När TTELA:s utsände anländer till föreningens lokal där en svag doft av diesel kan skönjas, är det inte utan att historiens industriella vingslag gör sig påminda.
För det är ju just där, på Åkerssjövägen 10 i det som numera kallas H-byggnaden, som Nohabs gamla gjuteri var beläget från 1886 och några decennier framåt.
Vattenfall köpte byggnaderna redan 1936 och Nohab renodlade sin omfattande verksamhet till andra sidan kanalen där Innovatumområdet är beläget. Men nu lever andan från förr upp i allra högsta grad.
Just den här kvällen är aktiviteten i full gång redan från start. Fast det finns inledningsvis inte så mycket skruvande i sikte.
Runt bordet: En gäng herrar i olika åldrar.
På detsamma: Kaffe och fikabröd.
I luften: Så kallat tjöt, där en rad ämnen avhandlas.
Kunde varit en syförening
– De mjuka värdena är helt avgörande, att greja med motorer är nästan det vi gör minst. Nu är det så att vi råkar hålla på med dieselmotorer men det kunde lika gärna varit en syförening. Viktigast är att träffas och ha roligt, säger Daniel Rasmusson.
Att Daniel trots den i sammanhanget unga åldern 48 år är en Nohabentusiast av sällan skådat snitt råder det ingen tvekan om.
– Jag gick Sjömansskolan i Göteborg på 90-talet, det var där jag började skruva Nohabmotorer. Sen läste jag maskinteknik på Chalmers och jobbade på flera fartyg som hade just de motorerna. Så även om jag aldrig var anställd på Nohab har jag alltid jobbat med Nohab, berättar han.
Det var Daniel som banade vägen för att föreningen Nohab Diesels Vänner så småningom bildades. Resan tog sin början på Facebook.
2017 startade han gruppen ”Nohab” , tre år senare såg ”Nohab Diesels Vänner” dagens ljus eftersom det visat sig att många brann lite extra för denna specialinriktning inom det gamla Trollhätteföretaget som grundades 1847.
Hjälpte Aeroseum
Och snart skulle den teoretiska tillvaron på sociala medier förvandlas till praktisk handling.
– I november 2017 hörde de av sig från Aeroseum i Säve och undrade om vi kunde hjälpa till med att få igång en Nohabmotor som inte varit igång på 20 år. De tillhör ett av deras reservkraftaggregat. Vi samlade ihop ett gott gäng och åkte ner varje tisdag i ett halvår, berättar Daniel.
Uppdraget innefattade även utbildning av guiderna på Aeroseum, och när projektet väl var slutfört hade de inblandade fått mersmak.
– Vi tyckte att det var väldigt trevligt och bestämde oss för att fixa en lokal, fortsätter Daniel.
Föreningen Nohab Diesels Vänner bildades, med Daniel som ordförande. I augusti 2020 fick föreningen sin första maskin, en trecylindrig så kallad F-motor som suttit i vägfärjan Fredrika byggd 1974.
I januari 2021 flyttade man in i de nuvarande lokalerna som man hyr av Vattenfall och sedan dess har föreningen fått uträttat mycket.
Träffarna anordnas varje tisdag och det finns alltid något att pyssla med.
– Man kan säga att vi är en mekanisk verkstad som renoverar och startar motorer. Målet är att ha en av varje motortyp som Nohab gjort, förklarar Daniel.
Dessa är 16 till antalet så det lär finnas att göra under många år framöver.
Sociala det viktigaste
Nu är det dags att skrida till verket med det som just denna tisdagskväll har att erbjuda. Daniel plockar fram åtgärdslistan och arbetsuppgifterna fördelas över manskapet som sedan sprids ut för att lösa uppgifterna.
– Om vi är tio personer på plats är det kanske tre som grejar med motorerna, de andra städar eller sysslar med annat. Det sociala är allra viktigast.
För närvarande uppgår medlemsantalet till 105 personer. En nedgång från 2022 då motsvarande siffra löd 191.
– Det har blivit en dipp, tror det beror på att många medlemmar är pensionärer som har det ekonomiskt tufft i dessa tider, säger Daniel, som är mycket mån om att fylla på i leden för föreningens välmående.
Och det finns hopp om återväxten. Kvällens i särklass yngsta deltagare är 18-årige Filip Dahl, som följde med sin pappa Peter och insåg att här finns mycket att hämta.
– Jag är väldigt intresserad av motorer, grejar på fritiden och går fordon på gymnasiet. Det är väldigt lärorikt att vara här, plus att det är roligt att komma hit och tjata lite, säger han.
Återförenades med motorn från 1961
Snart sjuder stället av arbete till höger och vänster, inte minst vid den andra maskinen som kom i föreningens ägo. Denna fyrcylindriga skapelse bär med sig en speciell historia.
Den togs fram som labbmotor på Nohab 1961 och blev sedan stående på företaget i några år. 1974 kom den 10,4 ton tunga motorn till en sjömansskola där den användes i utbildningssyfte.
2020 tog Nohab Diesels Vänner över maskinen och renoverade den omsorgsfullt för att sedan kunna köra den på olika evenemang.
För 89-årige Bernt ”Klang” Olsson är relationen till den 360 hästkrafter starka F-motorn fylld av reservationslös kärlek.
– Jag var med och körde laboratorieprovningar med den 1961. Jag hade sedan inte sett motorn förrän den kom hit till Trollhättan igen. Det var verkligen en upplevelse att börja skruva i den igen efter 60 år, hade aldrig trott att det skulle hända, säger Bernt.
Att sedan få starta maskinen och insupa det karaktäristiska ljudet var förenat med en euforisk känsla.
– Väldigt mycket nostalgi och det är en ren avkoppling att greja med den.
Bernt var anställd på företaget från 1952 fram till 1999, då Wärtsilä som tagit över dieselverksamheten 1985 flyttade den produktionen till Nederländerna.
– Jag sa alltid att jag låser porten när jag går hem och så blev det ju på sätt och vis, säger Bernt.
Och så låter han TTELA få en grundlig demonstration av den 62 år gamla skapelsen, vilket kan ses och höras i filmklippet här:
Betydligt färre hästkrafter handlar det om när det gäller en annan av föreningens sanna rariteter. Den har inte det minsta med diesel att göra, men väcker ändå fascination.
Eller vad sägs om den droska som Nohabgrundaren Antenor Nydqvist använde som transportmedel till och från Nohab då Villa Elfhög stod klar 1880.
– Det här är en riktig klenod, som ställdes undan i en ladugård på Skälsbo i mitten av 1930-talet. Daniel fick nys om den och vi fick den skänkt till oss av Herman Nydqvist, berättar Thomas Sallander.
Nu håller föreningen på och renoverar det gamla hästfordonet.
– Det saknades hjul, men vi köpte en annan gammal vagn som vi kunde ta delar från. Riktigt häftigt, fortsätter Thomas.
I samma veva kom man också över en väska, i ett förbluffande bra skick, som Nydqvist använde när det begav sig.
Vill skapa museum
Även om föreningen som namnet antyder har dieselmotorer som den huvudsakliga inriktningen är historiska Nohabrelaterade ting av största intresse.
Parallellt med motorfixandet samlar man på sig diverse föremål som har med Nohab att göra.
– På sikt vill vi även skapa ett museum som visar upp alla möjliga Nohabprodukter i en utställning. Vi vill vårda vårt arv och det går från tekniken till människorna runtomkring, säger Daniel Rasmusson.
När vi tar en titt på det som redan finns i samlingen är det onekligen ett imponerande antal pjäser från olika delar av Nohabs omfattande historia som redan tagit plats.
Hur kommer sig då denna vurm för ett företag som sedan länge gått i graven?
Daniel Rasmusson:
– Det är produkter av högsta kvalitet, evighetsmaskiner. Titta på Olidan där turbinerna från 1910 går än. Mycket fascinerande.
Nohab Diesels Vänner
Föreningen har i skrivande stund sju av Nohabs dieselmotorer i sin samling.
Lokalen är belägen på Åkersbergsvägen 10 i Trollhättan, där man träffas varje tisdagskväll.
Föreningen tilldelades nyligen Trollhätte-Gillets kulturpris för 2023.
Nohab står för Nydqvist & Holm AB och var ett verkstadsföretag som grundades i Trollhättan 1847. Man tillverkade en rad olika produkter under årens lopp, som vattenturbiner, lok, militärt materiel, flygmotorer och tryckpressar. Dieselmotorer började tillverkas 1926.
Lönsamheten minskade på 1970-talet och efter att Nohab styckats upp under 1980-talet lades företaget i sin sammanhållna form ner 1986.
1985 tog Wärtsilä över Nohab Diesel och drev vidare verksamheten till 1999, då produktionen flyttades till Nederländerna.
