Redan vid lunchtid började det småbrumma i centrum, men det verkliga myllret utspelade sig till en början vid Folkets park. När det är dags för den årliga bilutställningen med efterföljande cruising vet man att bilsäsongen har startat i Trollhättan.
Robert Dahlbom står i hamburgeroset i parken och inspekterar en Ford F1 helt i original från 40-talet. Han har sällskap av Louise Lidholm med döttrarna Saga och Nilia och hunden Barbie. – Schysst krom och gamla bekanta, det är det som dyker upp såhär års. Och igelkottar, skojar Robert. Den gråa himlen oroar inte sällskapet, som ser fram emot en heldag med bilar och cruising. – Så länge det går att köra nercabbat så blir det en bra fest, säger Louise. Från scenen flödar Johnny Cash ur högtalarna, medan bandet DNA and The Cellarboys ta en kort paus. En bit därifrån står Tarja Väyrynen och väntar på bekanta. Hennes intresse för cruising sträcker sig långt tillbaka, och hon ser främst dagen som en uppvärmning inför årets höjdpunkt; Power Meet i Västerås senare i sommar. – Jag har varit med sedan 70-talet. På vägen har jag fått barn, men det har jag tagit igen de senaste åren. Det är en livsstil, jag kommer hålla på så länge jag orkar. Hon och många andra ser tillställningen lika mycket som en social tillställning, en chans att träffa nya människor med liknande intressen. Emma Gustafsson från Lidköping är i sällskap med mamma Yvonne, pappa Peter och vännen Petra Dahlin. Det är visserligen första gången de tar med sig sina två guldklimpar från Dodge (en svart Charger och en grön Challenger) till Trollhättan, men annars besöker de regelbundet tillställningar runt om i Norden. – Jag är uppvuxen med att pappa körde dragracing. Nu är det jag som kör den svarta, säger Emma. På parkeringen utanför kommer Mikael Wenne gående mot sin ögonsten; en Chrystler Plymouth Prowler i skinande plommonfärgad lack som han köpte från ett museum i USA för tre år sedan. En relativt ung kärra i sällskapet, men eftersom modellen bara tillverkades i knappt 12 000 exemplar mellan -97 och -02 skulle den nog ha stått sig väl även på utställningen innanför grindarna. – Det är många som blir nyfikna, det brukar ta lång tid att tanka. Mig veterligen finns det bara fyra exemplar i Sverige, säger Mikael.
LÄS OCKSÅ: "Nu är vi redo för cruisingen" Köerna sniglar sakta fram nedför Drottninggatan, motResecentrum och vidare mot Kungsporten. Folk hänger ut ur nedvevade fönster iCadillacs, bilstereon gårpå högvarv i någonPontiac Bonneville och nya och gamla Mustanger avlöser varandra i långsamt mak. Det är gott om folk som samlats på kullen vid rondellen för att se på spektaklet, men på parkeringen har Ingemar och Ingemar slått sig ner på varsin stol mellan bilarna. – Det är skönare att sitta här och titta på än att rulla i kö, säger den Ingemar som heter Andersson, inte Josefsson.
Lars Sandström lider inte av det problemet, men har valt att stanna och luta sig mot sin kö-säkramotorcykelnere vid stationen. – Det är många fina bilar här, en del är extremt fina, säger han och pekar ut en Bonneville som är en årsmodell från den han själv haft, men sålde 1982.
– Man längtar lite tillbaka.Jagbörjade åka amerikanare när jag var 15 år gammal, men nu har jag motorcykeln och en Mercedes cab. Det ska vara lite leksaker på sommaren, säger han.
