Det är en mulen förmiddag i Skoftebyn. I trädgården på Ritsaregatan hoppar sjuårige Gustav studsmatta i hörnet av gräsmattan. Föräldrarna grejar med familjens nya hus. Där inne är det fullt av brädor, rör och slangar.
– Där uppe ska de stora pojkarna ha sina rum, säger Johan Larsson och pekar upp i taket mot den plats där familjens tonåriga tvillingsöner ska få var sitt rum i november.
Var i Norge
Familjen var i Norge för att fira jul med Lenes pappa när de fick samtalet.
Lene och Johan säger att de inte minns så mycket från just den dagen. Det var Johan som svarade när telefonen ringde.
– Jag minns att det första han sa var ”skojar du”, och då förstod vi att det hade hänt något, säger Lene.
Efter att de fått beskedet satte sig paret och deras tre söner direkt i bilen och körde hem till Trollhättan. Där möttes de av en stor hög med aska och bråte, på den plats där deras hem en gång stått. Räddningstjänsten höll på med eftersläckningsarbetet, och en grävskopa röjde i de glödande resterna. Brandmännen hade lyckats få ut en hårddisk och ett album med familjebilder. I stort sett allt annat var borta.
– Jag bryr mig inte så mycket om materiella saker. Jag minns inte riktigt vad som stod på hyllorna, säger Johan.
Lene säger att hon saknar sin gammelmorfars bibel. Den var från 1800-talet och hade funnits länge i släkten. Hon berättar också om en tavla som hennes mamma målat.
– Min mamma gick bort för två år sen. När vi gick runt och såg oss om i askan hittade vi en tavla som mamma målat, helt oskadd i sin glasram. Trots att den legat i de sönderbrända resterna där grävskopan varit och kört. Just då kände jag att mamma var med mig, säger hon.
Krävande efteråt
Lene och Johan berättar om hur krävande det var att ordna allt med försäkringsbolag, nytt boende och en massa inköp. Framför allt tog det väldigt lång tid. Första dagarna gick åt nästan helt till att köpa nya kläder åt alla fem i familjen. De flyttade in tillfälligt i en lägenhet på Hjortmossen. Även om mycket är sig likt i familjen, så finns det saker som branden har förändrat. Yngste sonen Gustav har blivit väldigt uppmärksam på larm och är noga med att det finns brandvarnare. Familjen gör också mer saker tillsammans. Dessutom har grannskapet blivit mer sammansvetsat.
– Vi har verkligen kommit närmre grannarna. De har ställt upp på ett otroligt bra sätt, dragit fram el till oss när vi bygger, och hela tiden hjälpt oss med alla möjliga saker. De sprang med frukt och kaffe till brandmännen när de arbetade med släckningen, säger Johan.
Lene och Johan längtar nu tills när de ska kunna flytta in i det nya huset. De bestämde sig direkt efter branden för att bygga upp huset på samma plats som innan. De saknar att bo i villa.
– Vid den här tiden på året saknar jag verkligen att bo i eget hus. Jag vill kunna sitta ute i trädgården, säger Johan.
Familjens hus totalförstördes i en brand 29 december förra året.
Ingen vet säkert hur branden uppkom.
Familjen var bortrest när huset brann ner, men en granne slog larm när lågor började slå ut genom fönstren.
Räddningstjänsten förutsatte att branden pågått ett tag innan larmet, eftersom ingen var i huset då det började brinna.
