Rossana Dinamarca: "Han agerade inte i ett vakuum"

Den 22 oktober utsattes Kronan för det värsta våldsbrott en svensk skola någonsin utsatts för. Men det blev inget nationellt trauma. Det benämns inte ens som terrorism trots att två av tre rekvisit för terrorbrott uppfyllts, nämligen att det var politiskt motiverat och syftade till att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen.

ANNONS
|

Den 22 oktober utsattes Kronan för det värsta våldsbrott en svensk skola någonsin utsatts för. Men det blev inget nationellt trauma. Det benämns inte ens som terrorism trots att två av tre rekvisit för terrorbrott uppfyllts, nämligen att det var politiskt motiverat och syftade till att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen.

När jag tänker på den dagen är det som att jag förflyttas i tid och scenerna spelas tydligt upp igen.

Sms från en kompis

Jag sitter på tåget på väg mot Kiruna. Höstsolen lyser in genom fönstret och i öronen har jag ett telefonmöte. Telefonen vibrerar av ett sms från en kompis: Flera skadade vid skola i Trollhättan. Jag fryser till, avbryter telefonmötet med att rakt ut bara säga: Det är skadade på en skola hemma. Jag måste kolla att mina barn är ok.

ANNONS

LÄS MER:Annie Granzell: "Något i hans blick har gått sönder"

Jag ringer fritids. Inget svar. Jag gråter och illamåendet växer i kroppen. Jag ringer till ett av skolans arbetslag. En glad röst svarar och jag drar en lättnadens suck.

Sen kommer en nyhetsflash som berättar om en svärdbeväpnad man på skolan Kronan i Kronogården. Stadsdelen dit jag kom som 11 månaders bebis, där jag växte upp och där jag födde mina barn. Kronan där jag varit på barnteater, författarsamtal, partiarrangemang, sålt kläder på loppis, fikat, läst böcker, röstat eller bara tjôtat med vännerna som jobbar där. Hur var det med dom nu? Hade dom klarat sig? Hur mådde dom? Sen tankarna på de mammor och pappor som precis som jag blivit oroliga för om deras barn var ok, men möttes av beskedet att dom inte var det.

Mina tårar rann

När jag hämtade mina barn dagen därpå satt den ena i matsalen och åt mellanmål. Jag lyfte upp henne och mitt i kramen frågade hon: Mamma, varför valde han just den skolan? Varför dödade han just dom barnen? Mina tårar rann för att jag visste, men ville inte säga av den enkla anledningen att hon ser ut som mig och de som föll offer för Kronan-terroristen.

LÄS MER:Han sa: "Folk har blivit mördade"

Tiden efter attacken samlades Trollhätteborna på Kronogården och visade sitt stöd för de drabbade. Vi tände ljus, lämnade blommor och samlades i fackeltåg. Snart avtog det och det blev vardag igen för de flesta.

ANNONS

Oroligheter i stadsdelen

Det är klart att en sådan här händelse ligger närmast de som drabbats hårdast, men jag har aldrig riktigt känt att det har bekommit så många utanför Kronogården. Det drabbade liksom inte vi:et. Det blev så tydligt då det något år senare blev oroligheter i stadsdelen som orsakades av ett gäng ungdomar. Plötsligt kunde jag läsa arga statusar på sociala medier av typen: vi som stod upp för er (läs: gick i fackeltåg) och nu beter ni er så här!

LÄS MER:"Hon vaknade skrikande av mardrömmar"

Hur har Sverige gått vidare sedan terrorattacken mot Kronan? Hur arbetar Sverige för att stävja det rasistiska våldet och terrorismen? Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anmäldes 4 865 hatbrott med rasistiska motiv, vilket är vanligast, år 2018. Det är en ökning med 13 procent sedan 2014, som då ansågs vara ett rekordår.

comments

Kommentarer

Kommentera

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och TTELA förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS