Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tyske Manfred Weber är gruppledare för kristdemokratiskt konservativa partigruppen EPP i EU-parlamentet och kampanjar just nu för att bli näste ordförande i EU-kommissionen. Arkivfoto.

Rumphuggen debattstart inför EU-val

Huvudfavoriten saknades när kandidaterna till jobbet som ny ordförande i EU-kommissionen samlades till en första debatt inför EU-valet. Kanske kvittar det. Intresset för toppkandidatsprocessen är fortsatt lågt bland medlemsländerna.

Från höger till vänster fanns fem toppjobbssugna politiker på plats för att debattera i nederländska Maastricht på måndagskvällen.

Socialdemokratiske Frans Timmermans, EU-skeptiskt konservative Jan Zahradil, vänsterns Violeta Tomic, liberale Guy Verhofstadt och gröne Bas Eickhout talade bland annat om miljöpolitik, jämlikhet och beskattning och reglering av nätjättar.

- Facebooks algoritm måste regleras så fort som möjligt, manade exempelvis Verhofstadt.

Ingen av de fem ses dock som en särskilt tänkbar ny kommissionsordförande, även om Timmermans och Verhofstadt ingår i det som sannolikt blir en majoritetskoalition av kristdemokrater, socialdemokrater och liberaler i det kommande parlamentet.

Bayersk favorit

EU-valets internationella huvudfavorit är i stället bayraren Manfred Weber, tysk EU-parlamentsledamot och formell så kallad "spitzenkandidat" för EU:s största partigrupp, kristdemokratiskt konservativa EPP.

Inför EU-valet 2014 innehades exakt den rollen av luxemburgaren Jean-Claude Juncker. Då sade mängder av både experter och politiker att "spitzenkandidat"-systemet inte skulle spela någon roll och EU:s stats- och regeringschefer ändå skulle föra fram någon annan kandidat.

Fast så blev det aldrig.

Ju närmare EU-valet kom, ju mer betonades att EU-parlamentet bara skulle acceptera någon av toppkandidaterna. Och då EPP som väntat fick flest mandat i parlamentet blev Juncker det givna favoritnamnet – och han fick också jobbet.

Saknar erfarenhet?

Men att 2019 ska bli som 2014 är fortsatt långt från givet. Webers relativa orutin – 46-åringen har aldrig varit ens minister – får många att tveka.

Fast själv suckar han mest tungt över ifrågasättandet.

- Förlåt, men jag är faktiskt medlem av EU-parlamentet sedan 15 år. Jag har lett den största partigruppen i fem år och vi är den mest enade politiska familjen. Vad EU behöver är politiker som kan kompromissa och få ihop Europa igen. Och det är vad jag har gjort, sade Weber härom veckan i en utfrågning hos nyhetssajten Politico Europe och tv-kanalen Arte.

- Jag är väl förberedd. Jag har redan fått en massa stöd. Jag har ett demokratiskt mandat för det jag gör – och det tror jag är precis vad EU behöver.

Vestager och Barnier

Weber skippade måndagens debatt i Maastricht för att i stället fira sin politiske mentor, tyske förre finansministern Theo Waigel, som nyligen fyllt 80.

I debatten deltog heller inte de två som ses som främsta utmanare till Weber: den liberala danska konkurrenskommissionären Margrethe Vestager och EU:s chefsförhandlare om brexit, Michel Barnier.

Den sistnämnde är visserligen inte någon formell kandidat men pekas flitigt ut som en tänkbar kompromiss när stats- och regeringscheferna ska bestämma sig någon gång i juni.

Och i ett läge när klimatfrågorna växer i valopinionen och stöd kanske kommer att krävas av de gröna partierna i EU-parlamentet har 68-åringen dessutom plötsligt klivit fram som miljöaktivist.

"Vi kan inte längre sluta våra ögon och stänga våra lungor för vad som sker med vår miljö. Bästa tillfället att dra igång nya gröna EU-åtgärder var för flera år sedan. Näst bästa tillfället är nu", skrev Barnier nyligen i en debattartikel för mediaorganisationen Project Syndicate.