersökte 4000

Tillsammans med sina kollegor har Kvaløy undersökt runt 4400 föräldrar och barn i fylket Nord-Trøndelag i mellersta Norge under en elvaårsperiod. Forskarna samlade in uppgifter om föräldrarnas vikt och fysiska aktivitet och om barnens BMI, kroppsmasseindex – alltså ett mått på relationen mellan längd och vikt.

Tanken var att ta reda på hur förändringar i föräldrarnas livsstil påverkade barnens BMI. Och det visade sig att det verkar bero på om det är pappan eller mamman som genomgår förändringar.

Studien, som presenteras i tidskriften BMJ Open, visar att om mammorna gick ner mellan två och sex kilo kunde det kopplas till ett lägre BMI hos barnen.

- När mamman gick ner i vikt var det positivt för barnens vikt. Och när hon reducerade sin fysiska aktivitet var det också negativt för barnens vikt, säger Kvaløy.

ANNONS

Mammor fixar maten

Att pappan förlorade några kilon eller började röra sig allt mindre kunde forskarna däremot inte koppla till utvecklingen kring barnens BMI på samma tydliga sätt.

- Vi såg samma trend hos fäderna, men där fick vi inget statistiskt samband.

Tidigare studier i andra länder har visat samma tendens – att förändringar i mammors livsstil påverkar mer. Hur det kommer sig vet inte Kvaløy och hennes kollegor, då det inte har undersökts inom ramen för deras studie. Men hon har vissa funderingar kring vad det kan bero på:

- Trots att vi tänker oss att mammor och pappor i dag delar mer lika på omsorgen av barnen så kanske det ändå fortsatt är så att mamman i högre grad står för matlagning och inköp av mat.

Om mamman gör små förändringar i sin diet eller sina vanor kan det involvera hela familjen, är tanken. Ett fynd i studien som talar för detta är att man inte såg samma koppling när en förälder gick ned väldigt mycket i vikt. Det kan snarare ha med sjukdom eller mer omfattande dieter att göra, som inte hela familjen inkluderas i.

ANNONS

Utbildningsnivå

Kvaløy förvånas mer över resultatet när det kommer till den fysiska aktivitetens påverkan.

- Vi vet inte riktigt varför det ser ut så, men det kan vara så att mamman är en viktigare förebild när det gäller fysisk aktivitet, säger hon.

Sambanden kvarstod även när man tog hänsyn till utbildningsnivån hos föräldrarna. I snitt hade dock familjer med hög utbildningsnivå lägre BMI, och i de familjerna verkade också mammans viktnedgång ha en större inverkan på barnens kroppsmasseindex.

Att forska mer kring familjeliv och vikt är viktigt för att bryta den negativa trenden gällande övervikt, anser Kirsti Kvaløy.

- Föräldrarnas vikt har mycket att göra med barnens viktutveckling, så det är viktigt att fokusera på familjer när man vill implementera strategier för viktändring. Föräldrar behöver förstå vilka faktorer som kan påverka.

TT

Fakta: BMI

Är en förkortning av engelskans "body mass index", på svenska kroppsmasseindex.

En metod för att med utgångspunkt i vikt och längd beräkna om en person är över-, normal- eller underviktig.

Beräknas genom att kroppsvikten i kilo divideras med kvadraten på kroppslängden uttryckt i meter.

Resultatet ska vid normal vikt ligga mellan 20 och 25, men varierar något mellan etniska grupper.

För barn och ungdomar gäller andra gränser, som varierar med åldern.

Källa: NE

ANNONS