Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lögnen förklarades som "alternativ fakta"

På två dagar körde Donald Trump sönder sina viktigaste kommunikatörer. Och detta endast av skälet att han inte kan acceptera att färre kom till hans presidentinstallation än till Barack Obamas.

Sean Spicer är Vita husets nye talesperson. Det är en maktposition där han inte bara skall informera medierna utan också förmedla presidentens åsikter i direktsändningar till det amerikanska folket.

Att ljuga eller fara illa fram med sanningen är otänkbart för en talesperson som vill överleva. Ändå förvandlade han sitt första framträdande till ett hätskt utfall mot journalisterna eftersom Donald Trump var ursinnig för att medierna rapporterat att presidentinstallationen samlade färre än Obamas 2009 och 2013. 

Men när bilder, tunnelbanetrafik och utfärdade tillstånd för bussar styrkte att Obamas installation drog rekordmånga valde Trump att sända fram Kellyanne Conway.

Hon var esset i valrörelsen och Trump kallade henne kärvänligt för baby när han tackade vid en tillställning kvällen före installationen. Conway är expert på att både försvara Trump och anklaga motståndare i samma mening. Hon anses ha haft avgörande betydelse när Trump behövt kvalificerad hjälp för att klara sig ur uttalanden som hotat hans kampanj.

Därför är det extra svårförståeligt varför Conway – med sin hittills framgångsrika karriär – användes för att förklara Sean Spicers söndersmulade tal om storleken på installationspubliken. Hon valde att beskriva det som Spicer sagt som alternativa fakta vilket gjorde att också hennes trovärdighet snabbt raserades. Conway tillhör Trumps närmaste rådgivare i Vita huset.

Det är även svårt att begripa varför Donald Trump gör en jätteaffär av något som – innan han började överdriva installationen – var en ickefråga. 

Mest anmärkningsvärt är det att han ägnade tid åt detta vid sitt besök på underrättelsetjänsten CIA. Han stod framför väggen med stjärnor som markerar de döda som under strikt hemligstämplade uppdrag fått sätta livet till. Inga namn finns under stjärnorna av skälet att deras identitet inte får avslöjas.

Men Trump nämnde inte med ett ord dessa män och kvinnor utan yrade istället om att han funnits flest gånger på tidskriften Times omslag (vilket är fel, det är Richard Nixon) och ondgjorde sig över att bilder publicerats där det var tomt på stora sektioner på The Mall.

Lögnen är allvarlig i USA. Författaren Norman Mailer förklarade en gång:

– Ni i Europa kommer aldrig att förstå det eftersom ni anser att det inte går att klara sig om man inte ljuger då och då. Ni ljuger om småsaker ibland och om större när det behövs. Självklart ljuger folk också i USA. Men det har ett pris, särskilt när det gäller folkvalda politiker.

Att ljuga som talesperson i Vita huset är förödande. Medierna som ackrediterats där arbetar i pressrummet och talespersonen håller dagliga briefingar. Förtroende är grundbulten.

Flertalet presidenter har haft ett professionellt förhållande till medierna och respekterat – om än inte alltid uppskattat – bevakningen.

Undantaget är Richard Nixon som redan som vicepresidentkandidat till Eisenhower 1952 gick till anfall i ett tv-sänt tal där han tillbakavisade anklagelser om att han fått otillåtna gåvor.

Han hävdade att det enda han tagit emot var hundvalpen Checkers som han aldrig tänkte lämna tillbaka. Checkerstalet blev början på Nixons strategi att aldrig förlita sig på nyhetsrapportering utan bara på egen betald reklam. Han påstod sedan att medierna varit med och berövat honom segern när John F Kennedy vann 1960. Han anklagade åter medierna när han ett par år senare gjorde ett misslyckat försök att bli vald till guvernör i Kalifornien.

– Nu har ni inte längre Nixon att sparka runt, sade han bittert då han lovade att avsluta sin politiska karriär.

1968 var han dock tillbaka, vann presidentvalet och sitt återval 1972. Två år senare tvingades han avgå som president i Watergateskandalen efter en serie av lögner och mörkläggning.

Bill Clinton ställdes inför riksrätt sedan han anklagats för att ha ljugit under ed i samband med Lewinskyaffären men klarade sig med nöd och näppe.

Presidenter behöver trovärdiga kommunikatörer. Donald Trump har redan hunnit köra sönder sina två främsta.