Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

EXPERT. Åke Pålshammar, psykolog och expert på hur ungdomars hjärnor fungerar, menar att fler sunda vuxna personer behövs för att få unga personer att må bra.

"Det finns två ord – hopplöshet och hjälplöshet"

Det handlar om hopplöshet och hjälplöshet hos en ung människa. Det handlar om att få trygghet, kärlek och rutiner från sunda vuxna personer som stöttar upp. Det menar psykolog Åke Pålshammar som är expert på hur ungdomars hjärnor fungerar.

I egenskap av neuropsykolog, vid Uppsala universitet, och extra sakkunnig på hjärnans utveckling och beteenden bland ungdomar, vet Åke Pålshammar vad som kan trigga igång desperata destruktiva handlingar hos unga personer som mår dåligt.

Läs också: Asylsökande pojke i Trollhättan tog sitt liv

Han säger att tonåringars hjärnor inte är färdigutvecklade, att det sker först i 20-25-årsåldern, vilket gör att ungdomar inte har samma bromssystem som en vuxen person.

– Det råder en obalans i tonåren mellan konstruktivt tänkande och starka känslor å ena sidan och de bromsande organiserande tankarna å den andra. Det gör att risker i vissa beteenden ökar flera gånger om hos en ung person.

Det kan handla om att köra för fort, ta till våld och, i värsta fall, överväga att ta sitt liv innan någon annan person hunnit ingripa.

Har man dessutom varit med om trauman i sin barndom, och har det med sig i ryggsäcken, ökar det riskerna för att skada sig själv eller andra.

– Har hjärnan redan förberett sig på traumatiska händelser, i synnerhet om det har hänt ofta, har den aktiveringen i hjärnan hunnit växa sig starkare, säger Åke Pålshammar.

Han menar att det ökar risken ännu mer för att tänka på ett visst sätt om det återigen händer något traumatiskt.

Här kommer, inte minst, de vuxnas betydelse av att finnas till hands in.

– Det behövs fler sunda vuxna personer i barn och ungdomarnas närhet. Behov av kärlek, trygghet, fasta rutiner och att få göra roliga saker är ännu större om man varit med om något hemskt.

Läs också intervjun med vännerna till den Afghanske pojken som tog sitt liv: "Ibland vet jag nästan inte om jag orkar mer"

Det är enligt Pålshammar a och o för att förhindra ytterligare trauman.

– Det handlar om bra förebilder. Någon man vågar berätta för och någon som lyssnar. Någon som kan förklara det man inte själv kan förstå och någon som kan förklara det man själv inte kan eller vågar uttrycka.

Han säger att det gärna får vara yrkesproffs, när det behövs, men att det är nog så viktigt med vanliga vuxna som finns där mitt i det vardagliga för att inge någon form av hopp.

– Det behövs inte så mycket. Det handlar om att ha en kompis, med fördel en vuxen, en mentor, som man vågar berätta vad man varit med om för och som man känner ett förtroende för, säger Åke Pålshammar.

Han betonar återigen:

– Om man inte får de rätta förutsättningarna, en hjälp på traven om man mår dåligt, ökar risken att ta till ett drastiskt tänkande.