Fingerspitzengefühl. Tyskfödda Ralf Heuermann har fingerspitzengefühl, fingertoppskänsla – i varje fall när det gäller tv-apparater. Men den vita rocken är inhängd i garderoben för gott.
– Ja, det var lustigt, för när jag började arbeta som tv-reparatör i Tyskland för mer än tjugo år sedan hade jag en vit rock och en portfölj med verktyg med mig hem till folk för att laga deras tv-apparater. Det var en annan tid och en annan bransch, säger han.
Om man googlar på ”tv-reparation Trollhättan” eller ”tv-antenn Trollhättan” plingar Ralfs rörelse in i topp – vilket är tur för honom eftersom det annars enbart skulle vara stammisar som hittar ut till den karga, avvisande industrilokalen med den vindpinade grusplanen framför.
För så här är det: kräver man röda mattor, glittriga doftljus och fengshui-inredning är inte Ralfs business någon hit alls.
– Jag minns att jag själv tänkte ”ojoj” när jag kom hit på anställningsintervju 1995. Det är lite speciellt med gallren för fönstren och så, säger han med ett leende.
En som regelbundet hittar till butiken är Christel Vahlenbreder, som just den här gången har fått hjälp med en trasig tv-antenn, och nu är inne och betalar notan.
– Det var Egons fel, antennen blåste sönder. Men nu funkar den igen. Jag har gått till Ralf länge. Och det beror på att han är duktig och noggrann, inte för att vi är tyskar båda två, säger hon med ett skratt.
En titt i lokalen avslöjar att det givetvis är platt som gäller. Under hela förra året hade Ralf endast en ynka kund som ville ha hjälp med en chipssvullande och gravt otränad apparat.
– Ja, det är faktiskt en stamkund som fortfarande kör på tjock-tv. Jag är glad att den är borta annars, det räddade min rygg kan jag säga. Gamla apparater vägde ju 50–60 kilo och det känns när man lyfter.
Men den tekniska utvecklingen har samtidigt haft en grådaskig baksida för Ralf Heuermann och hans kollegor runt om i landet. När priset på en ny tv har sjunkit så drastiskt som det har gjort de senaste tio åren har lönsamheten per reparation också störtdykt. Framförallt blir detta märkbart för små serviceföretag eftersom man inte har några stordriftsfördelar att luta sig mot. Det konstaterar Svenska Elektrikerförbundet som har följt utvecklingen på nära håll.
– Marknaden är helt förändrad. Nu är det bara några stora kedjor som lagar tv-apparater och sedan några enstaka små företag som överlever tack vare sina stamkunder, säger ombudsmannen Jimmy Åsberg.
Han noterar en kraftig medlemsreducering inom fackets avtalsområde för tv-, radio-, data- och elektroniktekniker: från 144 anslutna medlemmar för ett antal år sedan till dagens 84.
– Ja, så ser det ut när vi tittar på antalet medlemmar som vi har kvar och det ger en bra bild skulle jag säga. En annan tydlig utveckling är att vardagsjobbet har breddats betydligt för det här avtalsområdet. Gamla arbetsuppgifter har nästan försvunnit, men nya har tillkommit. Personligen tror jag att det finns en stor potential här för att fler i framtiden kan ägna sig åt att reparera exempelvis smartphones och liknande, säger Jimmy Åsberg.
Tillbaka till Ralf Heuermann och lysrörsskenet i Trollhättebutiken.
– Med felsökning, nytt material och själva reparationsjobbet kan det bli dyrt för en kund att låta laga en modern tv. Då är det kanske många gånger mer prisvärt att slänga ut den och köpa en ny istället eftersom priserna är så låga. Och det är precis det jag ser – varje gång jag åker till återvinningscentralen är där högar med tv-apparater, säger han.
Fast trots den sista meningen känns Ralf inte som någon oförblommerad miljökämpe som förbannar den moderna världen.
– Visst kan det kanske vara dåligt för miljön på ett sätt att vi köper och slänger, men industrin är ju viktig med tanke på alla jobb den skapar och varje apparat nu förbrukar mindre energi än tidigare.
Hur ser framtiden ut för ditt företag?
– Jag har flera olika ben att stå på så det går helt okej. På onsdagarna har jag stängt i butiken och då är jag ute och reparerar tv-antenner. Sedan har jag bland annat även försäljning i butiken. Dessutom lever jag på ett ganska bra rykte, folk tycker nog att jag är pålitlig. Så jag kan säkert köra på fram till pensionen.
Och hur kul är det?
– Jätteroligt, jag älskar det här jobbet. Det kräver ett brinnande engagemang och en stor kreativitet att felsöka och dessutom måste jag hela tiden lära mig nya grejer. Det är väldigt tillfredställande att få trasiga saker att fungera igen. Och ibland tittar jag ut på havet från ett tak vid kusten när jag lagar antenner en solig sommardag, det är inte heller fel.
