Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt TTELA
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
När tonfiskar dör till havs sjunker de ned till botten och fungerar som en naturlig kolsänka. Arkivbild.
När tonfiskar dör till havs sjunker de ned till botten och fungerar som en naturlig kolsänka. Arkivbild. Bild: Itsuo Inouye/TT

Stora fiskar har oväntad klimatpåverkan

Havets stora fiskar har en hittills ouppmärksammad förmåga att ta bort koldioxid ur atmosfären – om de får dö naturligt. Men detta urgamla kretslopp har brutits av fiskeindustrin, visar en ny studie.

När stora fiskar, som tonfisk, makrill och svärdfisk, dör en naturlig död i havet sjunker de snabbt ner till botten. Den mängd kol som de bundit under sin livstid kommer då att lagras i sedimenten i tusentals eller till och med miljontals år, beroende på djupet.

”Men om fisken fångas kommer detta kol i stället att släppas ut som koldioxid i atmosfären efter några dagar eller veckor", säger Gaël Mariani, forskare vid Université de Montpellier i Frankrike, i ett pressmeddelande.

Drygt 700 miljoner ton

Tillsammans med franska och amerikanska kollegor har han räknat ut i vilken omfattning fiskeindustrin har påverkat detta uråldriga kretslopp. De har endast inkluderat fiskar längre än 30 centimeter, som fångats i djupa havsområden.

Deras resultat, som publiceras i tidskriften Nature, visar att denna fångst sedan 1950 motsvarar utsläpp av nästan 140 miljoner ton koldioxid, som annars skulle ha lagrats i havsbotten under lång tid framöver. Om även fiskebåtarnas bränsle räknas in växer utsläppen till drygt 700 miljoner ton koldioxid.

Sedan 1950 har de sammanlagda utsläppen tiofaldigats, så att de numera är cirka 24 miljoner ton per år. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges årliga nettoutsläpp av växthusgaser.

"Blå kolpump"

Studien visar att drygt hälften av denna fiskfångst har skett och sker i områden där fisket skulle ha varit olönsamt utan subventioner.

Forskarna påpekar att även om fiskarnas funktion som kolsänka är betydligt mindre än andra naturliga kolsänkor, som världens mangroveträsk och sjögräsängar, så är det en viktig del att ta hänsyn till.

”Den här störningen av 'den blå kolpumpen' måste justeras, så att de stora fiskarna kan återgå till att vara en kolsänka i stället för att vara en extra koldioxidkälla. Vi måste fiska bättre", säger Gaël Marianis kollega professor David Mouillot.

I studien fokuserade forskarna på olika arter av tonfisk, makrill, haj och svärdfisk. De inkluderade endast exemplar som var större än 30 centimeter, och som fångats på djup större än 200 meter. De exkluderade fångstområden med uppvällande strömmar, där material från botten sveps upp till ytvattnet.