På torsdagseftermiddagen hördes två kollegor till den personliga assistent som bragdes om livet på sin arbetsplats.
Först ut var assistenten som kom till lägenheten strax innan klockan 07 på morgonen. När hon satte sig i vittnesbåset möttes hennes och den misstänkta kvinnans blick – i några sekunder stirrade de på varandra.
Assistenten, stundtals i tårar, berättade att hon hade försovit sig den här morgonen. Hon skickade ett meddelande till offret om att hon skulle bli sen, men när hon inte fick något svar blev hon orolig och åkte direkt till jobbet. När hon kom in i lägenheten såg hon något på golvet.
– Jag ser massa skvätt och jag tänker att han kanske skulle äta något, men tappat maten. Så såg jag hans telefon på golvet och hans fötter.
”De kan ju inte sluta”
Hon tittade till brukaren och såg att hon var okej. Hon väckte den assistent som hade sovande natt, som ringde 112 varpå hon började ge sin kollega hjärt- och lungräddning, HLR.
– Han är helt dränkt i blod – han är väldigt blöt och han stirrar.
Men HLR:en gav ingen effekt.
– Det händer liksom ingenting och jag vet att jag ropar att ambulansen får köra snabbare. Så kommer de till slut och sedan blev allt liksom svart för mig. Personalen försöker, men slutar och säger något med "sticksår, sticksår, backa". Jag tänker att de kan ju inte sluta, för han kan inte vara död.
Även mannen som hade det sovande passet och som initialt var misstänkt i fallet hördes.
Han var också tagen när han satt i vittnesbåset och berättade att han sovit, med öronproppar, i ett rum i lägenheten med sin hund alldeles bredvid sig. Han vaknade till en kort stund under natten då han hörde en duns, men sade under förhöret att det inte är något konstigt att det låter i lägenheten på natten eftersom en kollega alltid är vaken och i arbete. Han somnade om och väcktes på morgonen av kollegan som sade: ”Det är blod överallt”.
”Jag skakade så mycket”
– Jag får såklart en chock och rusar ut. Han låg och stirrade och jag blev ju skrämd, men jag försökte vara fokuserad på det jag gjorde.
Mannen ringde 112 och hjälpte kollegan med HLR.
– I någon chock rusar jag in på toaletten för att tvätta av mig – jag var ju helt blodig. Så rusar jag in till NN (brukaren, reds. anm.) och man ser oron i hennes ögon.
Mannen försökte göra en vårdinsats för brukaren, men hade svårt att få till det.
– Jag skakade så mycket. Jag satt där tills polisen kom. Sedan åkte jag med till arresten.
Assistenten skeptisk
Assistenten som kom till jobbet på morgonen berättar att hon varit skeptisk till att den åtalade kvinnan skulle jobba hos brukaren.
– För vi litar inte på henne när det gäller pengar. Hon har aldrig några pengar och hon har frågat folk om att låna. Hon har frågat om att få låna pengar av NN (brukaren, reds. anm.). Jag sa att det kan man inte göra, särskilt inte när man är assistent, sade hon i förhör.
Åklagaren frågade henne hur offret var som assistent åt brukaren.
– Han var jättebra. Han var rätt person på rätt plats – han skulle få fast tjänst. De var jättebra vänner och han tog hand om henne så fint.
Då blev det känslosamt för mannens familjemedlemmar i rättssalen.
