Stort pådrag när mördare jagades kring Öxnered

Under några sommardagar 1988 utspelades en dramatisk människojakt i trakterna kring Öxnered. Poliser beväpnande med automatvapen letade i skogar och sommarstugor efter Juha Valjakkala och Marita Routalammi – de båda efterlysta för morden i Åmsele.

ANNONS
|

Tisdagen 5 juli 1988 satt polisman Jack Lennartsson i bilen på väg mot Vänersborg. Då fick han ett larm: De misstänkta Åmselemördarna hade setts i närheten. Han körde genast till Öxnered och vid järnvägsövergången vid skolan sammanstrålade han med flera kollegor. Bland dem fanns en av polisens spanare, kriminalinspektör Jarl Berglund, som var den som hade fått ögonen på rymmarnas bil och sett den svänga i mot Skaven.

– Det är klart att då for pulsen upp lite grann, säger Jack Lennartsson, när TTELA talar med honom på samma plats drygt 30 år senare.

Rymmarna fick försprång

Inledningen på jakten var intensiv. Genast träffade polisen på två svarta Saabar som stämde med beskrivningen, men ingen var den de sökte. I efterhand har det spekulerats kring att den förseningen gjorde att rymmarna kom undan.

ANNONS

När man avfärdat de två bilarna bestämde sig Jarl Berglund för att köra ner mot Skaven för att leta efter rätt bil, och han fann det han sökte.

– När han kom tillbaka sa han att han sett hjulspår som gick rakt in i skogen. Jag var fortfarande ensam hundförare på plats, men vi fortsatte, säger Jack Lennartsson.

Hunden fick upp spår

Han gick först med hunden och de andra poliserna var precis bakom. Efter en stund såg de en svart Saab skymta i snåren och de stannade till. En av poliserna stod i en sådan vinkel att han såg registreringsskylten och kunde konstatera att det var bilen de sökte.

Jack Lennartsson släppte fram hunden men den ville direkt söka vidare.

– Då gick vi gick fram och säkrade bilen. Den var tom.

Motorhuven var varm, så den hade inte stått på platsen länge.

– De hade lämnat bilen och hunden fick upp ett spår. Vid vattnet låg färska dagstidningar och rester efter bullar eller något sånt. Det tyder väl på att de blivit skrämda. Spåren gick ända ner till vattnet men vi fick inget säkert spår därifrån.

Hade de gått ut i vattnet?

– Som hunden reagerade måste det nästan ha varit på det viset. Vi sökte sedan med andra hundar i fall de hade gått upp och gått vidare men vi fick aldrig några spår. I och med att det slogs en järnring runt området så tidigt var vi övertygade om att de var kvar, säger Jack Lennartsson.

ANNONS

De två efterlysta lyckades komma undan i första skedet men eftersöket var långt ifrån över.

Mördarjakten leddes från Öxnereds skola. Stämningen där beskrevs i lokaltidningen ELA som nästa overklig och folk samlades för att få uppleva det hela på plats.

Sökområdet var stort, det sträckte sig längs Vassbotten, från Blåsut till Brätte. Under ett par dygn var området fyllt av poliser med hundar och helikoptrar som spanade från luften.

Knackade på i sommarstugor

Polisen verkar ha varit riktigt nära de efterlysta. Enligt ELA såg besättningen på en av helikoptrarna de efterlysta strax efter 22.00 på tisdagskvällen. Då var styrkorna på marken inte mer än 200 meter efter rymmarna men de lyckades ändå komma undan.

Polismännen letade i skogarna och knackade på i sommarstugorna runt om i området.

– Vi pratade med de som bodde här och det var mycket folk i rörelse. När vi var här kom det många nyfikna hit och det var väl både för- och nackdelar. Fördelen är att om de rör sig området kan de se något och då kan man få information. Vi hade också fordonskontroller på 45:an och 44:an mot Uddevalla och vägspärrar runt omkring, säger Jack Lennartsson.

Trippelmordet i västerbottniska Åmsele begicks 3 juli. Sten Nilsson och hans 15-årige son Fredrick dödades på kyrkogården. De hade följt efter två tjuvar som stulit en cykel. Både pappan och sonen sköts med hagelgevär på nära håll. Några minuter senare kom Stens fru Ewa, Fredricks mamma, till platsen. Hon slogs och skars ihjäl.

ANNONS

Rikslarm gick ut efter de två finska ungdomarna Juha Valjakkala och Marita Routalammi, 23 och 21 år gamla. De var sedan tidigare kända för sina inbrott och bilstölder. Men när de flydde från Åmsele jagades de av polisen i hela Norden för trippelmord.

Flyktbil under Dalbobron

Flykten gick söderut och målet var att ta sig ner till Europa för att komma undan rättvisan. Paret kom till Vänersborg och 20.15 på tisdagen den 5 juli fick polisen in ett tips om att flyktbilen stod under Dalbobron. De misstänka mördarna kom tillbaka till Saaben och körde den mot Skaven med Jarl Berglund i bilen bakom.

Jack Lennartsson minns hela operationen som väl organiserad.

– Det började bra när vi hittade bilen och kunde konstatera att det var deras, att den var nykörd, och så spårningen fram till där vi hittade resterna de lämnat. Då fick vi en klar och tydlig bekräftelse på att de var här i området. Ytan var jättestor, men det var mycket poliser i tjänst. Hela kommenderingen kändes trygg och balanserad. Det var en väl skött kommendering.

Hur var ni utrustade?

– Vi var inte utrustade på samma sätt som kollegorna i dag utan för min egen del hade jag min polisoverall och min tjänstepistol och handfängsel. Sedan kom vårt förstärkningsvapen ut, som på den tiden var k-pist. Den fick vi under kvällen och då kom även skyddsvästar.

ANNONS

Beskrevs som farliga och desperata

De efterspanade beskrevs i tidningarna som farliga, desperata och våldsbenägna. Vid det här laget hade Juha och Marita gjort sig av med alla vapen förutom en kniv, men det visste förstås inte polismännen då.

Hur kändes det när ni var ute och letade?

– Alla var taggade. Vi var fokuserade på att vi skulle få tag på dem och vi kände oss trygga med upplägget på insatsen och trygga med kollegorna. För min egen del kände jag ingen rädsla, det var bara ”det här ska vi greja”. Det var ett mycket intressant arbete, men tröttande fysiskt. Första dygnet körde vi ett hårt pass, men man kan ju inte hålla på i två dygn, det var viloperioder och byte av personal, säger Jack Lennartsson.

Skrev bok

Den kände advokaten och brottaren Pelle Svensson försvarade Juha Valjakkala vid rättegången. Många år senare skrev han boken ”Utan nåd” som bland annat handlar om morden. Han ägnade tio sidor åt händelserna i Vänersborg.

I boken beskrivs hur paret hittade en tom sommarstuga där de tänkte vila och ligga lågt. Marita tog första vakten medan Juha sov. Enligt Pelle Svenssons bok bestämde hon sig där och då för att lämna sommarstugan, ge upp och ange Juha. Men precis när hon var på väg ut genom fönstret kom en polishelikopter farande över trädtopparna. Helikoptern skrämde Marita och väckte Juha.

ANNONS

Flykten fortsatte genom skogen och på håll såg de polismän. Till slut kom de till vattnet och samtidigt flög helikoptern över dem igen. Men de lyckades gömma sig. Pelle Svensson preciserar inte var de två befann sig men skriver att de simmade ”över viken” och att sträckan är nästan en kilometer. Vattnet måste vara Vassbotten, men det oklart var de befann sig mer exakt.

På andra sidan gömde de sig i vassen. Poliserna med sina hundar var så nära att de två kunde höra dem prata. När mörkret föll avbröts sökandet. Längre fram på natten stal Juha och Marita en båt och rodde längs stranden. De kommer fram till en badplats där de vilade en stund men polisen var återigen mycket nära att hitta dem så flykten måste fortsätta. Paret stal två cyklar och tog sig till Skarbo vid Frändefors. Där tog de en Opel Kadett och i den lämnade de Vänersborg.

Många nyfikna

Morden och jakten på brottslingarna fick en otroligt stor uppmärksamhet. Mitt i mördarjakten på Skaven trängdes nyfikna och journalister. Jack Lennartsson tror att det hade sett helt annorlunda ut om det hela hade skett idag.

– I och med att det snabbt gick ut i massmedia fick allmänheten klart för sig vad som pågick och det var bra att det kom ut information. Det var väldigt mycket poliser i Öxnered och Blåsut och en helikopter som snurrade nästan dygnet runt. Det drog ju till sig många som var nyfikna och det kan var rent av farligt, folk kan ju råka illa ut. Men jag fick aldrig till mig att folk upplevde att det var otrygga.

ANNONS

Fast det fanns civila som var rädda. ELA beskriver hur en kvinna som bodde på Skaven inte vågade stanna kvar i sitt hus och att en bekant kom och hämtade henne. En annan dam kunde inte sova på en hel natt efter att en granne sett de två misstänkt vid henne hus.

Massor av tips

Det kom in mängder av tips från allmänheten.

– Utifrån det gjordes det åtgärder. Men det var inget som gav träff men det kontrollerade mängder av information. Vi kontrollerade människor i bilar som stod på konstiga ställen. Det kom även in tips om att folk sett en tjej och en kille där och där och då kollade vi upp det också, säger Jack Lennartsson.

Hur tänkte ni kring att de kom undan?

– Det blev lite snopet när vi inte fick tag på dem. Man funderade på vad man gjorde för fel. Skulle vi ha tänkt på något annat sätt? Jag vet inte exakt vad som gjorde att man lade ner letande, jag har inte något minne av att vi sökte fram till att de togs i Danmark.

Går man till arkiven framkommer att spaningarna på Skaven avbröts på torsdagen 7 juli. En besviken polisledning konstaterade att de misstänka mördarna hade kommit undan. Enligt ELA tog de sig troligen ur inringningen genom att först stjäla en båt och sedan två cyklar. På cyklarna tog de sig till Frändefors där de under natten mot torsdagen stal en bil. Händelseförloppet stämmer i stora drag med det Pelle Svensson beskriver i sin bok. Men vissa delar i boken, som var de simmade och rodde, är svåra att få att passa in.

ANNONS

Blev igenkända

Juha och Marita greps helt odramatiskt av polisen i på järnvägsstationen i Odense den 10 juli. En konduktör på tåget de åkte med hade känt igen dem och larmade polisen. Efter att de tagit sig förbi polisuppbådet i Vänersborg åkte de till skånska Hittarp. Där stal paret en båt och under sex timmar rodde de över Öresund till Danmark. Via Köpenhamn kom de sedan till Odense.

Under rättegången skyllde de två åtalade på varandra. Till slut dömdes Juha till livstids fängelse för att ensam ha genomfört trippelmordet. Maritas dom blev två års fängelse för medhjälp till grov misshandel.

Det dröjde ända till 2002 innan Juha erkände att det var han som begått alla tre morden. 2009 benådades han och släppte fri men fortsatte att begå brott. Efter 2016 har han inte suttit i fängelse och bor idag i Helsingfors. Marita blev fri 1990 och har inte begått nya brott. Hon bor i Helsingfors med sina barn.

För Jack Lennartsson var jakten på Åmselemördarna en händelse som stod ut under karriären som polis.

– Det har varit en hel del händelser under årens lopp men inget med en så här grov brottsling som vi jagat på det sättet. Och att vara så nära men ändå inte få tag på dem. Det fortfarande väldigt frustrerande. Jag tänker ibland att det var fan att vi inte fick tag på dem. Det var ju ett oerhört brutalt brott de hade begått, säger han.

ANNONS

Skriftliga källor: TTELA, aftonbladet.se, allas.se, ”Utan nåd”, ELA

LÄS MER:Här är kommunpolisens nya Jack-marker

comments

Kommentarer

Kommentera

Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och TTELA förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS