Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/5

Sanna och Svante siktar mot horisonten

Ägodelarna har sålts på loppis, en efter en. Snart är det husets tur att få nya ägare. Sanna och Svante Lohm ska ut och segla - på obestämd tid.

– Vad det är som får oss att vilja åka? Vad är det som får er att vilja stanna kvar?

Svante Lohm sitter på en pall han flyttat ut i vardagsrummet. Det finns inte många sittplatser kvar att välja på, i huset som öppnats upp för köpglada privatpersoner. Svante gör en gest mot fönsterbrädet där en grön planta står i en porslinskruka.

– Till och med växterna har fått köpare, säger han.

Sanna Lohm sitter med hunden Cocos bredvid sig i en soffa som fått vara kvar ett tag. Planen är att huset ska vara tömt i september. Då blir segelbåten Black Pearl parets hem. Äntligen.

– Jag har alltid velat flytta utomlands, säger Sanna.

Hon träffade Svante för sex år sedan. Då var han sedan länge biten av segling, och drömde om att vara iväg längre än vad sommarsemestern tillät.

– Jag sålde nog in idén om att segla iväg på första dejten, säger han.

Nu har Svante sagt upp sig från Vattenpalatset i Vänersborg, och Sanna lämnat arbete som sjuksköterska och yogainstruktör. Det senare är dock en möjlig karriärväg även på resan, liksom hennes smyckestillverkning och Svantes kunskap om segelmakeri.

– Men vi åker inte iväg för att jobba, säger Svante.

Snarare tvärtom.

– Vi vill bryta ekorrhjulet, säger Sanna.

Det är så många som drömmer, menar paret. Som pratar om vad de ska göra som pensionärer, eller vad de hade gjort "om inte..."

– Men det är inte ens säkert att man blir pensionär, säger Sanna, och Svante fyller i.

– Eller att du kommer att orka det du orkar i dag.

Sannas son Noa slår sig ner på soffkanten. Han är 16 år, och bor mest hos sin pappa i Göteborg. Storebrodern bor i Växjö, och Svantes 22-åriga son har flyttat till Skottland. Noa säger att han först inte trodde att det skulle bli verklighet av seglingsplanerna, åtminstone inte innan han själv fyllt arton.

– Folk frågar hur det känns att de överger mig. Men jag ser det inte riktigt så, säger han med ett skratt, och fortsätter.

– Jag tycker att det är en cool grej att de gör det. Att det är modigt.

Planen är att hälsa på i båten, och att Svante och Sanna ska komma hem på besök.

– Världen har ju krympt nu, säger Svante.

Hur länge paret blir borta vet de inte ännu. De försöker vara öppna för olika alternativ.

– Det kan bli två veckor, sju år eller sjutton år, säger Svante.

Friheten, att inte ha bråttom någonstans, lockar. Planen är att segla till Medelhavet, men om det sedan bär av över Atlanten eller åt ett helt annat håll har de inte bestämt. Det är viktigt för Sanna och Svante att resan inte blir ett prestigefyllt projekt, som känns misslyckat om allt inte blir som de tänkt sig.

– Målet är att komma iväg, säger Sanna.

Till helgen planerar de ännu en loppis. De har redan haft tre, och rest med möbler och prylar till Göteborg, Uddevalla och Trollhättan. Att göra sig av med gamla ägodelar har varit förvånansvärt lätt, tycker paret. Framför allt när de låtit potentiella kunder komma in i hemmet.

– En del har tyckt att det känts lite konstigt att gå och plocka bland våra grejer, men då har vi förklarat att det är skönt för oss att bli av med dem, säger Sanna.

Avfärden närmar sig. Sanna och Svante hoppas komma iväg om en månad, men är beredda att skjuta på datumet om allt inte hinner bli färdigt i tid. Viktigast är att de är på väg, att de omvandlat det som var en dröm till en plan. Paret vill uppmuntra alla som går och funderar att våga språnget.

– Det svåraste är att släppa taget. Men det är fantastiskt skönt när man gör det, säger Sanna.