Målet med reformerna är att underskottet i nästa års statsbudget ska vara "nära noll" och de förväntas innebära en halvering av tidigare och nuvarande presidenters, ministrars och parlamentsledamöters löner.
En annan åtgärd är att privata banker och centralbanken ska bidra med 3,3 miljarder dollar till budgeten. Vidare ska landets telekomsektor privatiseras och en stor översyn av den sargade elsektorn ska göras.
Inga skatte- eller avgiftshöjningar för medborgarna finns i paketet. Däremot ska hårdare tag sättas in mot korruptionen genom ändringar i lagstiftningen och regelverken för att öka insynen.
Premiärminister Saad al-Hariri säger att reformpaketet inte bara är ett försök att få slut på de omfattande protesterna, det är samtidigt ett sätt att visa att regeringen lyssnar på demonstranterna.
– De (reformerna) är inte ett sätt att säga att ni ska sluta visa er ilska. Det beslutet är upp till er, sade al-Hariri med hänvisning till demonstranterna när han framträdde i en tv-sänd presskonferens.
Inleddes i torsdags
Protesterna mot korruption och högre skatter startade i torsdags och under måndagen samlas människor på nytt för att uttrycka sitt missnöje.
Vägar blockeras och skolor, affärer och banker håller stängt.
För att lugna demonstranterna samlade premiärminister Saad al-Hariri sina koalitionspartner till ett reformmöte på måndagen, ett möte som utmynnade i beslutet att anta reformpaketet.
– Om vi får reformer är det bra till en början för att lugna ner situationen, folk är arga... men på längre sikt vet jag inte om det kommer att göra någon skillnad, säger fotbollstränaren Rida Jammoul i Beirut.
"Uttrycker sitt lidande"
President Michel Aoun som deltagit i mötet säger att protesterna visar folkets lidande men att det inte heller är rättvist att anklaga alla politiker för korruption.
– Det som händer nu på gatorna är att folket uttrycker sitt lidande, men att rikta generaliserande korruptions(anklagelser) mot alla är djupt orättvist, sade Michel Aoun.
Libanons statsskuld är uppe i över 150 procent av bruttonationalprodukten. De senaste åren har Beirut försökt genomföra ekonomiska reformer för att få loss ett hjälppaket på 11,6 miljarder dollar i internationella lån och stöd. Men det har ännu inte betalats ut eftersom reformerna inte genomförts.
Frågan är om det nya reformpaketet räcker för att lugna folket, där missnöjet hos regeringen är stort och många vill se den störtad.
Ziad Abour Chakra, som ansvarar för en vägspärr i norra Beirut, är en av dem som lovar att fortsätta protestera tills regeringen avgår.
– Vi kommer att stanna här och vi kommer inte att öppna vägarna oavsett vad som händer, säger han.
Libanon är en sekulär republik där olika religiösa grupper delar på makten enligt ett bestämt mönster, bland annat ska presidenten vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Enligt författningen ska parlamentsval hållas vart fjärde år. Men mellan 2009 och 2018 hölls inga val på grund av politiska problem. Det tog också ända fram till årsskiftet innan en regering var på plats efter valet i maj i fjol.
Rösträttsåldern är 21 år. Militärer får inte rösta.
Parlamentets 128 medlemmar stiftar landets lagar.
Vart sjätte år väljer parlamentet president. För att bli vald krävs två tredjedelar av parlamentsledamöternas röster. Om det inte lyckas hålls en andra valomgång där det räcker med enkel majoritet, det vill säga minst 50 procent av rösterna.
Presidenten utser premiärministern i samråd med parlamentet. Premiärministern utser i sin tur sin regering i samråd med presidenten.
Presidenten är formellt landets överbefälhavare, men regeringen kontrollerar militären.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
Källa: Utrikespolitiska institutet