För femte dagen i rad belägrar demonstranter området utanför försvarsdepartementet i Sudans huvudstad Khartum. Under tisdagen utbröt tumult och 11 människor dödades, enligt en talesperson för regeringen. Sex av dem tillhörde säkerhetsstyrkorna, enligt samma källa.
Sedan mitten av december har en växande proteströrelse riktat avgångskrav mot Omar al-Bashir, som styrt landet i mer än 30 år.
Flera vittnar om att soldater ur Sudans armé har försvarat demonstranterna vid flera tillfällen, bland annat genom att slå en skyddande ring runt dem under attacker från säkerhetsstyrkor kopplade till al-Bashir.
Det handlar framför allt om soldater med lägre grad, som "inte vill tvingas delta i dödandet av landsmän", enligt Eric Reeves vid Harvarduniversitetet i USA.
Militären oumbärlig
Officiellt har militären dock hållit tungan rätt i mun.
- Frågan är hur länge militären kommer att vara lojal med al-Bashir, säger Eric Reeves till nyhetsbyrån AFP.
Demonstranterna hoppas att brytningen sker snart, enligt Magdi El Gizouli, analytiker vid det afrikanska Rift Valley-institutet. Den mäktiga militären är oumbärlig för att proteströrelsen ska lyckas få till stånd ett maktskifte, säger han.
- Proteströrelsen bygger på missnöje, men saknar en centraliserad strategi. Den ber armén agera barnmorska – att lösa den akuta krisen, göra sig av med al-Bashir och fördela makten hos folket.
Risk med maktskifte
Men, understryker han, ett maktskifte kan komma att bana väg för ett lika hårdfört militärt styre.
Den ekonomiska katastrof och skyhöga inflation som råder i Sudan, orsakad av långa krig och förlusten av det resursrika område som 2011 blev det självständiga Sydsudan, kan vara anledningen till militärens tvekan att genomföra en statskupp.
- Regimen försöker distansera sig själv från den ekonomiska krisen, och armén vill inte ta över ansvaret för den, säger Eric Reeves.
Fakta: Protesterna i Sudan
19 december 2018: Hundratals demonstranter ger sig ut på gatorna i Atbara och andra städer för att protestera mot en tredubbling av brödpriset efter avskaffade livsmedelssubventioner. Vid det laget har landet redan haft underskott på bröd i tre veckor, mitt under kraftig inflation.
20 december: Protesterna sprids till huvudstaden Khartum och andra städer. Demonstranterna skanderar "frihet, fred, rättvisa" och kräver regimens fall.
Polis och militär kallas in mot demonstranterna och flera personer dödas.
24 december: President al-Bashir lovar "riktiga reformer".
Demonstrationerna fortsätter på nästan daglig basis och sprids till fler delar av landet. Ytterligare demonstranter mister livet.
17 januari: Västländer uppmanar regeringen att respektera demonstrationsrätten. Den svarar med att dra in ackrediteringar för flera sudanesiska journalister anställda av utländska mediebolag.
22 februari: al-Bashir utropar ett ettårigt nationellt nödläge, varpå protesterna mattas av.
6 april: Hundratals demonstranter tågar mot presidentpalatset i Khartum, där de inleder en sittstrejk och kräver presidentens avgång.
8 april: Sudans armé slår en ring runt demonstranterna vid presidentpalatset, sedan de efterfrågat arméns stöd. Regeringen meddelar att sju personer dödats i samband med protesterna de senaste dagarna.
9 april: Landets poliskår meddelar att alla dess styrkor beordrats att inte ingripa mot demonstranterna.