”De allra flesta har eller har haft en relation till en Volkswagen. Det gör bilen speciell”, hävdar Patrik, Gittan, Carl och Marcus Rapp. Och Greta protesterar inte.
”De allra flesta har eller har haft en relation till en Volkswagen. Det gör bilen speciell”, hävdar Patrik, Gittan, Carl och Marcus Rapp. Och Greta protesterar inte.

Familjen Volkswagen ställer Greta i centrum


– Bubblor är inga vrålåk, men ack så speciella ... Ord och inga visor från klanen Rapp som har fler Volkswagenbilar än de är antal familjemedlemmar.

ANNONS
|

Greta, Vänersborgsfamiljen Rapps ena ögonsten, var tidigt på plats när Sanden under helgen förvandlades till ett Mecka för Volkswagenfantaster från hela Europa. Och Greta var långt ifrån ensam om att glänsa. Enligt Patrik Rapp i arrangörsledet var han och hustrun Gittans originalbubbla från 1967 bara en av drygt 500 bilar som kamperade ihop på området.

– Och den här är sönernas, visade han och pekade på en röd goding av årsmodell 71, tätt parkerad intill Greta.

– Grabbarna har inte döpt sin än, suckade pappa Volkswagen och påpekade skämtsamt att telningarna inte haft något val när det kommer till intresset för bilmärket.

ANNONS

– När de fått körkort har jag talat om att det är Volkswagen som gäller. Nu har vi en hel bilpark hemma.

Vänersborgaren Helena Danielsson Törnberg, stolt ägare till en specialbyggd skönhet från 1969, vet precis vad Rapparna talar om.

– Min första bil var en bubbla och kärleken till Volkswagen har inte svalnat sedan dess, berättade hon när det medhavda fikabordet åkte upp framför pärlan.

Som en hyllning till det 18:e arrangemanget av VWänerträffen och till systern som fyllde år dagen till ära placerades en flagga bland kaffebrödet. Och lilla Tilda Törnberg Danielsson som måste vänta några år innan hon får ratta bilen prövade ändå på hur det kändes att sitta på förarplats.

– Coolt, löd omdömet.

Precis som Rapp och Danielsson lyckades Anna Lärk Ståhlberg från Hjärtum få köra sin drömbil som en av de 25 Volkswagnarna i VWänerträffens traditionella kortege. Med pappa Totte på passagerarplats. För det är ju delvis tack vare honom som bubblan nu åter kan rulla.

– Jag fick bilen när jag var 16. Då var den smutsblå, fullklottrad med alla fula ord det går att komma på. Jag blev lipfärdig när jag såg den. Men pappa var bestämd, insisterade på att jag skulle lära mig mecka. Och med tiden växte intresset, samtidigt som vi, far och dotter, fick tillfälle att umgås och göra något ihop.

ANNONS

De senaste tre åren har bilen genomgått ytterligare förvandling och är nu i tipp topp skick. Svart som synden likaså.

– Och snygg, ingen kan påstå något annat, hävdade ägarinnan innan hon gav sig ut på vägarna igen för att ”söndagsåka”.

Ungefär samtidigt som familjen Volkswagen rullade hem Greta till Matilda och de andra bubblorna på gården.

ANNONS