– Usch, prata inte om det. Jag blir skitskraj bara av att tänka på det. Jag kommer säkert att svimma av smärtan.
Rebecca Aikio Englund har aldrig tatuerat sig förut och man skulle kunna säga att det märks lite.
Men hon har sina kompisar med sig och hon vet precis hur det färdiga resultatet ska bli.
– En moth, en mal.
När TTELA:s utsända ser något frågande ut lägger Rebecca snabbt till:
– Nej, inte den fula fisken alltså, utan den vackra som är en fjäril. Den ska sitta här bak i nacken.
Alright, lets get ready to rumble.
Vid en rundvandring på Tattoo Meltdown, som tatueringskonventet i Trollhättan kallas, verkar just djur vara hyfsat vanligt som motiv. Dessutom är det inget snack om att det handlar om en fest – en fest för en subkultur som ibland har kritiserats som hälsofarlig (Socialstyrelsen) eller smaklös och omoralisk (diverse tyckare och arbetsgivare).
Men oavsett: Tattoo Meltdown sägs vara Sveriges största tatueringsmässa och är nu inne på elfte raka året. Här finns över 90 utställare och det vimlar av svarta kläder, mycket naken hud, en hel del oansade skägg, piercingar, sirliga mönster, explosiva färger – och en tydlig stolthet över att sticka ut.
– Jag älskar tatueringar. För mig är det ett vackert sätt att uttrycka sig själv och jag ser det som stor konst. Om folk stirrar känns det bara bra. Det enda problemet är att man blir lite beroende av tatueringar, säger Jimmy från Göteborg, med en jättelik orm över hela bröstet och baksidan av låren.
Stanley Storm är en annan profil. Han är från Avesta och besöker Trollhättan för andra gången. Hans hårlösa skalle är belamrad med tatueringar.
– Det är Maria och Jesus, men jag är inte troende. Jag är här för att tjäna pengar och jag tycker om att göra det genom att sälja tatueringar, säger han utan omsvep.
