Efter flera kalla, bistra aprilveckor vågade sig solen fram och för några timmar var det i tisdags vår på riktigt. Men stugägarna på Karlsviks koloniområde tar sig inte tid att sitta i solen och njuta. Det är nu man ska ta bort de sista vinterresterna, vända på jorden och plantera nytt.
Jan Abrahamssons hus har en livfull blå färg, en stor härlig altan på ena sidan och är tillbyggd på andra sidan.
– Jag har varit snickare, bekräftar Jan på särpräglad bohuslänska.
För fyra år sedan sålde han huset och gården på Orust och flyttade till Fagerstrand. För två år sedan köpte han och sambon kolonistugan. Nu växer jordgubbar under dubbla fiberdukar, en backsippa med stora fina knoppar gömmer sig fortfarande under skyddande granris och trädgårdsvallmon har fått en hel bur av stängsel runt sig.
– Vi har sex–sju rådjur här varje morgon, förklarar Jan.
Stor kontrast
Området med de välkrattade grusstigarna, de små husen med snickarglädje och sina fantasifulla trädgårdstäppor, vetter åt ena hållet ned mot älven, vars vatten i dag glittrar sommarlikt. Åt andra hållet skymmer ett plank det mesta av utsikten. Direkt där bakom breder Överby köpcentrum ut sig. Kontrasten kunde inte vara större.
Anna Johansson har precis varit där. Med sig tillbaka till den lilla trädgården har hon 25 nyinköpta tujor som ska ned i jorden innan dagen är slut.
"Ska vara lite lagom"
– Jag är här flera gånger i veckan. Jag bor i stan och jobbar på Näl, så det är nära och bra.
Hon aktar sig dock för allt för stora odlingsplaner.
– Det ska vara lite lagom. Lite potatis och morötter.
Sven Hall har haft sin stuga i 25 år.
– Vi är några stycken kvar som varit med från början.
Även hans hus är tillbyggt i etapper. Från början fanns det en friggebod på varje tomt, och det var det som var tillåtet. Nu får man bygga upp till 30 kvadratmeter och inget hus är det andra helt likt.
Sven tar en paus i arbetet med att gräva för ny dränering på baksidan av det lilla huset.
– Våren kom tidigt till att börja med i år, men nu är den inte tidig längre.
Påskliljorna, som nog är Svens favoritblommor, har inte ens slagit ut ordentligt än.
– De är stora och ståtliga, riktiga färgklickar, säger han och kastar en uppskattande blick på de stora knopparna.
Miniatyrvarianten, tete-a-tete, blommar dock redan på många ställen.
– Man köper dem i kruka. När de blommat ur på våren sätter jag ut dem och så kommer de upp fint nästa år.
Generationsskifte
Ett par hus längre bort sitter Irma Andersson och tar igen sig på den inbyggda verandan. Hon har klippt ned rosorna och nu tar hon en kopp kaffe.
– Det är många yngre som kommer in nu. Det är lite generationsskifte, konstaterar hon.
Det är mycket att sköta. Kanske är det sista sommaren här även för deras egen del, funderar hon.
– Men det är ju så skönt att ha nåt att åka till.
Innan de åker hem för dagen ska de äta middag på Coop. Restaurangen ligger några hundra meter bort – några hundra meter in i en annan värld.
