Sellbergska huset ligger i södra änden av Residensgatan, precis vid gamla fängelset, och uppfördes 1778. Byggnaden är en timmerkonstruktion i en våning. Idag anses den vara Vänersborgs äldsta trähus och har varit i stadens och kommunens ägo i snart 150 år.
– Huset har kvar väldigt mycket av sin karaktär om man tittar på exteriören. Ena halvan är byggd på 1770-talet och andra halvan något senare, säger Peter Johansson, chef på Vänersborgs museum
Genom åren har huset gjorts om många gånger på insidan, men det finns fortfarande originaldetaljer kvar.
– Det är inte centrala stadens äldsta byggnad, men det är äldsta privatbostaden och trähuset. Residenset är några få år äldre. Kyrkan är lite yngre, säger Peter Johansson.
Vem som byggde Sellbergska är oklart. Men den första person man känner till som var skriven på adressen var Johan Florin på 1780-talet. Han var vågskrivare, alltså en skrivare vid stadens järnvåg.
Den som gav namn åt huset var spegelmakaren Johan Fredrik Sellberg som flyttade in på 1820-talet.
– Det är honom huset är mest förknippat med eftersom han bodde här ända fram till 1850-talet när han avled. Och det finns en hel del av hans speglar kvar, säger Peter Johansson.
Är det ett typiskt hus för Vänersborg från den tiden?
– Det kan man säga. De flesta av de här husen är borta, antingen blev de sönderrenoverade, gick åt i bränder eller så rev man och byggde nytt.
Kvarteren runt om är även de välbevarade och genom historien har de varit en plats för hantverksverksamheter, ofta med inriktning mot läderarbete.
– Folk flyttade in och ut, bodde ett par år eller några månader, ofta var det en väldigt stor cirkulation på folk. I det här huset bodde det sadelmakare, sämskmakare och garvare under 1800-talets första årtionden. Ofta hade de en bostadsdel och en verkstad. Den siste private ägaren var en skräddare som hette Borsum från Heidelberg i Tyskland. Han dog på 1880-talets slut och då skänktes huset till staden. Så det kallas för Borsumska huset ibland, säger Peter Johansson.
Sedan dess har huset varit i stadens och kommunens ägo och under stora delar av tiden har det använts som bostad.
– Birgitta är den sista privata som har bott här.
Birgitta har efternamnet Peterson. Det var hon som drev dockmuseet mellan 1996 och 2019. Hon stod själv för stora renoveringar när hon blev hyresgäst, kommunen bekostade vatten och el.
– Byggnaden var illa behandlad. Jag tog fram det ursprungliga i så stor utsträckning som möjligt. Länsmuseet var involverat i allt, de var här på inspektioner. Jag älskar huset men det var iskallt. Det regnade och snöade in genom de gamla dörrarna, säger hon.
Birgitta Peterson bodde i husets lägenhetsdel, men det värmdes bara upp av direktverkande el och hon beskriver det alltså som kyligt.
– Det gick inte att sätta in något annat värmesystem.
Efter 23 år stängde Birgitta Peterson museet och dockorna såldes på auktion.
Historien kring det gamla dockmuseet är dramatisk. 1834 bröt den stora stadsbranden ut och nästan hela Vänersborgs ödelades. Men när röken skingrades stod Sellbergska kvar.
– Det här är en av stadens allra äldsta kvarter. Här låg den gamla 1600-talsbefästningen. Huset ligger på kanten till den gamla fästningsvallen. Området häromkring var det enda med sammanhängande bebyggelse som var kvar i staden efter branden. Och det berodde på att vinden blåste åt rätt håll och att häktesfångarna var ute och hjälpte till att vattenbegjuta husen, säger Peter Johansson.
”Det handlade om kroppsstraff eller fästning”
Sellbergska är också känd för en annan sak. Vid den södra gaveln, den mot gamla fängelset, utspelade sig fram till 1850-talet hemska skådespel. Här spändes dömda brottslingar fast vid en påle och piskades. Spöstraffen var i avskräckande syfte offentliga.
Den siste som fick slita spö på platsen var den notoriske och kände missdådaren Snor-Kalle. I den vevan byggdes länsfängelset och därefter pryglades brottslingarna inomhus i stället.
– Fängelsestraff var inte vanliga på den tiden, det handlade om kroppsstraff eller böter eller fästning om det var riktigt illa. Fängelsestraffen kom på 1840- och 50-talen, säger Peter Johansson.
Idag äger alltså Vänersborgs kommun fastigheten, men det finns ingen verksamhet på den. Ingen av kommunens förvaltningar är intresserade av att använda huset. Samtidigt kostar det att hålla byggnaden i ordning och att värma upp den. Därför har kommunen funderat på sälja. Men det har också dykt upp en intressent som vill hyra.
– I nuläget går vi på det spåret eftersom det finns en person som är starkt intresserad av att hyra, säger fastighetschef Hans Larsson.
Sellbergska ligger på en mycket stor fastighet, men det är bara huset, uthusen och tomten som är aktuella för uthyrning eller försäljning.
– Om vi inte hittar någon hyresgäst blir nästa steg att stycka av tomten och det tar tid, säger Hans Larsson.
Peter Johansson trycker på husets stora kulturhistoriska värde.
– Det är aldrig bra att en byggnad står tom. Huset är en av de absolut mest värdefulla byggnaderna i centrala Vänersborg. Miljön runt omkring är ganska välbevarad också. Det viktiga är att det medföljer väldigt tydliga restriktioner vad man får göra och inte göra i en sådan här byggnad.
En lustig detalj med Sellbergska är att huset har olika färger på fram- och baksidan, men det var ingen ovanlighet.
– Efter att staden brunnit 1834 skulle man bygga upp den. Då bestämdes att husen längs gatorna skulle målas i ljusa och klara färger. Men den färgen var dyrare och hur folk målade baksidan hade ingen större betydelse. De väggar som vetter mot gatan målades med oljefärg och så hade man den billigare Falu rödfärg på baksidan, säger Peter Johansson.
