Desperationen växer i den sista provins som kontrolleras av den väpnade oppositionen i Syrien. Skräckslagna civila rör sig från plats till plats för att undkomma regimsidans offensiv, som inleddes i slutet av förra året.
I Atarib, på gränsen mellan Aleppo och Idlib, gick aktivisten och läraren Abdulkafi Alhamdo nyligen ut på gatan och på bara tio minuter räknade han till 200 fordon fulla med människor på flykt från andra områden.
- Sedan gav jag upp, det gick inte att hålla räkningen. Problemet är att de flesta inte har någonstans att vägen, många tvingas sova under bar himmel, mitt i vintern, säger han till TT över telefon.
Många flyr
Offensiven har varit väntad efter framgångarna mot IS förra året. FN-organet Ocha har uppgifter om att 210000 människor har flytt det eskalerande våldet i nordvästra Syrien mellan mitten av december och mitten av januari.
I Idlib och angränsande områden som kontrolleras av den väpnade oppositionen finns över en miljon internflyktingar. Många av dem tvingades liksom Alhamdo att lämna det rebellkontrollerade östra Aleppo i december 2016. Andra har tvångsförflyttats från platser som Daraya och Madaya. Många hoppades att Idlib skulle vara en fristad.
- Det är människor som inte vill bo i områden som kontrolleras av regimen, unga män som inte vill tjänstgöra i regeringsarmén. Många drömmer som jag om ett nytt demokratiskt Syrien, säger Alhamdo.
Ett avtal om vapenvila har inte stoppat striderna. Stora delar av Idlib kontrolleras av Hayat Tahrir al-Sham (HTS), en grupp ledd av al-Qaidas tidigare syriska gren. HTS omfattas inte av överenskommelsen.
Provinsen gränsar till Turkiet, som håller gränsen stängd, och många regimkritiker vågar eller vill inte ta sig till de delar av Syrien som kontrolleras av Bashar al-Assad. En fullskalig regeringsoffensiv mot Idlib kan innebära enorm förödelse och ännu större flyktingströmmar.
Annalkande "katastrof"
Området har förvandlats till en dödsfälla, menar 32-åriga Alhamdo som beskriver hur han om kvällarna hör flygräderna komma allt närmare.
- Det är oerhört fullpackat här. En katastrof väntar om bombningarna fortsätter, säger han.
- Samtidigt föredrar jag det här framför regimkontrollerat område. Jag skulle hamna i helvetet om jag slutade i något av al-Assads fängelser och om jag inte greps skulle jag leva i skräck. Och det är värre än döden.
I helgen dödades åtta människor från samma familj sedan de flytt från Idlib till närliggande Afrin, enligt det oppositionella Syriska människorättsobservatoriet. Där har Turkiet inlett en insats mot den kurdiska YPG-milisen som kontrollerar området.
- Offensiven i Afrin har inte förändrat situationen för oss, de bombar kanske lite mer. Kurderna är våra bröder, men det är skillnad med YPG. De agerar som syriska regimen, säger Alhamdo som med det välkomnar Turkiets offensiv.
Ingen kalasstämning
Om en månad fyller dottern Lamar två år. Hennes första födelsedag hamnade i skuggan av de svåra minnen från belägringen av östra Aleppo som fortfarande ger hennes pappa och mamma mardrömmar. Alhamdo hade hoppats på att ta igen det med ett ordentligt kalas på tvåårsdagen – men konstaterar att förutsättningarna inte är optimala i år heller.
- Jag har glömt hur det är att leva normalt. Min dotters leende gör mig fortfarande varm inombords, men vad ska jag göra om något händer henne? Tänk dig att behöva leva så här. De som klarar det utan att bli galna är hjältar.
Fakta: Varför är det krig i Syrien?
Långt innan konflikten inleddes klagade många syrier på hög arbetslöshet, utbredd korruption, brist på politisk frihet och statlig repression under president Bashar al-Assads styre.
I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i staden Daraa. Regeringens användning av dödligt våld som svar på protesterna utlöste rikstäckande demonstrationer som krävde al-Assads avgång.
I takt med att oroligheterna spred sig intensifierades tillslagen mot oliktänkande. Oppositionsanhängare började ta till vapen, till en början för att försvara sig och senare för att driva ut säkerhetsstyrkor från lokala områden. Bashar al-Assad lovade att återställa den statliga kontrollen.
Våldet eskalerade och förvandlades till ett inbördeskrig när hundratals rebellbrigader bildades för att kämpa mot regeringsstyrkorna om kontrollen av landet.
Med åren har kriget kommit att inkludera allt fler parter. Extremistiska jihadistgrupper har profiterat på kaoset och vuxit sig starka, även om den som kallar sig Islamiska staten (IS) har tryckts tillbaka av en omfattande offensiv.