– Jag läser rapporter om tillängligheten och konstaterar att inget är nytt. Trots att stat och myndighet sedan länge haft redskap och sett den tydliga utsattheten så går det på tok för långsamt, säger Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Han tror inte att styrande politiker tar frågan på allvar, och menar att tillgänglighet handlar om demokrati och delaktighet. Om inte transport och arbete är tillgängligt för alla, kan inte alla vara delaktiga i samhället.
Rullstolsburna kvinnor tillhör den mest politiskt fattiga gruppen i samhället, som inte har möjlighet att ta sig till föreningsliv eller politiska uppdrag på grund av bristen på fysisk tillgänglighet.
Han har svårt för att förstå varför det inte blir bättre, och menar att svaret om att det är en ekonomisk fråga inte håller. Demokrati- och diskrimineringsfrågor måste gå före ekonomi. För om inte alla kan vara med skapas en politisk fattigdom där alla röster inte är representerade. Det som är värre än att ekonomin överskrids, är att fler hamnar i lidande och utanförskap.
Kommunerna måste börja gräva där de står. En viktig del i arbetet med att skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla oasvett rörelseförmåga, är att göra kunskapen om funktionsnedsättning till ett inslag i gymnasieutbildningen. Genom att exempelvis bjuda in organisationer som jobbar med den typen av frågor, kan eleverna få nya perspektiv vilket skapar en bättre tillgänglighet.
Lundälv anser att fler måste ta den juridiska vägen och använda sig av diskrimineringslagen. Många skulle få rätt eftersom de är utestängda från offentliga miljöer. Men då ska någon behöva orka driva det också, och ansvaret läggs i knät på den utsatta vilket är fel, menar han. Men han vill också att politiker och myndighetsansvariga ska utbildas i funktionshinderkunskap.
– Om vi skulle låta dem få uppleva skuggan och sitta i rullstol i en vecka, då skulle de ändra uppfattning, säger han.
Läs om föreningen DHR:s kamp:
