En enda stor familj – som nu splittras

Många studenter har firats av på Nuntorp under dess drygt 70-åriga historia. Men nu stänger skolan för gott. Det som gått som en röd tråd genom verksamheten i alla år är den familjära känslan. – En elev beskrev det så väl att hon nu hade 89 syskon, berättar Åsa Edvardsson, yrkeslärare på Nuntorp.

ANNONS
|

Hela området på naturbruksgymnasiet håller sakta på att tömmas på jordbruksmaskiner, djur, personal och elever. Det ligger en lite tryckt stämning i luften accentuerat av de tunga regnmolnen som hänger över gården.

– Men man hinner inte fundera så mycket, du jobbar på som vanligt. Eleverna ska inte märka av det utan känna att de går ut med flaggan i topp, säger Åsa Edvardsson, som själv studerade här på lanthushållskursen från 1978.

1944 flyttade lantmannaskolan från Färgelanda till Nuntorp. I en artikel från Dalslänningen i september 1942 kan man läsa att landstinget köpte gården för 50 000 kronor och beviljades bidrag med en dryg halv miljon för att utveckla verksamheten på den nya platsen, "eftersom de nuvarande lokalerna i Färgelanda äro synnerligen trånga och otidsenliga". I göromålen för eleverna på lantbruksskolan ingick till exempel att lära sig mjölka, sko en häst och bruka jord och skog.

ANNONS

"Eleverna ska inte märka av det utan känna att de går ut med flaggan i topp".

Så småningom kom också lanthushållsskolan på plats.

– Tanken var att man skulle bli en bra husmor, en hemmafruutbildning helt enkelt. Men den var också riktad för att driva storkök.

Åsa Edvardsson minns att man ingick i tre olika arbetslag som hade hand om städning, matlagning och tvätt.

– Misslyckades vi med middagen blev det ingen mat den dagen. Sedan fick vi lära oss att sylta och safta, att stycka ett slaktdjur, sömnad och vävning. Vi fick bland annat sy våra egna uniformer.

På 70-talet skedde en stor förändring i och med gymnasieskolans införande, lantbrukslinjen blev tvåårig, man byggde ut med maskinhall, svetshall, snickeri och garage och i studierna ingick nu företagsekonomi och bokföring. Utbildningen blev moderniserad.

"Misslyckades vi med middagen blev det ingen mat den dagen."

På 90-talet startade man också särskoleverksamhet, yrkesutbildningarna blev treåriga och hela Nuntorp andades framtidstro. 1999 återvände Åsa, nu som lärare, och jobbade med allt från särskolan, som marknadsförare, med landsbygdsutveckling och startade lärlingsutbildningar, bland annat med inriktning på galopphästar.

2008-2009 nådde skolan sin storhetstid och man hade 60 elever i varje klass.

– Det var knökfullt, vi fick till och med säga nej till sökande. Personalstyrkan var på 73, vi var Brålandas största arbetsgivare. Det kändes som framtiden var säkrad, berättar Åsa.

Sedan kom regionens beslut om omorganisation, att all verksamhet skulle följa samma arbetsordning och det inte skulle vara så många anställda. 2012 fick alla söka om sina tjänster. Omorganisation på omorganisation följde.

ANNONS

– Sedan kom det stora slaget i höstas att vi skulle lägga ned. Det var ju inget beslut man kunde tänka sig skulle hända.

Men trots de senaste tuffa åren, minns hon alla goda saker som hänt.

– Nuntorpsdagarna var en fin tradition och alla julspex och återträffar. Men det viktigaste är nog den familjära känslan och gemenskapen, att man får vara som man är där ingen dömer någon annan, säger Åsa Edvardsson.

"Sedan kom det stora slaget i höstas att vi skulle lägga ned. Det var ju inget beslut man kunde tänka sig skulle hända."

Vi går runt på gården och tittar in i de halvtomma maskinhallarna och spiltorna. Den stora skördetröskan lastas på en trailer för vidare transport.

– Men det som är mest synd är att så mycket kunskap om djurskötsel försvinner härifrån. Att alla är hemma och fått nya jobb, nya skolor och praktikplatser känns bra i alla fall, säger Åsa Edvardsson.

Läs även:

ANNONS