Den första tiden efter det att Johan Gustafsson kidnappades av beväpnade män i Mali var chockartad. Han kördes rakt ut i Sahara och försökte vänja sig vid ett isolerat liv i öknen. I början fick han vatten, mat och filtar men behandlades i övrigt kyligt av männen som vaktade honom. Många var unga män, som Gustafsson fick se växa upp och förändras.
Gruppen stannade aldrig mer än en månad på samma plats och bytte ofta fångvaktare. Kojan som Gustafsson sov i fick han bygga upp själv, han beskriver den som sitt eget lilla fängelse.
- Med åren lär man sig och förstår vilka faror som finns. Med tiden blev man mer avslappnad. Man skaffar sig ett liv och det blir en vardag, säger han.
- Från den intensiva perioden i början där man kände att man hade ett dödsstraff hängandes över sig, blir det sedan ett fängelsestraff på obestämd tid.
Sov i sanden
För att överleva låtsades Johan Gustafsson konvertera till islam, vilket gjorde hans liv inrutat av böner och måltider. Dagarna började innan solen gick upp, då han väcktes av böneutropet.
- Då hasade jag mig upp från filten jag låg på i sanden. Jag sov ofta utomhus, eftersom det var för hett i kojan större delen av året, förutom på vintern. Det var väldigt mjukt och skönt i sanden som formades efter kroppen.
- I början var jag dock väldigt trött i ryggen eftersom det var ovant att sitta på marken och aldrig i en stol.
Morgonen var den bästa tiden på dygnet för Johan Gustafsson. Då passade han på att träna om han hade tillåtelse, sprang och lyfte sand för att hålla sig i form. Han försökte också lära sig lokala språk samt arabiska och franska.
- Jag aktiverade mig så mycket att jag ibland kände att tiden inte räckte till, folk kom och störde mig och så, säger Gustafsson som berättar att han höll sig mycket för sig själv.
"Fantastisk himmel"
Den största delen av tiden i fångenskap levde han under bar himmel i öknen.
- En fantastisk stjärnhimmel, säger Gustafsson som försökte sig på att göra en stjärnkarta, vilket förbryllade hans fångvaktare eftersom "många trodde att världen är platt".
Dagarnas kulinariska höjdpunkt var när det i sanden bakades bröd av jäst och vatten. Det var ett väldigt enkelt vitt bröd, men det var åtminstone färskt. Annars bjöds det på pulvermjölk, makaroner, ris och kött från djur som får och getter.
- Någon gång slaktade vi kameler, jag har slaktat en själv faktiskt, säger Gustafsson som också kokat "tusentals" koppar arabiskt te.
- Generellt hade vi kött och kolhydrater. Det var tuffare med vitaminer, men i slutet tog de med säckar med lök till oss. Tror de hade fått order om det. De här ökenkillarna tycker inte om grönsaker. De vill ha kött och mjölk, så är det.
Hölls gömda
Efter det att Frankrike 2013 gick in i Mali drevs de islamistiska extremisterna så småningom ut ur städerna och grupperade om ute i öknen. Då fick Johan Gustafsson och hans medfångar sitta gömda väldigt länge.
De satt i sina kojor större delen av dygnet och rörde sig mycket lite. De fick komma ut en stund på natten.
- Det var närmare ett år som vi höll oss så pass gömda och vi blev så svaga. Därefter kom sjukdomar relaterat till det. Jag tror att jag hade någon form av bråck, säger Gustafsson som i dag väger 15 kilo mindre än när han gav sig av på motorcykelresan från Sverige för snart sex år sedan.