Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dotterns starka anknytning till Sverige var av­görande i beslutet som gör att gömda familjen nu beviljas uppehållstillstånd.

Nu kan de lämna sin skuggvärld

Det blev tredje gången gillt – 16-åriga Leonora och hennes familj som levt gömda i Trollhättan har fått uppehållstillstånd efter nära tio år i de papperslösas ingenmansland.

– Jag kan äntligen få mina fyra sista siffror – jag får finnas. Jag kan vara med på skolfoton, övningsköra, kanske skaffa extrajobb och fungera som en vanlig tonårstjej, jublar Leonora som levt gömd sedan hon var i femårsåldern och nu går på gymnasiet.

Familjen, som är från Kosovo, gick under jorden efter att ha fått avslag om uppehållstillstånd 2007, skräckslagna för att utvisas till hemlandet där de misshandlats, våldtagits, plundrats och sett anhöriga mördas.

– Att leva gömd är att vara instängd, som ett fängelse. Vi är beroende av andras välvilja för att klara livhanken. Men alternativet är ännu värre för oss, vi skulle bli dödade om vi återvände, berättade Hamide, modern i familjen, när TTELA första gången uppmärksammade deras öde några månader efter avslag nummer två.

Då visste de också att albaner lagt beslag på familjens gård. Att ingen släkt finns kvar i Kosovo eftersom de också flytt eller dödats.

I våras preskriberades det andra utvisningsbeslutet, enligt regelverkets fyraårsperiod, och familjen lämnade in en ny asylansökan.

Och i dagarna kom beskedet; familjen får stanna i Sverige. Som alternativt skyddsbehövande får de 13 månaders uppehållstillstånd enligt den nya tillfälliga lagen som gäller sedan i somras. Därefter har de möjlighet att söka förlängning.

– Efter två år kan vi få svenskt medborgarskap. Hoppet har tänts igen, säger Hamide och berättar att hon svimmade när beslutet kom.

– Jag vaknade till av att vänner slängde vatten på mig. Därefter skrattade och grät vi om vartannat. Dansade. År av anspänning släppte.

Framför allt är det dotterns anknytning till språk, uppväxtmiljö och nätverk i Sverige som fällt avgörandet. Hon talar flytande svenska, är duktig i skolan och är engagerad i en rad aktiviteter. Har inga kopplingar till det land hon föddes i.

– Ett avslag till hade stjälpt hennes framtid för gott, tror Hamide som själv blivit lovad fast arbete efter det positiva beskedet från Migrationsverket.

– Nu vill jag jobba och göra rätt för mig och familjen. Börja leva på riktigt!

Fotnot: Namnen är fingerade.

Läs också: