Irak står inför ett ständigt hot om våldsam sekterism mellan landets sunni- och shiabefolkning, korruption som beskrivs som endemisk och utbredda ekonomiska svårigheter, i synnerhet bland de miljontals medborgare som tvingades på flykt undan striderna mot terrorstämplade Islamiska staten (IS).
I december utropade premiärminister Haider al-Abadi seger i det tre år långa kriget mot IS – men sunniextremisterna har gjort sig påminda genom att hota med attacker under parlamentsvalet på lördag.
Sedan Saddam Husseins fall 2003 har det politiska landskapet i Irak dominerats av i princip samma figurer. Och missnöjet växer över den shialedda regeringens oförmåga att ta itu med de mest grundläggande problem.
- Förtroendet urholkas också av att det finns bevis för att en del politiker har kopplingar till olika typer av väpnade grupper som utför våldshandlingar och terroriserar civilbefolkningen för att nå ekonomiskt eller territoriellt inflytande, säger Katarina Carlberg, fältrepresentant för Irak hos organisationen Kvinna till Kvinna.
- Det finns rapporter om att väpnade grupper försöker tvinga människor att rösta på ett visst parti eller kandidat.
Stora resurser
Men trots att kritiken är omfattande tenderar väljarna att rösta på de "gamla ansiktena" ändå. Det kan enligt konfliktexperten Thair Ismail förklaras av två faktorer. Dels är många av de sittande parlamentsledamöterna resursstarka, dels är trycket att rösta enligt grupptillhörighet fortfarande väldigt starkt.
- Det finns tecken på att vissa partier och allianser vill samarbeta utanför den sekteristiska modellen, men det är bara en liten del politiker och en stor del intellektuella som står bakom detta. De flesta politiker cementerar åsikten om att den egna gruppen är viktigast, säger Ismail som jobbar på Palmecentret.
Haider al-Abadi har varit premiärminister sedan 2014. Hans företrädare Nuri al-Maliki anklagades för att föra en politik som många anser har bidragit till splittringen mellan sunni och shia.
Han lämnade motvilligt sin post sedan han misslyckats med att stoppa IS från att koppla greppet om Irak. Men al-Maliki siktar på comeback i årets val och kritiserar al-Abadi för att bygga broar mellan Bagdad och Riyad och andra sunnidominerade huvudstäder. Ismail tror dock att den sittande premiärministern kommer att fortsätta leda regeringen.
- Abadi har störst chans att vinna, men jag vet inte med hur stor marginal. Han är accepterad regionalt av både Iran och Saudiarabien, men också av USA. Han försöker också dra nytta av segern mot IS, säger han.
Många utmaningar
Den som får i uppgift att leda regeringen har inget lätt jobb framför sig. Politikerna i Bagdad måste se till att bygga upp städer och samhällen som raserades i kampen mot IS, hindra extremisterna från att återvända och ta itu med de sekteristiska och ekonomiska splittringar som eldade på konflikten ytterligare. Därtill är kurderna djupt missnöjda över utvecklingen efter folkomröstningen om självständighet.
- Den politiska eliten är medveten om att om den inte förbättrar ekonomin och människors möjlighet till försörjning, bekämpar den systematiska korruptionen och stabiliserar hela landet så kommer människor att bli utanför och kritisera hela systemet, säger Ismail.
- Och då riskerar terrorismen att växa sig stark och organisationer som IS dyka upp igen.
Fakta: Fjärde parlamentsvalet efter Saddams fall
Över 24 miljoner personer har registrerat sig för att rösta i valet i Irak den 12 maj. Det är det fjärde som hålls efter Saddam Husseins fall. De röstberättigade ska utse 329 ledamöter till parlamentet och har omkring 7000 kandidater att välja bland.
Praxis är att premiärministern väntas vara shiamuslim, presidenten kurd och talmannen sunnimuslim. Den viktigaste av dessa poster är premiärministern, vilket avspeglar shiamuslimernas starka ställning i parlamentet och i politiken i allmänhet sedan 2003.
För första gången kommer väljarna att rösta genom att använda ett elektroniskt system. Men för att rösta krävs ett id-kort – vilket kan innebära stora problem i ett land där omkring två miljoner människor fortfarande är internflyktingar efter kriget mot IS. Många förlorade sina identitetshandlingar under flykten. Men enligt valkommissionen ska det finnas möjlighet för dem att rösta ändå. 166 röststationer har satts upp i 70 läger för internflyktingar i åtta provinser. Bara 285000 av interflyktingarna har dock registrerat sig för att rösta.
Källa: AFP, Reuters, Landguiden