Den 22:a oktober 2015 sköts 21-årige Anton Lundin Pettersson i en korridor på en skola i Trollhättan efter att ha dödat tre personer i ett våldsdåd. I ett rum intill stod barnboksförfattaren Thomas Halling och högläste ur sina böcker om Dennis - en ung man som hamnar i fel sällskap och blir övertygad rasist.Thomas Halling har varit verksam som barn- och ungdomsboksförfattare sedan 1995 och har skrivit över 50 böcker. Fem av dem handlar om Dennis, en 19-åring som haft en tuff uppväxt med en frånvarande pappa och en ensamstående mamma. Han fick dåliga betyg i nian, hoppade av gymnasiet och började umgås i fel kretsar. Han blev rasist.– Tanken med böckerna om Dennis är att de ska locka de som läser för lite eller kanske aldrig öppnat en bok. Men också att de ska vara ett underlag för diskussioner i skolklasser, säger Thomas Halling.Och det var med det i åtanke han anlände till på skolan Kronan i Trollhättan strax före klockan nio på morgonen den 22:a oktober i fjol. Efter att ha fått en kopp kaffe av elevassistenten Lavin Eskandar tog han plats i den stora matsalen framför fyra klasser i årskurs fem och sex.
Där berättade han om böckerna om Dennis i ungefär 45 minuter. Klockan 10 var det dags att träffa klasserna i enskilda rum klocka för att hålla i en skrivövning. Men han hann bara inleda den första övningen innan han avbröts. Ungefär tio minuter in hördes ljud från korridoren. Det hördes skrik, fotsteg och knackningar på dörrar. Thomas Halling stördes inte av det till en början, men när ljuden fortsatte bestämde sig en av lärarna i klassrummet sig för att öppna dörren och säga till. – Hon stängde dörren blixtsnabbt igen och sa att det var en galning med kniv i korridoren. Några sekunder efter det hörde vi ett skott, säger han.Han och de andra vuxna i klassrummet låste dörren med en gång, placerade stolar och bord framför den och såg till att barnen var så långt ifrån den som möjligt. Barnen fick inte heller titta ut genom det lilla fönster som klassrummet hade ut i korridoren. Där, bara två meter bort, låg nämligen 21-årige Anton Lundin Pettersson. Han var skjuten men fortfarande vid liv och han tittade upp i taket. En meter från honom låg hans blodiga vapen. Thomas Hallings tankar flödade.– Han såg så liten ut, säger han. Jag tänkte på hur mycket han måste ha planerat. Jag undrade över hur han fick tag på hjälmen och om han var nöjd med sin mundering.Efter en stunds väntan kom poliser in och förklarade att barnen och lärarna var tvungna att stanna i klassrummet medan en brottsplatsundersökning gjordes. Under den tiden samtalade de vuxna med barnen, och Thomas Halling högläste ur en av sina böcker.
I efterhand har han slåtts av symboliken i att han var på Kronan just den dagen för att berätta om en person med rasistiska åsikter.– Ett otroligt sammanträffande, säger han. Det tog tid innan han kunde bearbeta händelsen ordentligt. Han tittade länge en extra gång på svartklädda människor på stan, och vid ett tillfälle reagerade han starkt på en Darth Vader-figur i full storlek i en leksaksaffär.
Men det finns också annat Thomas Halling minns från den ödesmättade höstdagen i fjol. Han tycker att alla vuxna agerade klokt i situationen, och han blev berörd av barnen i klassrummet som i många fall var mer oroliga för sina yngre syskon i andra delar av skolan än för sin egen säkerhet.
Rörande var också samlingen på skolgården efter att barnen fått tillåtelse att lämna klassrummet och gått ut genom den blodiga korridoren för att möta sina familjer. Och det krishanteringsmöte som Trollhättans kommun anordnade dagen efter händelsen beskriver han som väldigt proffsig.–Man blev verkligen omhändertagen. Varje kommun i Sverige har mycket att lära av Trollhättan, säger Thomas Halling, som till och från har funderat på att skriva en bok om händelsen.– Just nu har jag så många andra uppdrag, så det är inget som är nära förestående. Men idén finns kvar.
