I studien, som publiceras i tidskriften Zootaxa, hävdas med emfas att dingon bör ges egen artstatus.
Dess vetenskapliga namn blir i så fall Canis dingo. Tidigare har den oftast klassificerats som en tamhundsvariant, Canis familiaris dingo, eller som en underart till vargen, Canis lupus dingo.
Det råder ingen tvekan om att det var människorna som förde dingon till Australien, troligen för 5000–10000 år sedan.
Detta antyder att den bara är en förvildad tamhund, men forskarna bakom studien anser att dingon har många karaktärsdrag som skiljer den från både hundar och vargar.
Forskarstrid
Man anser exempelvis att dingon inte är lika hårt domesticerad som andra tamhundar. I så fall bör den inte buntas ihop med andra hundar, och inte heller med vargen.
Men andra forskare har omedelbart gått till motattack. De hävdar i samma tidskrift att dingon uppvisar alla de karaktärsdrag som utmärker tamhundar. Den bör följaktligen klassificeras ihop med dessa.
Lars Werdelin, paleontolog och rovdjursexpert på Riksmuseet i Stockholm, håller med de sistnämnda.
- Dingon är nog att betrakta som en tamhund. Genetiskt liknar den mest hundar från Sydostasien, säger han.
Typisk tamhund
En intressant fråga i sammanhanget är varför dingon, trots att den härstammar från vargen och har varit förvildad mycket länge, inte återgår till ursprunget utseendemässigt. På så vis liknar den alla andra förvildade tamhundar.
- Det hänger samman med att redan de första människorna som domesticerade vargar utsatte djuren för ett hårt urval. Människorna ville ha fogliga djur, snälla djur, inte ilskna bestar som var riskabla att umgås med. Resultatet blev våra tamhundar, säger Werdelin.
Fakta: Hundar och vargar
Alla tamhundar på jorden härstammar från vargen. Eftersom det bara gått 30000–50000 år sedan de första hundarna såg dagens ljus kan hundar och vargar korsa sig och få avkomma ihop.
Därför ansåg man länge att de tillhörde samma art, men på senare år har man valt att klassificera dem som två skilda arter, Canis lupus (varg) och Canis familiaris (tamhund), bland annat beroende på att tamhundar som förvildats inte tycks kunna återgå till att bli vargar, vare sig till beteendet eller till utseendet. Detta är sannolikt en effekt av att människorna på ett tidigt stadium selekterade bort vissa genvarianter som är typiska för vargar. Dingon i Australien är i detta hänseende en typisk förvildad tamhund.
Källor: Zootaxa och Riksmuseet.