"Efter tolv timmar är det enstaka man får loss"

De första timmarna är avgörande i räddningsarbetet. Allt eftersom tiden går så försvinner tyvärr möjligheten att hitta människor vid liv ganska snabbt, enligt Johan von Schreeb, kirurg och professor i global katastrofmedicin på Karolinska institutet i Solna.

De drabbade områdena i Turkiet och Syrien brottas dessutom med kyla som i det här läget blir ett allvarligt problem.

– I början får man loss hundratals och sedan går det ner till tiotals och efter tolv timmar är det enstaka man får loss ur rasmassorna, säger han till TT.

"Många skadade"

Att jordbävningen skedde under natten när människor troligtvis sov ökar risken för att många inte hann ut och därmed ligger begravda i rasmassorna.

Och Johan von Schreeb uppskattar att antalet dödsoffer kan komma att stiga till 10 000–15 000, säger han till SVT.

von Schreeb, som jobbat i flera katastrofer de senaste decennierna, menar att det som skiljer jordbävningar från andra naturkatastrofer är det stora antalet skadade personer.

– Jordbävningar är speciella på det sättet. Framför allt handlar det om brutna ben och inte som i exempelvis Ukraina där det ofta handlar om skottskador. Benbrott behöver omhändertas men man blöder inte på samma sätt och det är därmed inte lika akut. Däremot kräver benbrott mycket resurser och det kan ta tid innan folk är på fötter igen.

Han noterar att Turkiet har en viss vana att hantera den här typen av katastrofer och att landet är utrustat med exempelvis fältsjukhus. Värre är det med Syrien.

– Informationsgapet är ett stort problem just nu. Vi vet inte riktigt hur det ser ut i de drabbade områdena, framför allt inte i Syrien. Det kan finnas byar där mobiltelefonnät kollapsat och där man inte får ut någon information över huvud taget. Syrien är dessutom ett konfliktområde, säger han och konstaterar att det försvårar möjligheten att skicka dit hjälpinsatser.

"Svårt att föreställa sig"

Johan von Schreeb åkte till Haiti med Läkare utan gränser efter den förödande jordbävningen 2010. Det gjorde även sjuksköterskan Katrin Kisswani.

Skalvet raserade stora delar huvudstaden Port-au-Prince och Kisswani kan se vissa likheter med den jordbävning som nu drabbat Turkiet och Syrien: städer med mycket folk och mycket infrastruktur.

– Det som möter en i ett sådant här område är en kollaps av byggnader. Har man inte sett det innan är det svårt att föreställa sig, säger hon.

För vården handlar det om att prioritera och se till att man hela tiden får in nytt sjukvårdsmaterial – förråden sinar snabbt med många skadade samtidigt. Sjukhus och vårdinrättningar kan även ha tagit stor skada av skalvet, och dessutom kan många sjukvårdsanställda ha drabbats.

Nu handlar det mesta om att rädda liv. När den mest akuta fasen sedan lagt sig måste man se till grundläggande behov som mat, vatten och tak över huvudet.

– Många har förlorat sina hem och infrastruktur är mer eller mindre förstörd. Människor som förlorat allt behöver också allt för att överleva, säger Katrin Kisswani.