Bara minuter efter skolattacken på Kronan var de första ambulanserna på plats. NU-sjukvården larmades om att tio personer var skadade och skickade nio ambulanser till Kronogården. Det kallades också omedelbart på förstärkning.
– Vi hade sex bilar i Norge som övade halkkörning inför vintern, de satte vi på rull hem, säger Björn Kalin, biträdande verksamhetschef för akutkliniken.
Eftersom polisen redan var där kunde ambulanspersonalen börja agera direkt.
– Det är inte alltid polisen är först på plats. Polisen hade situationen under kontroll när vi kom och det blev aldrig några betänkligheter kring säkerheten. Det var mer eller mindre kaotiskt, men de kände att de hade koll på läget, säger Björn Kalin.
Det har gått en vecka sedan dådet när TTELA träffar tre av dem som arbetade under hård press den där torsdagen; Björn Kalin, Per Lundgren och kommunikationschefen Niklas Claesson. Patienter med livshotande skador eller tillstånd är förstås vanligt på sjukhus, men situationen den här gången var ändå unik. För första gången gick sjukhuset in i medicinskt förstärkningsläge.
– Det innebär att vi har en särskild sjukhusledning, kortare kommandoväg. Jourer ställs i beredskap och vi skjuter på planerade operationer, säger Niklas Claesson.
Det sätts också in personal utbildad för att ta hand om anhöriga.
– Det var en större anhopning av släktingar, som mest var det 300 anhöriga här. Anhörigstödet såg till att anhöriga fick information, mat och något att dricka. Vi höll restaurangen öppen och gav gratis mat på kvällen, säger Per Lundgren.
Poliser och personal från kyrkan kom också dit för att ge stöd.
– Polisen hade en väldigt mänsklig funktion, säger Niklas Claesson.
– Ja, jag såg dem stå och hålla om anhöriga, säger Per Lundgren.
NU-sjukvårdens kommunikationsavdelning hade också hårt tryck.
– Under två timmar hade jag 200 samtal, säger Niklas Claesson
Efter dådet behövdes blod till patienterna – men Näl ville inte ta emot blodgivare.
– Vi hade inte de resurserna för att kunna ta emot dem, säger Per Lundgren.
Däremot uppmanade andra sjukhus i regionen blodgivare att komma och ge blod, som sedan transporterades med ambulans till Näl.
De är överens om att sjukvården gjorde allt de kunde och att allt fungerade som det skulle. Men efter ett förstärkningsläge utvärderas alltid sjukhuset av representanter från ett annat sjukhus, ett arbete som ännu inte är klart.
– Vi hade klarat av mer än dubbelt så många patienter. Vi har beredskap för att klara av en bussolycka, säger Per Lundgren.
Bara några dagar innan attacken hade akutsjukvården en traumaövning med avancerade dockor som det går att programmera in till exempel blodtrycksfall eller inre blödningar på.
– Det har vi flera gånger om året. Alla här är väldigt erfarna, säger Björn Kalin.
Anhöriga till ett av offren har kritiserat att dödsbeskedet dröjde flera timmar. Men det är polisens ansvar att se till att döda identifieras och sjukhuset får inte ge information till anhöriga förrän identiteten är fastställd, berättar de.
– Jag förstår att det upplevs som oändligt lång tid. Jag förstår att man vill ha besked inom en halvtimme, timme, men det kan vi inte ge, säger Per Lundgren.
Det fanns också en säkerhetsberedskap eftersom offren och gärningsmannen fick vård på Näl. Sjukhuset hade också en plan för att anhöriga skulle slippa mötas i korridorerna.
– Vi lyckades undvika den konfrontationen, säger Per Lundgren.
