Ja, vem kunde väl tänka på läckande regnponchos, svajande högtalare och en såphal catwalk när Vänern låg spegelblank och solen speglade sig i trumpeter och paljetter. Ett år efter den minnesvärda showen som utspelade sig i det värsta busväder man kan tänka sig, visade Vänersborg upp sitt allra finaste ansikte lagom till Diggiloos återkomst.
Solskenet - och att insläppet öppnade två timmar innan föreställningen - bidrog till att folk var på plats i god tid med sina picknickfiltar och fällstolar. Cirkusföreställning för de yngre och öltält för de äldre fungerade som underhållning i väntan på showen, som lockat folk även från Strömstad och Lidköping.
Emelie Bjurström och Ted Olsson hade cyklat från Frändefors och fick bra sittplatser ganska långt fram.
– Man får passa på när det händer något stort här som drar mycket folk, sa Emelie Bjurström.
– Det är kul att folk från Lysekil och Strömstad kommer hit, annars brukar det vara vi som åker till dem för att gå på konserter och liknande, sa Ted Olsson.
Men så började det att dra ihop sig för show. Oscar Zia värmde upp publiken med några omgångar av vågen.
– Alla ska med, även du med keps!
Och publikens respons var det inget fel på. Musiken drog igång med Tonight again med Linda Pritchard som strax fick sällskap när scenen fylldes av hela Diggiloo-gänget i gyllene jackor.
Med på turnén i år är bland andra Ace Wilder, Medina, Linda Bengtzing, Jessica Andersson, Oscar Zia, Magnus Carlsson och Thomas Di Leva, ett proffsigt team som bjöd på en mix av schlagers och disco och uppmuntrade till allsång. Även Lasse Holm, mannen bakom det väloljade maskineriet - eller "tonartshöjningarnas Ronaldo" som komikern Per Andersson kallade honom - är tillbaka efter tre års frånvaro. Per Andersson ja. Han rev ner den ena skrattsalvan efter den andra, bland annat med en imitation av Mikael Wiehe och en näst intill psykedelisk upplevelse där två stycken Thomas Di Leva plötsligt befann sig på scenen.
På en upphöjd läktare på scenen stod kapellmästare Emanuel Norrby med sina skickliga musiker, bland annat Magnus Johansson som fick stående ovationer efter två finstämda trumpetstycken.
När andra akten inleddes började solen att gå ner bakom trädtopparna. Orkesterns blåssektion hade flyttat ner från läktaren och blandades med coola paljetter och svarta smokingar på scenen, där känslan av jazzig New York-nattklubb hade infunnit sig. Även Thomas Di Leva möttes av jubel och en stående publik efter sin tolkning av Life on mars, en hyllning till David Bowie, där Di Levas stämma var oväntat lik originalets. Under showen hyllades också Robert Broberg med ett färgsprakande medley som avslutades med barn som sjöng på scenen tillsammans med artisterna. Efter nästan tre timmars show var det tills slut dags för publiken att få dansa loss till tonerna av Canelloni, Macaroni som rullade ut över sjön.
