Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) och statsminister Stefan Löfven (S) på väg till tisdagens misstroendevotering mot Strandhäll.

Strandhälls petning: "Finns grund för kritik"

Annika Strandhälls (S) agerande i petningen av Försäkringskassans generaldirektör har lett till en KU-granskning, en misstroendeförklaring och ordkrig från både höger och vänster. Men hur allvarligt är socialförsäkringsministerns agerande?

Ann-Marie Begler, Försäkringskassans förra generaldirektör, avsattes i slutet av april förra året. Vid en presskonferens meddelade Annika Strandhäll (S), som då var socialminister, att Begler skulle bytas ut omedelbart. Beslutet var oväntat och har kritiserats hårt av framförallt oppositionspartierna. Och det finns grund för kritik, menar Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

- Här säger Strandhäll att det var så dålig samordning så då måste jag flytta på dig. Då blir frågan: hur allvarlig var den samordning som inte fungerade och var det verkligen en ickefungerande samordning? Det har Strandhäll inte riktigt lyckats visa tycker jag, säger han och fortsätter:

- Problemet är att det lagrum som styr allt det här är oerhört vagt, det är det som ställer till det. Det står bara i lagen om offentlig anställning att man kan flytta på en generaldirektör om det är för myndighetens bästa eller av organisatoriska skäl.

"Lättvindlig förflyttning"

Strandhälls förklaring till petningen har varit att Begler inte gjort tillräckligt för att undvika att människor hamnar i limbo mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, när de inte längre beviljas sjukpenning utan tvingas söka jobb. Kritiken från oppositionspartierna har bland annat handlat om att beslutet, som togs omkring fem månader innan valet, togs av politiska skäl och på valtaktiska grunder.

Strandhäll och regeringen har anmälts till konstitutionsutskottet (KU) för petningen av Begler. KU:s granskning pågår fortfarande och den 16 maj i år väckte Moderaterna en misstroendeförklaring mot Strandhäll efter att det, enligt partiet, framkommit nya uppgifter under granskningen. Moderaterna har hävdat att Strandhäll ljugit i KU om skälen till varför Begler med bara några dagars varsel flyttades till en post i regeringskansliet. Men om misstroendeförklaringen mot Strandhäll var rimlig eller inte är svårt att avgöra, menar Göran Sundström.

- Man ska vara oerhört restriktiv med att flytta på generaldirektörer av rättssäkerhetsskäl, det här var en ganska lättvindig förflyttning av en generaldirektör och där finns det grunder till kritik. Om det är tillräckligt för att rikta en misstroendeförklaring mot henne, som är det skarpaste vapnet man kan ta till, det är svårare att uttala sig om. Då måste man veta mer om hur bristfällig den här samordningen var.

Misstroendeförklaringar vanligare

Huruvida Strandhäll faktiskt ljugit i KU eller inte är ytterligare något som måste klargöras innan det går att uttala sig mer, menar Göran Sundström. Men han upplever att det blivit vanligare att politiker använder sig av verktyget att väcka misstroendeförklaringar.

- Jag tycker detta är ett tecken på att det blivit lite vanligare, det ligger lite närmre tillhands att göra det. Det har blivit ett vapen som man tar till lite lättare.

Under tisdagens misstroendeomröstning i riksdagen klarade sig Strandhäll med en knapp marginal. 172 ledamöter röstade för misstroendeförklaringen, ytterligare tre röster hade fällt socialförsäkringsministern. Den 4 juni väntas KU vara klar med sitt betänkande.

TT: Vad tror du att KU:s granskning kommer att visa?

- Förmodligen att det är olika bilder som ges av vad som sagts. Det tror jag kommer vara en slutsats, att här är det två olika verklighetsbilder, säger Göran Sundström.