Människorättsaktivisten Nadia Murad från Irak och den kongolesiska läkaren Denis Mukwege delar på årets fredspris för sina insatser mot sexuellt våld som vapen i krig och konflikter. Prisutdelningen blev känslosam och högtidlig, de båda pristagarna fick stående ovationer. Båda manade i skarpa ordalag omvärlden att inte enbart fördöma, utan agera, mot de som begår eller sanktionerar sexuellt våld i konflikter.
Återupprätta värdighet?
Murad är yazidiskan som 2014 blev tillfångatagen av extremistgruppen Islamiska staten (IS) och förd till Mosul i Irak. Efter tre månader under slavliknande förhållanden med sexuellt våld och tortyr lyckades Murad fly. Sedan dess har hon ägnat sin tid åt att berätta om det våld kvinnor utsattes för under kriget i hennes hemland samt om minoritetsgruppen yazidiernas situation.
- Detta är dagen då mänskligheten har besegrat terrorismen, dagen då barn och kvinnor som fallit offer för förföljelse har segrat över gärningsmännen och deras förbrytelser, sade 25-åringen men poängterade samtidigt att det enda som kan återupprätta värdigheten hos offren är att förövarna ställs inför rätta.
Gynekologen Denis Mukwege driver sedan slutet av 1990-talet Panzisjukhuset i östra Kongo-Kinshasa. Där har tusentals kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld i både krig och fred fått vård.
- Jag tillägnar denna utmärkelse alla offer för sexuellt våld runt om i världen, sade 63-årige Mukwege.
- Men det fredspris vi tilldelats får enbart betydelse om det leder till konkreta förändringar för världens offer för sexuellt våld och om fred återupprättas i våra länder.
Mukwege betonade samtidigt det oerhörda mänskliga lidande som ligger till grund för priset i hans fall. I det oroliga Kongo-Kinshasa har hundratusentals kvinnor våldtagits och miljontals dödats.
Starka röster
Norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen underströk att sexuellt våld är ett vapen som inte kan accepteras i krigsföring.
- Det är drömmen om att få ett slut på förtrycket som förenar oss när vi i dag hedrar två av de starkaste rösterna i världen, sade hon.
Fakta: Denis Mukwege
Denis Mukwege föddes i nuvarande östra Kongo-Kinshasa 1955, utbildade sig till läkare i Burundi och specialiserade sig sedan inom gynekologi och obstetrik. Efter att tillsammans med sin familj flytt undan 1990-talets krig återvände han till Kongo-Kinshasa för att 1999 starta Panzisjukhuset.
Sjukhuset, som invigdes 2001, grundades med hjälp av bland annat svenska pengar från Sida, Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU) och Läkarmissionen.
Sjukhuset är känt för sitt SSV-projekt, där offer för sexuellt våld och kvinnor med gynekologiska problem får vård. Mellan 2004 och 2014 tog projektet emot 34 783 patienter, varav 20 846 utsatts för sexuellt våld.
Mukwege har utsatts för mordförsök och hot, men har också mottagit flera priser för sitt arbete för att skydda kvinnor. 2008 mottog han FN:s människorättspris, 2009 Palmepriset och 2013 Right Livelihood-priset.
Fakta: Nadia Murad
Nadia Murad, född 1993, är en yazidisk människorättsaktivist från Irak. Hon tillfångatogs av IS i augusti 2014 i samband med extremistgruppens ockupation av bergsområdet Sinjar i Irak. Stora delar av hennes familj avrättades liksom flera av de yazidier som levde i trakten. IS rensning av folkgruppen klassades av FN 2016 som folkmord.
Murad fördes till den då IS-kontrollerade staden Mosul där hon under slavlika förhållanden hölls fången och regelbundet utsattes för sexuellt våld och tortyr. Hon flydde i november 2014 och har under de senaste åren arbetat med att vittna om de fasansfulla övergrepp som tusentals flickor och kvinnor har utsatts för av IS.
2016 fick Nadia Murad ta emot EU-parlamentets Sacharovpris för tankefrihet.
Fakta: Fakta: 2000-talets fredspristagare
Här är seklets alla vinnare av Nobels fredspris:
2018: Den yazidiska människorättsaktivisten Nadia Murad och den kongolesiske gynekologen Denos Mukwege.
2017: Internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen, Ican.
2016: Colombias president Juan Manuel Santos.
2015: Tunisiens nationella dialogkvartett.
2014: Barnrättsaktivisterna Malala Yousafzai från Pakistan och Kailash Satyarthi från Indien.
2013: Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW.
2012: Europeiska unionen, EU.
2011: Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, liberianska fredsaktivisten Leymah Gbowee samt jemenitiska journalisten och aktivisten Tawakkul Karman.
2010: Kinesiske dissidenten Liu Xiaobo.
2009: USA:s president Barack Obama.
2008: Finlands förre president Martti Ahtisaari.
2007: FN:s klimatpanel IPCC och USA:s tidigare vicepresident Al Gore.
2006: Bangladeshiska "barfotabanken" Grameen Bank och dess grundare Muhammad Yunus.
2005: Internationella atomenergiorganet IAEA och dess egyptiske chef Mohamed ElBaradei.
2004: Kenyanska miljöaktivisten Wangari Maathai.
2003: Iranska människorättsadvokaten Shirin Ebadi.
2002: USA:s förre president Jimmy Carter.
2001: FN och dess generalsekreterare Kofi Annan från Ghana.
2000: Sydkoreas president Kim Dae-Jung.