Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Mordåtalade kvinnan: Hotades med pistol till brukarens bostad

Hon hotades till brukarens lägenhet med pistol och var sedan för rädd för att gå till polisen. Det hävdade den mordmisstänkta kvinnan, som håller fast vid sin berättelse, under torsdagens rättegång.

Det var förhör som gällde under torsdagen, när assistentmordet var uppe i Vänersborgs tingsrätt. Hela förmiddagen ägnades åt den åtalade kvinnan, som till synes lugnt och samlat svarade på frågor från åklagarna, målsägandebiträdet och försvararen. Hon satt tillbakalutad i stolen, med händerna i knät.

Den åtalade kvinnan nekar fortsatt till brott och står fast vid den version hon gett tidigt i utredningen. Hon berättade att hon vid tiden för mordet hade en skuld på 50 000 kronor till en person med kopplingar till mc-gäng. Natten mot den 4e september kom två personer till henne för att driva in skulden, hävdade hon i förhör.

– De de hade en pistol. En av dem hotade mig med den – han riktade den mot mig, sade hon.

Männen ska ha tvingat med henne i deras bil och de körde mot brukarens lägenhet.

– Jag minns inte jättemycket, dels för att jag hade druckit rödvin hela kvällen. Jag ville absolut inte göra det här, jag blev tvingad till det.

”Då faller jag ihop”

Kvinnan säger att hon kom in i lägenheten och sa till offret att hennes bil hade gått sönder. Hon ska där ha lånat brukarens telefon och gjort transaktioner mellan hennes konton. Plötsligt ska en av männen ha kommit in i bostaden.

– Han säger något i stil med "att det har tagit för jävla lång tid" och jag ser hur han höjer armen mot NN (offret, reds. anm.) och då faller jag ihop nere vid kylen och frysen. Jag ser inte vad han gör, men rätt vad det är rycker han mig i armen och säger: "Ta plånboken" och att vi måste dra.

Hon uppger att hon sedan tvingats tillbaka för att hämta brukarens mobil. Åklagaren menade då att hon måste ha förstått vad som hänt offret när hon kom tillbaka till platsen.

– När jag såg allt blod på golvet förstod jag ju naturligtvis, sade hon.

Chefsåklagare Daniel Edsbagge: ”Vad tänkte du om det?”

– Vad skulle jag tänka? De hade ju hotat mig med pistol.

”Chockad och rädd”

Hon berättar vidare hur de åkte i männens bil till Ljungskile.

– Jag sitter nog och gråter mest, kommenterade hon bilresan till bankomaten, där männen ska ha gett henne en mössa och ett par handskar, som hon tog på sig.

Hon tvingades ta ut pengar från brukarens konto – tre uttag á 5 000 kronor. Sedan ska de ha släppt av henne och sagt att hon har en vecka på sig att fixa fram resten av skulden: 35 000 kronor.

Åklagaren: ”Hur gör du med polis och så?”

– Ingenting, svarar kvinnan,

Åklagare: ”Och då undrar jag varför?”

– Ja…

Chefsåklagare Daniel Edsbagge pressar kvinnan: ”Det var inte något svar. Indirekt har du berättat att de tagit livet av NN (offret, reds. anm.) och att du vet att NN (brukaren, reds. anm.) behöver tillsyn, annars utsätts hon för livsfara – varför agerar du inte?”

– Jag är chockad och rädd. I efterhand kan jag tänka att jag kanske skulle ha gjort annorlunda, säger den misstänkta kvinnan.

”Jag var rädd”

Kvinnan uppger sedan att hon loggade hon in på en spelsajt när hon kom hem för att kolla hur det gått med ett tidigare spel. Hon sov en stund, men blev väckt av oväsen utifrån. Hon säger att hon var för rädd för att vara hemma efter vad som hänt, så hon åkte hem till en vän. När hon sitter i dennes kök ringde polisen och höll ett förhör, men hon berättade ingenting om vad som hänt.

Åklagaren: ”Varför inte?”

– För att jag var rädd, sade hon.

På lördagen, dagen efter mordet, lånade hon ett kort till återvinningscentralen och slängde där bland annat skor, strumpor och handskarna, vilka hon menar att hon fått av de två männen. Brottsoffrets blod har i förundersökningen konstaterats på plaggen.

Åklagaren: ”Strumporna – hur kommer det sig att det var blod på dem?”

– För att jag hade haft på mig dem i lägenheten.

Åklagaren: Handskarna – hur har offrets blod hamnat på handskarna?

– Ingen aning.

Åklagaren: ”Lite överraskande”

Halva rättegången mot kvinnan har nu avklarats och chefsåklagare Daniel Edsbagge säger till TTELA att även om man fick skjuta på ett målsägandeförhör i fredags i veckan så ligger man bra till tidsmässigt.

– Det som presenterats i förundersökningen är det som presenterats i rätten och det är så det ska vara. Det enda som jag noterat som lite överraskande var hur handskarna ska ha kommit till den tilltalade. Jag kände inte igen versionen att hon skulle ta på sig dem när hon skulle ta ut pengar, det var nytt.

Hur påverkar det bevisläget?

– I den stora helheten har det ingen betydelse. Att handskarna har säkrats jämte skorna och strumporna var avgörande för utredningen. Vi vet ju ändå att de kommer från henne – bevisningen fanns där redan innan.

Den misstänkta kvinnan har hållit fast vid sin historia sedan tidigt i utredningen, men åklagaren vill inte redan nu kommentera detaljer kring bevisningen gällande denna.

– Men jag har ju sett den invändningen och jag har värderat den, men jag väcker ändå åtal, säger han.