Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STÖTTAR. Ellen Abrahamson arbetar som volontär på Frisk & fri. Där erbjuds stöd för drabbade och närstående, öppna träffar, mentorer, föreläsningar och informationsträffar.

”Ett otäckt stort mörkertal bland killar”

Anorexia, bulimia, hetsätning och träningsmani. Runt 100 000 personer i landet insjuknar årligen i någon form av ätstörning. Mörkertalet tycks dock vara betydligt större än så. – Problemet är enormt, säger Ellen Abrahamson som arbetar med att stötta drabbade.

Frisk & fri är riksföreningen mot ätstörningar som fungerar som en stödorganisation både för personer som lider av en ätstörning och/eller deras anhöriga.

Organisationen bildades 1983 med stöd av allmänna arvsfonden och har i dag lokalavdelningar på flera orter i landet. Bland annat i Göteborg, som är den närmaste avdelningen för vårt område. Där verkar Ellen Abrahamson som volontär tillsammans med andra volontärer och en anställd kontaktperson.

Ellen Abrahamsson som själv lidit av ätstörningar, men numera är frisk, vittnar om att behovet av stöd för såväl anhöriga som drabbade just nu är större än någonsin.

– Problemet är enormt, inte minst bland unga män/killar som i allt större utsträckning vänder sig till oss för att bli sedda och lyssnade på.

Hon påpekar att det i runda tal är 100 000 personer i landet som årligen insjuknar i någon form av ätstörning enligt statistik från Riskät – nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling under perioden 2015-2016.

Statistiken visar att de vanligaste diagnoserna är UNS, ätstörning utan närmare specifikation, följt av anorexia nervosa och bulimia nervosa samt att det är flest unga tjejer under 18 år som drabbas av samtliga diagnoser.

Ellen påpekar att mörkertalet är stort, att ämnet ätstörningar är oerhört tabubelagt. Hon säger att det finns mängder av myter och fördomar om hur en ätstörningsdrabbad person är och ser ut.

– En ung jättesmal tjej som svälter sig själv för att leva upp till orimliga ideal? Visst, så kan det se ut, men problemet är betydligt mer utsträckt än så.

Hon förklarar att det kan handla om en kille som drabbats av en total träningsmani med tillhörande osunt kontrollbehov av att äta på ett visst sätt.

– Det kan handla om tröstätande som övergår i ett tvångsmässigt beteende. Det kan handla om en felaktig självbild som vuxit sig starkare allt eftersom.

Problemet kanske vare sig syns eller märks på personen utåt sett, men i själva verket brottas han/hon med ett inre kaos så stort att det tagit över stora delar av dennes tillvaro.

– Sjukdomen är både lurig och hemsk. Vi brukar säga att när stora delar av dyngets vakna timmar går till att tänka på sitt eget utseende och/eller en fixering vid mat och träning, ja då är det dags att söka hjälp.

Ellen är tydlig där, om att söka stöd och hjälp i tid. Ju snabbare man söker hjälp ju snabbare kan man, förhoppningsvis, nå en sjukdomsinsikt menar hon.

– Det handlar om att ringa in problemet och bromsa i tid. Vården kan göra sitt för den drabbade, men det är inte alltid att det fungerar eller räcker, säger Ellen.

Hon påpekar att många inte ens vågar kontakta sin skolkurator eller någon annan vårdinstans.

– Vi finns här som ytterligare ett stöd, som ett komplement, säger Ellen och berättar att flera av de drabbade som vänder sig till Frisk och fri väljer att vara anonyma.