Ett år av sorg – ”Tacksam för den tid vi fick med henne”

För ett år sedan försvann 20-åriga Hanna Wänerskog ut i havet från en strand på Hawaii. För familjen som blev kvar har året präglats av bråddjup sorg och oändlig saknad. För första gången berättar föräldrarna, Marcus och Sara Wänerskog, om deras dotter Hanna. Om vad som hände dagen hon försvann och om livet efter.

Aron Engman, Annie Granzell, Andreas Olsson

Klockan är tidig lördagsmorgon den 8 februari 2020. Sara vaknar av att telefonen ringer och ser numret från USA. Hon skickar ett meddelande till sin dotter Hanna som befinner sig på Hawaii och frågar om det är hon som försöker nå dem.

Hon får inget svar och det ringer igen.

Marcus som fortfarande sover vaknar med ett ryck när Sara tar sig in i sovrummet.

– Det är precis som att han fattar vad det är. Jag vet inte hur jag får ur mig det. Sedan sitter vi på sängkanten och det går inte att ta in, säger Sara.

***

Tre veckor tidigare har Sara och Marcus vinkat av Hanna vid tågstationen i Vänersborg. Hennes stora äventyr ska precis börja. Resan till Hawaii är något hon sett fram emot i månader och tack vare skolan Surfing the nations ska hon få göra det hon mest av allt önskar – resa, lära sig språk, se nya kulturer, jobba med hjälparbete och lära sig mer om bibeln på skolan som har en kristen grund.

Hon skulle ju komma tillbaka hem snart

– Hon hade aldrig rest iväg själv förut, inte ens till Stockholm, och nu skulle hon till Hawaii. Det är klart att det var stort. Samtidigt skulle hon vara borta i tio veckor, hon skulle ju komma tillbaka hem snart, säger Marcus.

På garderobsdörren i Hannas rum hänger fortfarande teckningen som räknar ner inför resan till Hawaii.
På garderobsdörren i Hannas rum hänger fortfarande teckningen som räknar ner inför resan till Hawaii. Bild: Andreas Olsson

De drar sig till minnes den sista kramen, den sista gången de vinkade hej då. Sista gången de sågs.

– Jag ville inte släppa iväg henne. Jag tyckte att det var jättejobbigt och tanken slog mig; ”tänk om det här är sista gången jag ser henne”. När hon hade åkt tog jag och Marcus en promenad längs Skräcklan och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det var tufft att hon skulle göra den här resan själv, säger Sara.

***

Dagarna blir till veckor och Hanna hittar sin plats på Hawaii och hon är strålande glad över att vara där. Hon bor tillsammans med flera andra tjejer i en lägenhet på skolan och varje morgon klockan sju börjar hon löpträna med ett par andra.

– Till en början var de ganska många, de blev färre och färre och till slut var det bara Hanna som sprang, skrattar Sara.

Hanna skickar meddelanden hem till föräldrarna i Vänersborg. De har videosamtal, men det är knepigt att få till längre samtal på grund av tidsskillnaden. Hannas dagar fylls av olika välgörenhetsuppdrag med barn eller genom att dela ut mat till hemlösa.

– Hon trivdes så otroligt bra där. Bättre än hon någonsin gjort tror jag, säger Marcus.

***

Hanna har varit på Hawaii i tre veckor. Hon är på stranden tillsammans med flera vänner. De går i vattenbrynet, vadar med vattnet upp till anklarna. Samtidigt har det börjat blåsa upp, det är en storm i antågande och vågorna har blivit högre.

***

Samtidigt som Sara och Marcus försöker förstå vad som händer, vad de precis fått höra i telefonen, startar en stor räddningsinsats på Hawaii, en räddningsinsats som pågår i över 50 timmar med kustbevakning, marinen, polis och räddningstjänst. Amerikanska myndigheter använder sig av Herculesplan, helikoptrar, vattenskotrar, högfartsbåtar och särskilda GPS-sändare på havsbotten för att undersöka strömmarna i sökandet efter Hanna. Men allt försvåras av enorma vågor, den annalkande stormen, mörkret och natten.

– Vi förstod rätt så fort att i de förutsättningar som rådde var sannolikheten att hitta henne otroligt liten, säger Marcus.

Efter 40 timmars sökande utan ett spår får Sara och Marcus veta att de nu ska göra en sista sökning med helikopter.

– Under hela den här tiden pratade vi om Hanna som att det inte var för sent, vi pratade om henne som att hon levde. Men hoppet tog slut där, säger Sara.

Men hoppet tog slut där

***

Rätt omgående insåg Marcus och Sara att de behövde åka till Hawaii. De ville se var Hanna hade spenderat sina sista veckor i livet, vad som hade gjort henne lycklig och vilka människor hon hade träffat.

– Jag ville se platsen. Jag ville få den sista pusselbiten, vad hon gjorde hennes sista tid i livet. Vi visste att hon hade trivts så bra där och vi ville förstå varför. Vi ville hämta hem hennes saker, säger Sara.

Både Sara och Marcus berättar om en helande resa. En resa där de träffade ungdomarna som varit med på stranden. Hur de hittade styrka i varandra och hur de blev en del i familjen. Om hur berättelserna om Hanna gav en tröst i sorgen. Sara och Marcus besökte platser hon rest till, de besökte stranden där hon försvann.

– Det kändes jättefint att få finnas där. Vi slängde blommor i vattnet och precis när vi var klara framträdde en jättestor regnbåge över himlen. Det var fint att vi också kunde prata med ungdomarna som befunnit sig på stranden när Hanna försvann, om att det hade varit en olyckshändelse, att det inte hade funnits något som de kunde ha gjort, säger Sara.

Precis när vi var klara framträdde en jättestor regnbåge över himlen

***

Sorgen efter en förlorad dotter är djup och evig. Marcus och Sara har gått igenom det tillsammans, men hittat egna vägar att bearbeta att Hanna inte finns med dem längre. Det tog olika lång tid för dem att gå tillbaka till jobbet, Marcus kände tidigare än Sara att han mådde bra av att ha något att göra och till slut kände också Sara att hon ville börja jobba.

– Det kändes väldigt skönt att få något annat att tänka på. Jag hade inte mått bra av att bara gå hemma och titta på väggarna och se alla bilder på Hanna, säger Sara.

Familjen har en stark tro men Sara har varit besviken, besviken på Gud, att han tog Hanna så tidigt och varför hon behövde genomlida sorgen att förlora ett barn.

– En själavårdare på Hawaii frågade mig om jag inte hade velat ha Hanna om jag vetat att hon skulle försvinna tidigt? Men jag hade inte velat vara utan henne. Hon har betytt så mycket för mig. Jag är så väldigt tacksam för den tid som vi fick med henne och vad hon har betytt för oss. Det känns skönt att veta att hon är i himlen och att hon får dansa med änglarna. En dag är jag också där och får träffa henne igen, säger Sara.

Hon har betytt så mycket för mig

***

Juridiskt är Hanna inte dödförklarad i Sverige av svenska myndigheter eftersom hennes kropp fortfarande saknas. Familjen gjorde en ansökan för ett år sedan hos Skatteverket, men fick avslag. Nu har de ansökt igen.

– Förhoppningen är att det gått så pass lång tid nu så att vi kan få henne dödförklarad. Men det känns bara väldigt konstigt att som förälder behöva ansöka om att få dödförklara sitt barn. Det känns konstigt att vi inte haft en kropp att begrava, att vi inte har någon gravplats. Hanna lever som en juridisk person och är myndig så vi kommer inte åt någonting, inga bankkonton, mobilabonnemang, allt rullar på precis som innan, säger Marcus.

Det känns konstigt att vi inte vi inte haft en kropp att begrava

– Vi förstår ju att Skatteverket följer de regler som finns, men det blir väldigt konstigt när de till exempel ringer från tandläkaren och vill boka en tid med henne, säger Sara.

Varken Sara eller Marcus har någon förhoppning om att Hanna någonsin ska hittas.

– Utifrån den information vi fick från räddningspersonalen på Hawaii så finner man väldigt sällan en kropp. Sannolikheten är extremt liten, så det räknar vi inte med. Vi hade förhoppningar i några dagar, timmar men nu har det ändå gått ett år, säger Marcus.

Brodern Josef, Marcus och Sara besökte kort efter Hannas försvinnande Hawaii och stranden hon försvann ifrån.
Brodern Josef, Marcus och Sara besökte kort efter Hannas försvinnande Hawaii och stranden hon försvann ifrån. Bild: Privat

***

Hur tänker ni om framtiden?

– Någonstans förstår man att livet kommer att fortsätta. Om Hanna hade kunnat förmedla sig till mig så hade hon nog tyckt att jag kunde få sörja henne ett tag, men hon hade inte velat att jag skulle gräva ner mig och att hela mitt liv skulle ta slut för att hon inte finns längre.

Jag tänker att vi kommer att ha ett bra liv

Sara och Marcus säger att de har en framtidstro, att de också har en son, Josef, att leva för.

– Jag tänker att vi kommer att ha ett bra liv. Det kommer inte bli som jag hade tänkt mig, jag kommer inte att bli mormor, Josef kommer inte att ha sin syster att växa upp med och ha henne som bollplank i framtiden. Hanna kommer alltid vara saknad och vara en dotter som levde med oss i 20 år.

Marcus fyller i.

– Det får inte bli ens identitet och ens liv, men det får vara en del av ens liv, saknaden av Hanna, säger han.

Hemma på gården i Vänersborg har familjen ordnat en minnesplats för Hanna. Hanna har ingen gravplats eftersom hon inte är dödförklarad i Sverige. Hon har heller inte återfunnits.
Hemma på gården i Vänersborg har familjen ordnat en minnesplats för Hanna. Hanna har ingen gravplats eftersom hon inte är dödförklarad i Sverige. Hon har heller inte återfunnits. Bild: Andreas Olsson

***

Varför vill ni berätta om det här nu?

– Nu har det gått ett år och vi känner att vi är beredda att berätta vad vi har gått igenom. Vi har fått genomleva den kaotiska delen i att förlora ett barn, alla känslor som går igenom kroppen. Om det skulle vara någon annan som går igenom samma sak kanske vi kan vara ett bollplank, säger Marcus.

Det är en ära och otroligt hedrande att få prata om henne och vilken fantastisk person hon var

Sara menar att det finns hopp om att klara av livets svårigheter även om det kan verka nattsvart till en början.

– Jag tänker också på allt som Hanna fick betyda för andra, det känns väldigt fint att få berätta om det. Vad hon har betytt för olika personer. Det är en ära och otroligt hedrande att få prata om henne och vilken fantastisk person hon var, säger Sara.

LÄS MER:Hanna sveptes bort av våg på Hawaii – får inte dödförklaras

LÄS MER:Välbesökt minnesceremoni för 20-åriga Hanna

LÄS MER:Kyrkan håller gudstjänst till minne av Hanna

LÄS MER:Sökinsatsen efter försvunna Hanna avslutad

LÄS MER:Hanna, 20, från Vänersborg – försvunnen på Hawaii