Insamlingen till minne av deras vän ska hjälpa andra

Chocken när Magnus några dagar före jul tog sitt liv blev stor för vänner, arbetskamrater och inte minst för Magnus familj.

– Vi jobbade ihop och fiskade ihop. Han var inte svår att tycka om, säger Robert Holmberg.

– Verkligen inte. Han var ju underbar. Alla älskade honom. Jag har aldrig hört någon säga något negativt om honom. Han var världens snällaste. Alltid glad, eller i alla fall allra oftast glad, beskriver Emil Ståhl, som växte upp med Magnus som också kom att bli en stammis på Snäjk där Emil jobbar.

Robert håller med:

– Han var faktiskt alltid glad. Eller det var han ju naturligtvis inte, med facit i hand.

”Mer noga med att hjälpa andra”

Så här i efterhand kan Robert konstatera att Magnus nog var som många andra som mår psykiskt dåligt och stängde ned och inte ville prata om det.

– Han vågade inte riktigt be om hjälp och var nog rädd för att klassificeras. Han var mer noga med att hjälpa andra människor som familj och vänner. Han såg till att alla runt omkring sig mådde bra. Det är lite därför vi kör detta nu. Då får han chansen att hjälpa någon annan, kanske.

Målet är att få in pengar till organisationen Spes, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd, men minst lika viktigt är att få fler att få upp ögonen för hur vanligt förekommande den psykiska ohälsan är i samhället.

Många öppnar sig om egen ohälsa

– Det är många som har hört av sig till mig efter det här och berättat att de också har problem, vilket jag inte vetat om. De skriver kanske ”Jag budade på det här och det här för jag har också haft det tufft”. Det blir att man får sig en tankeställare. Det är vanligt, alltså. Mycket vanligare än man tror, säger Emil eftertänksamt.

Att många finner det angeläget visade sig snabbt på viljan att skänka saker som skulle vara med i auktionerna på Tradera.

– Det tog snabbt fart, både från leverantörer och vänner inom sportfisket. Ingen som jag har kontaktat har sagt nej till att bidra. Grejerna fick inte ens plats på bordet när vi skulle ta kort på allt. Det är helt otroligt mycket. Sen har vi ju själva lagt in en del också, säger Emil som uppskattar värdet på auktionerna till någonstans mellan 40 000 och 50 000 kronor.

Två matbutiker ställer upp med lunch och fika under heldagarna med guidning.

– De som har budat, de vet vad grejerna är värda. Men en guidning är ju svår att sätta pris på. Vi är ju duktiga fiskare. Man vill ju egentligen inte ta med folk och visa sina knep. Vi tävlar ändå på elitnivå, förklarar Emil.

Fisket en frizon

De båda beskriver hur viktigt fisket var för Magnus, hur han kunde snöa in på en specifik art, och hur de själva känner igen sig i hur timmarna med ett spö får huvudet att vila från andra tankar.

– Allt försvinner. Efter tio minuter har du fullt fokus på fisket, säger Emil.

– Det blir en frizon på något sätt. Han tyckte det var så roligt, även att bara prata fiske. Det blev det mycket av på jobbet också, säger Robert.

De jobbade ihop på ett gruppboende i Vargön.

– Han var verkligen rätt man på rätt plats, med sin godhet, för att jobba med människor, säger Robert och berättar att han har kollegor som fortfarande tycker det är jättejobbigt.

– Vi fick ta bort bilden på honom för det blev en för jobbig påminnelse. Men jag själv tar fram den ibland och tittar på den.

Magnus får fortsätta synas

Även Emil beskriver hur han får en klump i magen varje gång han ser bilden på Magnus.

– Det är jobbigt. Det går så fort. Det har gått fem månader, men det känns som två veckor.

Men att ha med bilden i annonserna var en viktig bit.

– Det är det som känns bäst – att han fortfarande syns, säger Emil.

Robert berättar att Magnus mamma är en viktig del av insamlingen.

– Hon ser det som ett sätt att bevara minnet efter honom. Och att han får fortsätta hjälpa till, fast han inte är i livet längre.

Kan det bli fler auktioner till minne av Magnus?

– Det kan det mycket väl bli, svarar Emil snabbt.

LÄS MER:Spes om insamlingen

TEXT

Karin Engqvist

karin.engqvist@ttela.se