"Jag sa till Rex Tillerson, vår underbare utrikesminister, att han kastar bort sin tid på att försöka förhandla med Lilla Raketmannen...". Så twittrade USA:s president den första oktober med anledning av Tillersons försök att få till en diplomatisk lösning på Nordkoreakrisen.
- Det har inte varit ett enat utrikespolitiskt budskap från USA, konstaterar Frida Stranne, USA-forskare vid Högskolan i Halmstad och Uppsala universitet.
Dubbla tungor
Tillerson, som har en bakgrund i näringslivet, har som utrikesminister hållit en låg profil och sökt verka genom samförstånd och diplomati. Men inte sällan har hans ansträngningar underminerats av den oberäknelige Donald Trump. Effekten har blivit att USA talat med dubbla tungor på den utrikespolitiska arenan.
- Tillersons ställning har varit svag generellt och med en så öppen oenighet mellan presidenten och hans utrikesminister i avgörande frågor vet inte regeringar i världen vad som gäller från amerikanskt håll och det skapar osäkerhet, säger Stranne.
Nordkorea, det globala kärnenergiavtalet med Iran och synen på klimatförändringarna finns bland sakfrågorna i vilka Trump och Tillerson tycker olika.
- När jag var i Washington DC nyligen fanns det en stark oro bland republikaner, de talade om de dubbla budskapen och osäkerheten på utrikessidan, berättar Stranne.
Tomma rum
Lägg därtill att många rum fortfarande står tomma på det utrikesdepartement som Tillerson är chef för. Oförmågan att tillsätta viktiga poster har bidragit till att chefsdiplomatens kraft och strategi har ifrågasatts.
Just kraftfulla utspel har däremot både Trump och hans FN-ambassadör Nikki Haley varit frikostiga med – i synnerhet gentemot Nordkorea. Frågan är vilka resultat deras utspel generar i en alltmer komplex värld. Och kommer nuvarande CIA-chefen Mike Pompeo, som spås bli Tillersons efterträdare, att falla in i deras kör?
