Tillbaka till 1985: När Europe skrev hårdrockhistoria i Vargön

Upplands Väsby-bandet Europe fick sitt genombrott via segern i Rock-SM 1982. Uppmärksamheten blev massiv eftersom arrangemanget sändes i SVT:s program Luciarock. Detta under en tid då det bara fanns två tv-kanaler att tillgå, och där genren ungdomsprogram inte direkt var överrepresenterad.

Journalisten och författaren Anders Tengner är dels en Europekännare av rang, dels att betrakta som något av en ikon för väldigt många unga konsumenter av populärkultur då det begav sig.

Tengner jobbade framförallt på tidningen Okej och skrev även den officiella biografin, ”Europe – den stora rockdrömmen”, som kom 1987. Han kände medlemmarna långt innan det stora genombrottet och minns den historiska luciakvällen.

– 1982 jobbade jag med bandet Heavy Load som var ute och spelade nånstans. Och en kvart innan sändningen skulle börja, då försvann hela publiken. Alla sprang hem och för att titta på tv när Europe skulle spela, säger han.

Anders Tengner skrev den officiella biografin om bandet. Den utkom 1987, då det stora genombrottet var ett faktum. Bild: Jonas Myrholm

1/3

Förstapriset i Rock-SM var en skivinspelning, och redan i februari 1983 kom Europes självbetitlade debut. Skivan sålde bra och turnén som följde tog bland annat bandet till Vänersborg en första gång och kuriöst nog Huvudnässkolans aula för en spelning.

Det stod tidigt klart att Europe var ett band med en talang utöver det vanliga.

Här gick det inte att komma ut och vara några blyga svenskar

– De kunde stå på en folkparksscen med några blinkande lampor, och scennärvaron var minst lika stark som deras egna idoler Deep Purple, Thin Lizzy, UFO ... De visste att här gick det inte att komma ut och vara några blyga svenskar utan nu jävlar ska det klivas och det ska vara poser och ... det såg äkta ut, säger Anders Tengner.

1984 släpptes uppföljaren ”Wings of tomorrow” och i april 1985 kom EP:n ”On the loose”, ett soundtrack till en kommande film med samma namn.

100-årsfirande med Thore Skogman och hårdrock

Den fick även ge namn till den turné som inleddes i Sundsvall den 6 april och fortsatte under våren i en rad större inomhushallar. Vid det laget hade Europes publik vuxit markant, men siktet var betydligt högre inställt än att bara erövra den svenska marknaden.

Okej fanns på plats vid premiären i Sporthallen i Sundsvall och i nummer 10/1985 pratas det i ett stort reportage om att turnén i fråga är ett första första steg i den internationella karriären.

Tanken var att inspelningen av tredje skivan skulle ske under den efterföljande sommaren, men av olika anledningar kom det projektet att skjutas upp. Först den 30 maj 1986 skulle albumet ”The final countdown” möta världen – och det globala genombrottet bli ett faktum.

ELA den 20 april 1985.

1/5

Under 1985 fyllde TTELA:s föregångare Elfsborgs Läns Allehanda 100 år och det skulle firas i stor stil. I en artikel som publicerades den 2 april 1985 berättade ELA:s vd Lars Linderoth om jubileumsplanerna.

Och det var inga dåliga grejer som var på gång. I april skulle nämligen ELA arrangera en konsert med Eurovisionvinnarna Herreys i Idrottshuset, och i början av juni väntade cirkus med ingen mindre än Thore Skogman i Brålanda.

Och som om inte det vore nog fanns det betydligt mer i görningen. Den 20 april presenterade nämligen tidningen den smått osannolika nyhet som fick traktens hårdrockare att jubla så att det fladdrade i deras tygmärkesprydda jeansjackor.

Rubriken löd:

”Europe till Vargön

Stor utomhuskonsert”

Bakom det sensationella arrangemanget stod ELA, i samarbete med Wargöns IK som samma helg skulle anordna den andra upplagan av Vargyran med marknad och diverse aktiviteter för hela familjen.

Jag var minst och sämst i laget

Det var WIK som skulle sköta det rent praktiska och eftersom det var väldigt kort tid kvar tills Hallevi IP skulle förvandlas från fotbollsplan till en kokande arena för hårdrock gällde det att skrida till verket omgående.

Stefan Svensson är numera ordförande i Wargöns IK. 1985 var han 19 år, och med och arbetade under arrangemanget. Bild: Jonas Myrholm

1/4

– Från början var tanken att arrangemanget skulle vara i Fyrkanten, men där skulle man inte få plats med tusen pers så det fick bli Hallevi. Att konserten dök upp så tätt inpå att den skulle äga rum, skulle kunna bero på att det troligen var en extraspelning som sattes in under deras pågående turné, säger Stefan Svensson, som varit aktiv i WIK sedan bildandet 1974 och numera är föreningens ordförande.

Vem var du 1985?

– Jag var 19 år, förstaårssenior, minst och sämst i A-laget, haha. Jag tyckte om musik, framför allt Kiss och en del annan hårdrock. Det lilla jag hört av Europe gillade jag och det kändes stort att de skulle komma hit. Och med tanke på vad som hände med bandet sen är den här grejen ännu större så här i efterhand, säger Stefan Svensson.

Fysiken till trots sattes han på uppgiften att utgöra frontlinje om det skulle bli trubbel.

– Under konserten skulle jag och några till vara någon form av ordningsvakter för det fanns en viss oro, framför allt i styrelsen, för de här stökiga hårdrockarna. Men det hände ingenting, vår uppgift blev mest att skymma sikten för de stod utanför och inte betalade entré, minns Stefan.

Wiveca Ström träffade Joey Tempest i Vargön. Bild: Peter Ström

1/12

Ett av första jobben var att bevaka Europe

Journalisten Wiveca Ström jobbar sedan många år på Bohusläningen. I maj 1985 var hon nyanställd på ELA och hette Karlsson i efternamn.

– Jag började i april och detta var ett av mina allra första jobb och jag minns det faktiskt fortfarande. Varje gång jag hör ”The final countdown” tänker jag på när Europe var på Hallevi, berättar hon.

Innan det var dags att bevaka själva spelningen tillsammans med fotografen Peter Ström – som hon sedermera kom att gifta sig med – fick Wiveca uppdraget att intervjua Joey Tempest på telefon, och frontmannen var full av tillförsikt inför framtiden.

För nu började det hända saker på andra sidan Atlanten.

– I lördags började amerikansk radio spela en av våra singlar, ”Open your heart”, som nu släpps där borta. Det här är inledningen till vår lansering ute i världen. Vi har ju skrivit kontrakt med bolaget CBS, som säljer plattor överallt, sa Tempest i ELA-intervjun inför besöket i Vargön.

I WIK-leden mobiliserades det på bred front för den hektiska helgen. Att stå som värd för en spelning med ett av Sveriges hetaste band skulle trots allt innebära vissa andra åtaganden än vad som krävdes för ett sedvanligt matcharrangemang i division 4 Västergötland Västra.

I en artikel publicerad i ELA den 9 maj berättar WIK:s Lasse Nordvall att det är föreningens medlemmar som kommer att vara med och bygga den scen som ska bära upp de åtta ton utrustning som Europe har med sig.

– Det blir ett jobbigt bygge, men vi ska klara av det. Medlemmarna i klubben ställer upp helhjärtat och frivilligt. Det här stärker verkligen samarbetet mellan sektionerna i Wargöns IK samtidigt som vi känner att vi gör något bra för ungdomen, säger han i artikeln.

Biljetterna släpptes den 25 april och kostade 65 kronor, inklusive förköpsavgift. De gick att införskaffa på en rad ställen, ett av dessa var ELA-kontoret beläget i Arkaden vid Drottningtorget i Trollhättan.

Dit begav sig tämligen omgående en 15-årig kille vars liv kom att präglas stort av händelserna den 12 maj. Robert Lundgren hajade till när han fick syn på annonsen om att Europe skulle komma till Vargön.

Roberts unika inspelning lever ännu

– Jag var en rockdiggare redan från lågstadietiden och på högstadiet exploderade det fullständigt. Då lärde jag mig allt om grupperna som fanns och bytte inspelningar med mina kompisar Jimmy och Anders. Hade lyssnat mycket på Europe hösten innan och tyckte att de var riktigt bra. Så jag cyklade ner till Arkaden direkt och köpte biljetter, berättar han.

Robert och hans kompisar hade redan börjat gå på konserter, och Kiss i Scandinavium den 27 oktober 1984 var en milstolpe.

– Då hade vi backstagepass och fick komma in bakom scen efteråt. Men vi hade inte med några kameror eller någon inspelningsutrustning. Så nu när vi skulle se Europe tänkte vi att det skulle vara roligt att spela in konserten, säger Robert.

De var urschyssta, jättetrevliga mot oss

Planen var att vara på plats i god tid och se vilka kontakter som kunde knytas på plats. Med i ryggsäcken fanns både en mindre bandspelare och en enkel konsumentkamera av typen Instamatic.

Robert minns att scenen var byggd och ljudanläggningen – som sades ha en imponerande effekt på 24 000 watt – var på plats när han anlände runt tolvsnåret.

Under soundchecken befann sig Robert Lundgren mellan kravallstaketet och scenen. Samma position hade han även under själva konserten. Bild: Peter Ström

1/4

– Så småningom kom bandet och vi gick och pratade med dem. De var urschyssta, jättetrevliga mot oss. Det var liksom ”har ni kommit hit så här tidigt är det klart att ni ska få vara med”. Och när det var soundcheck sa ljudteknikern att ”ni får stå uppe hos mig så ni hör ordentligt”. Han visade hur mixerbordet fungerade och ville bjuda på hönökaka, minns Robert.

Och inte nog med det.

När Trollhättekillen tog upp sin lilla pocketkamera satte det igång en process som ledde fram till att han fick inta en tämligen privilegierad position.

Robert Lundgren tog flera bilder på Hallevi, med en kamera av typen Instamatic. Bild: Robert Lundgren

1/7

– Ljudteknikern sa nåt i stil med: ”Jaså, du vill ta bilder? Ja men då ska du vara framför staketet så du kommer nära, här har du en klappstol som du kan sitta på”. Helt otroligt, och att gå upp på scenen under trumsolot var inga problem heller. Bara jag inte trampade på kablarna, säger Robert.

När konserten väl började, tryckte Robert på REC på bandspelaren och förevigade klassikern även i audioformat.

Här finns Roberts inspelning:

– De var verkligen världsstjärnor på den här scenen, det går det inte att komma ifrån. Det var välrepat och de gav järnet. Jag kanske har sett 500-600 konserter sedan dess och spelat in minst ett par hundra. Det här är fortfarande en av de bästa jag sett, och den betydde massor i det att jag blev jätteintresserad av att spela in och dokumentera.

Cirkeln kom sedan att slutas några år senare, runt 1993-94. Då åkte nämligen Robert med Glenn Hughes på turné och spelade in ett antal konserter. I bandet återfanns Europe-bekantingarna Ian Haugland och John Levén. Och en viss Anders Tengner var turnéledare. Men det är en hel annan historia.

Bodde granne med Hallevi

Anna-Karin Olin växte upp i Vargön, och spelade fotboll i WIK där hon fortfarande är engagerad. Att hon 1985, som 14-åring, skulle gå och kolla på Europe var knappast en skräll.

Hon bodde nämligen på Falkvägen, den delen av gatan som ligger precis vid Hallevi. Anläggningen var närmast att betrakta som hennes andra hem.

– Jag minns att det var väldigt stort, för jag hade aldrig varit på konsert förut. Och så skulle det bli en precis där jag bodde. Alla jag kände som spelade fotboll och hängde på Hallevi på kvällarna skulle dit, säger hon.

Det var en stor dag, att klä upp sig och gå på Hallevi

Anna-Karin ägde förvisso ingen platta med bandet, men hade hört några låtar på radio så det låg onekligen förväntan i luften den 12 maj.

– Det var en stor dag, att klä upp sig och gå på Hallevi. Det var nog första gången jag gick in via den vanliga entrén, annars smet vi alltid genom stängslet precis utanför huset.

Huset på Falkvägen syns i bakgrunden. Det var där Anna-Karin Olin växte upp. Bild: Jonas Myrholm

1/3

Anna-Karin minns inga detaljer från själva spelningen, förutom att “det var otroligt fräckt och väldigt mycket hår som svängde i luften”. Själva helhetsintrycket var massivt och det var en uppspelt 14-åring som sedan knallade hem på söndagskvällen.

– När pappa och mamma frågade hur det var sa jag att det var helt fantastiskt. “Och vet ni vad, de pratade svenska!” För det hade inte framkommit för mig, att de här killarna med de fräcka namnen kom från Sverige. Jag hade nog inte kommit så långt i att läsa på innan, haha!

Mer insatt var Anna-Karin året efter när Europes stora genombrott var ett faktum och LP:n “The final countdown” erövrade listorna över hela världen. Ett av exemplaren snurrade friskt på Falkvägen.

– Då hade jag planscher i hela rummet och det kändes jättestort att de hade varit här, precis utanför. Vet inte hur många tryckare vi dansade till “Carrie”. Att Europe spelade i Vargön kan fortfarande komma upp i olika sammanhang.

Jag fyllde 15 år den dagen och fick en moped

Vänersborgsbördige Martin Fredman jobbade i många år som polis, numera är han säkerhetschef på Svenska fotbollförbundet och har i egenskap av sådan figurerat i media många gånger.

Han är också en musikälskare av rang, och hjärtat klappar lite extra för hårdrock av klassiskt snitt. Med bland favoriterna finns ett visst band från Upplands Väsby.

– Jag var på Europe-spelningen i Huvudnässkolans aula så mitt intresse för hårdrock och att gå på konserter hade redan börjat. En stor upplevelse var Monsters of rock på Råsunda 1984, berättar Martin.

Inte nog med att han nu skulle få se Europe för andra gången. Dagen var dessutom historisk.

Martin Fredman, med armen i vädret, utanför Hallevi innan konserten tillsammans med kompisarna Tomas Sunnerdahl och Urban Karlsson. Bild: Peter Ström

1/5

– Jag fyllde 15 år den dagen och fick en moped, en Puch Florida med handväxel. Min kompis Tomas Sunnerdahl fyllde några dagar innan så han hade redan moppe. Vid midnatt stod Tomas och varvade utanför mig där jag bodde på Torpa. Jag var laglydig redan då, haha, så väntade tills det verkligen blev 12 maj. Sen stack vi ut och körde hela natten, säger Martin.

Körde moppe hela natten

På morgonen hängde duon på låset till OK vid Gropbron för att tanka upp mopparna, och sedan fortsatte åkandet med oförminskad entusiasm.

– Jag sov knappt nånting den natten. Men det var en enorm frihetskänsla, och att sen till råga på allt få åka på konsert … vilket sätt att fira 15-årsdagen. Jag tycker fortfarande att “Wings of tomorrow” är en av Europes absolut bästa plattor.

Spelningen på Hallevi var en ren uppvisning från Europes sida. Bandets professionalism var påtaglig, och ett år senare kom det globala genombrottet med ”The final countdown”. Bild: Peter Ström

1/25

Själva konserten startade med ett pampigt keyboardintro, för övrigt detsamma som sex år senare kom att höras i låten ”Prisoners in paradise”, sedan blev det gasen i botten med rökaren ”Dance the night away” från senaste skivan, följd av ännu osläppta ”Ninja”.

Efter den energiska inledningen tog Joey Tempest till orda:

– Hej, vad trevligt att ni ville komma hit, förkunnade han.

Europe lämnade Vargön i en van

Spelningen varade i en dryg timme, och bestod dels av material från bandets två första skivor, dels fyra låtar som skulle dyka upp på “The final countdown”.

– Jag minns att de avslutade med “Memories”, och den har hängt kvar som en av mina favoriter med Europe. Har ett svagt minne av att de lämnade scenen och hoppade in i en van. Och när de rullade iväg var dörren öppen och Ian kastade ut några trumpinnar. Det tyckte man var lite coolt, säger Martin Fredman, som kommit att se Europe många gånger sedan dess.

På ELA:s förstasida tisdagen den 14 maj 1985 syntes en ung kille stå längst fram vid kravallstaketet och digga.

Nu är Mathias Berntsson 54 år, då gick han i åttonde klass på Pettersbergsskolan i Trollhättan, och var redan en rutinerad konsertbesökare. Han gillade Europe sedan tidigare, framför allt första skivan, och även om förväntningarna var högt ställda visste han inte vad som var att vänta.

– Jag hade bara sett utländska band innan och nu insåg jag nånstans att det inte fanns en barriär mellan band från Sverige och de från England och USA. Mitt största minne från den här konserten är att jag fattade att även några svenska gubbar från en förort kan komma långt, minns Mathias.

Lite snack backstage. Bild: Peter Ström

1/10

Direkt efter konserten begav sig Europe till nuvarande Quality Hotel för en presskonferens, och i samma ELA summerar bandet besöket i Vargön:

– Det var en rolig spelning! Allt stämde från början till slut – dessutom var arrangemangen runt det hela ovanligt fina.

Från WIK-håll var man också nöjda med hur allt hade avlöpt, även om det fanns en viss besvikelse riktad mot de som stod utanför och lyssnade utan att betala entré.

Otroligt bildfynd gav Europe tidsresa

Fotografen Peter Ström gick ur tiden för några år sedan och under arbetet med det här reportaget förblev frågan obesvarad om var negativen tagit vägen. När de sedan återfanns av en ren slump, en sen kväll i tidningens negativarkiv, tappade undertecknad bokstavligt talat andan.

Fyndet var häpnadsväckande, och det är de svartvita bilderna som syns i det här reportaget. Bara en handfull av dessa har publicerats tidigare.

Det är den 11 maj 2024. Europe ska spela i Huskvarna Folkets Park. TTELA:s utsände befinner sig på platsen, med ett gäng utskrivna bilder från Hallevi 1985 i en pärm av äldre snitt, för att få en pratstund med några av medlemmarna.

Backstage råder ett påtagligt lugn, men förberedelserna inför kvällens spelning ökar i intensitet i takt med att klockan går.

Ian Haugland hajar till när han får skåda bilderna från Vargön.

– Jävligt häftigt att se det här! Jag kom med i bandet 1984, ganska precis när jag fyllde 20 bast. Och jag kommer ihåg den där turnén, det var många olika typer av spelningar på den tiden, säger han och avslöjar en riktig kuriositet.

– De där trummorna minns jag, det är faktiskt samma trumset som användes på “The final countdown”.

När John Levén får se bilderna gör han en snabb resa längs minnenas allé.

– Jättekul att se det här, alltså jag färdas tillbaka i tiden på något sätt. Undrar var den där basriggen tog vägen. Och basen ... Gud vad unga vi var då, alldeles släta i ansiktena. Nu ser jag hur lika mig mina söner är, säger han.

Joey Tempest blir eftertänksam när han omsorgsfullt bläddrar igenom pärmen och skådar den yngre upplagan av sig själv och resten av bandet.

Även om det inte finns några specifika minnen av Vargön, är eran i sig oförglömlig.

– Jag kommer ihåg den här tiden. Det är väldigt speciellt, vi var i startgroparna internationellt. Jag hade precis varit i New York och träffat CBS Epic som ville signa oss, vid det här laget hade vi diskussioner med dem och hade börjat planera nästa platta, säger den legendariske frontmannen.

– Kul att se de här bilderna, och det roliga är att det är precis samma band som står här i kväll 39 år senare …

Joey Tempest tyckte det var roligt att kolla in bilderna från 1985 och besöket i Vargön. Bild: Jonas Myrholm

1/17

Sedan börjar det bli dags att fokusera på kvällens show. Ett par timmar senare kliver kvintetten ut på scenen inför 5 300 åsyna vittnen.

Kvällen blir ett enda långt triumftåg. Europe är tajtare än någonsin och bjuder på en synnerligen vital show. Responsen från publiken är monumental.

Det är 15 mil, 39 år och hundratals spelningar mellan Hallevi IP i Vargön och Huskvarna Folkets Park.

Den sista nedräkningen tycks ändå vara långt borta.

Text

Jonas Myrholm

jonas.myrholm@ttela.se

Följ