– Jag har aldrig tidigare varit i den situationen att någon säger att du ljuger. Klart jag är kränkt. Flera gånger har jag bara velat dra ett täcke över huvudet, stanna inne och gömma mig, men jag fick rådet att göra tvärtom, och det har jag gjort, säger Kristina Geers.
Vi träffas på hennes nuvarande arbetsplats, ett konsultföretag i Göteborg. Från ett konferensrum på högsta våningen är utsikten slående över Mölndal, som ligger åt söder.
LÄS OCKSÅ:Från Independence day till Judgement day
Det var i Mölndal som hon tillbringade natten mellan den 21 och 22 maj 2012, anhållen av polisen och anklagad för ekonomisk brottslighet. Väktarna tände ljuset varje kvart, för att se att hon inte försökt skada sig själv.
– Ovissheten i arresten var det svåra. Jag visste inte när jag skulle få träffa mina barn igen. Det första som alla frågar är när man ska få komma ut, men det svaret är bara åklagaren som vet.
LÄS OCKSÅ:Mejlen tyngdpunkten i åtalet
Hennes man, tidigare informationschefen på Saab Automobile, Eric Geers, arbetade vid tillfället i Kina. Kristinas föräldrar, som också bor i Ljungskile, fick hämta barnen från dagis och fritids. Hade det inte funnits några anhöriga hade socialen fått ta hand om barnen, berättade poliserna för Kristina.
Hon var inte ensam om att bli anhållen denna dag. Även den tidigare vd:n, Jan Åke Johnsson och ytterligare en person som haft en ledande befattning på företaget, fick tillbringa natten i arresten.
– Då förstod jag ingenting. Jag var övertygad om att det var ett kort förhör, och att misstankarna om brott skulle strykas, och att jag sedan skulle kunna åka och hämta mina barn.
LÄS OCKSÅ:Advokater kritiska till åtalet
Åklagaren menade att personerna anhölls för att de inte skulle kunna prata ihop sig. Detta är någonting som Kristina inte alls kan förstå. Hon arbetade kvar på Saab efter konkursen, för konkursförvaltarnas räkning. Redan då, i maj 2012, fick hon ett samtal från huvudporten att polisen var utanför Saab och hade order om husrannsakan.
– Då var jag inte i Trollhättan, men jag hänvisade bara till konkursförvaltarna eftersom de hade huvudansvaret. Men om vi hade gjort något fel och velat prata ihop oss så hade vi ju haft ett år på oss.
Just den långa tid som gått är extremt jobbig upplever Kristina. Hon hade en tjänst på Hammars advokatbyrå i Trollhättan, men det blev svårt att fortsätta att arbeta som advokat, efter att brottsmisstankarna mot henne offentliggjorts. Samma var det med de övriga misstänkta. Jan Åke Jonsson hade till exempel ett uppdrag i Vattenfalls styrelse, som han lämnade.
– Jag har fortfarande god kontakt med Jan Åke och de övriga. Vi stöttar varandra och förbereder oss tillsammans inför den kommande rättegången.
Sedan augusti 2015 arbetar hon åter som bolagsjurist . Det är ett liknande jobb som hon hade på Saab Automobile, där hon började arbeta redan 1997 och som chefsjurist från 2004 fram till konkursen för fem år sedan.
– Mitt jobb betyder väldigt mycket för mig. Att någon anställde mig och tror på mig. Jag får dessutom mycket stöttning från kollegorna. Annars är tidsaspekten det värsta, det finns ju inga proportioner och åklagaren arbetar utan deadlines. Om det är komplext och så mycket material som ska översättas, så måste man väl sätta in mer resurser.
Rättegången blir på något sätt början på slutet, som även den kan ta lång tid, framför allt om det blir överklaganden.
– Man lever med detta dagligen. Det finns inte en dag man inte tänker på det och det är klart en stressfaktor, även om jag vet att jag inte gjort något fel och jag agerat på ett professionellt sätt med Saabs bästa som ledstjärna samt att allt arbete som Saab gjort blev ständigt granskat av bland annat revisorer, Europeiska investeringsbanken, Riksgälden och GM.
Kristina ställer sig även frågan till vad för motiv hon skulle ha haft. När rättegången börjar får de misstänkta även ge sin egen bild av vad som hänt. Berätta om tiden då de försökte rädda Saab genom att vända på var enda sten, men enligt samtliga åtalade hade de Saabs bästa för ögonen och inte begått något brottsligt.
Vid genomläsning av förhören med Kristina Geers, finns det en hel del otydliga svar.
– Det var framför allt när åklagaren överraskande mig med ytterligare anklagelser som jag blev stressad och då hade svårt att lämna klara och tydliga svar. Speciellt när det handlar om händelser som går tillbaka till våren 2011.
Nu ska hon försöka att se rättegången som ett jobb,
– Så länge mina barn är friska så fixar jag detta. Det finns de som drabbas av värre saker. Detta slår mot mig själv men samtidigt har jag fått stöttning från väldigt många, familj, vänner och kollegor.
