Kollegorna Caroline Jönsson och Karoline Andersson är två av de tre som i dag utgör Lextorps och Kronogårdens områdespolis.
Kollegorna Caroline Jönsson och Karoline Andersson är två av de tre som i dag utgör Lextorps och Kronogårdens områdespolis.

Områdespolisen en månad efter dådet

En av dem befann sig i en liten by på engelska landsbygden när nyheten kom. Den andra var på plats en timme efter attacken. En månad efter Kronandådet konstaterar polisen Karoline Andersson: – Ett ska man ha klart för sig: här finns starka människor.

ANNONS
|

TTELA träffar Karoline och hennes kollega Caroline Jönsson, två av tre som idag utgör Lextorps och Kronogårdens områdespolis.

– Vårt jobb handlar väldigt mycket om att knyta an till medborgarna. Även om vi konkret ägnar oss åt brottsbekämpning hamnar vi ofta i "större frågor", samhällsproblem, säger Karoline.

Samverkan med allt från föreningsliv, socialtjänst, skola och andra aktörer är därför en stor del av områdespolisernas jobb.

– Det är väldigt roligt att jobba så här, få ett helhetsperspektiv. Jag känner ansvar för vårt område, och vill som så många andra här att det ska bli bra, säger Karoline och hennes kollega nickar.

ANNONS

– Fördelen med att jobba som vi gör är att man har koll och det finns kontinuitet.

Det är en särskilt trist morgon när vi ses: duggregn, kyligt och folktomt på Kronogårds torg. En ovanlig syn.

– Folk är ofta ute här, det är liv och rörelse, och ett starkt föreningsliv, säger Caroline.

– De allra flesta vi träffar här säger att det är här de vill bo, att de trivs, säger Karoline.

Men i stort sett alla i området, säger de, har någon form av anknytning till det som hände på Kronan: ett barn som går på skolan, ett syskon, en släkting.

– Grundtryggheten har liksom ruckats på, så är det. Men en sak ska man vara säker på, och det är att det finns starka människor här ute. Det här området har klarat sig genom många saker förr, och jag tror att inte alla områden hade klarat det här lika bra, säger Karoline.

– Och fantastiskt i all denna sorg är att man varit enad. Man sökte sig till, inte bort.

Caroline var ledig förmiddagen dådet hände, ringdes in och var på plats en timme efter attacken.

– Kaos, beskriver hon situationen.

– Man var jätteorolig, vi jobbar ju så tätt med skolan så det blir personligt, och samtidigt ska man göra det polisiära arbetet.

ANNONS

Karoline befann sig på semester i England.

– Oerhört frustrerande, jag satt i en liten by på landsbygden när jag får höra nyheter om "Trollhättan, Sweden". "Det här är inte sant", tänkte jag, och började till och med kolla flyg hem.

Tiden efter har handlat mycket om trygghetsskapande, att finnas och synas kring Kronan. De har också arbetat uppsökande, ringt runt och frågat hur det fungerar.

Men nu väntar utmaningen att återgå till vardagen för många människor som upplevt ett trauma.

– En vardag som förmodligen aldrig blir samma igen, men förhoppningsvis kommer något gott ur detta, säger Karoline.

Hoppingivande är det stora engagemanget som funnits och finns kring skola, fritidsföreningar och allt runt omkring, säger de båda poliserna.

– Och man ska inte glömma alla många goa kramar, säger Karoline, och hennes kollega nickar.

– Jag jobbade dagen efter med och det var mycket kramar. Och gråt, så var det. Riktigt känslosamt.

År 2014 bodde 5 590 personer på Kronogården och 4 323 på Lextorp. En stor del av områdenas invånare är utlandsfödda.

Den 22 oktober 2015 gick en ensam gärningsman in på skolan Kronan och dödade två personer. Ytterligare två skadades svårt. Gärningsmannen dödades i samband med attacken. Dådet har enligt polisen rasistiska förtecken, och gärningsmannen ska ha valt ut sina offer baserat på hudfärg.

ANNONS