Madelenes comeback en riktig trepoängare

Vad krävs för att en person ska orka fortsätta kämpa i fem år för att komma tillbaka till idrotten? Fråga Madelene Kristensson.

– Jag älskar basket, så enkelt är det.

Kanske är det så enkelt, att kärlek räcker. Framförallt när den fått växa sig stark redan från barndomen.

– Jag växte upp i Sjuntorp och där fanns det inte så mycket att göra så jag började på idrottsskola när jag var sex år, det var det man gjorde efter skolan, berättar hon.

"Lurade in oss på basket"

På idrottsskolan fick barn möjlighet att prova på olika idrotter, och ledare för det hela var Ralf Lennartsson, legendar i Trollhättans basketbollklubb.

– Han lurade in oss på basket. Jag testade många sporter, men det var bara basket som gällde, säger Madelene och ler.

Med oss syftar Madelene på sig själv och sin bästa vän Elin Hansson. Under hela sina basketkarriärer, så när som på ett år, har de följts åt. Först i ungdomsåren i TBBK, sedan i Lerums basket innan flyttlasset gick till Sundsvall. Där stannade de i ett år innan det återigen blev spel i Göteborg, den här gången med Chalmers, innan de landade i Borås basket, med vilka de den gångna säsongen spelade i division 1.

– Det är kul när man har spelat ihop i 20 år, jag vet exakt vart hon är på planen hela tiden, berättar Madelene.

Vägen dit har dock sett ganska olika ut för de båda. Medan Elin varit skadefri har det varit betydligt tyngre för Madelene.

– Jag tror Elin är den minst skadebenägna människan i världshistorien, hon har typ stukat foten en gång.

Madelenes skadeproblem började 2014 i en match med Lerum. Matchklockan hade inte ens hunnit upp på tio sekunder innan Madelene drog korsbandet i ena knät. Skadan krävde operation och ett år av rehab innan hon var redo att kliva ut på basketplanen igen.

Då kom bakslaget.

På en provträning med basketlaget Sätila var olyckan framme igen.

– Det andra knät gav helt enkelt upp, det hade kompenserat så mycket för det skadade knät. Det räckte med att jag fick en liten knuff så rök knät och jag förstod direkt att det var kört, berättar hon.

Dubbla operationer krävdes

Den här gången skulle det visa sig att skadan var värre och ytterligare två operationer väntade.

– Det var betydligt längre rehab efter den skadan, vilket var frustrerande, säger Madelene.

Men att hålla sig borta från basketen var inget alternativ.

– Jag tror att det har hjälpt mig att jag hela tiden har varit engagerad i basketen. Dels som ledare för Chalmers i division 2, dels som tränare för ett flicklag i TBBK. Jag har även varit styrelseledamot i TBBK och nu är jag styrelseledamot i Westra Basketdistriktsförbundet. Det har gjort att jag har fått se många andra delar av sporten, berättar hon.

När Madelene trodde att hon tagit sig igenom rehabomgång nummer två kom ett nytt bakslag. En spricka i menisken och comebacken fick vänta ytterligare.

När hon till slut kunde börja spela matcher igen hade det gått fem år sedan sist.

– Det var aldrig ett alternativ att sluta spela eller att sluta engagera mig i basket. Personligen var det bra för mig att få, kanske inte flera, men i alla fall en skada för det fick mig att inse att det finns andra saker i livet. Innan var det bara basket som gällde.

Bättre än någonsin

När Madelene till slut var tillbaka på planen var hon bättre än någonsin. Den gångna säsongen blev Madelenes bästa hittills och hon var poängbäst i det Borås som slutade på en fjärdeplats i basketettan, vilket är den näst högsta serien.

– Jag är ändå nöjd samtidigt är jag en tävlingsmänniska så jag tycker alltid att jag hade kunnat göra det bättre. Men jag måste inse att det här var min första säsong på fem år. Jag får vara lite ödmjuk och är ändå väldigt nöjd med min säsong, säger Madelene.

Extra nöjd kan hon vara över det faktum att återkomsten, fem år efter första knäskadan, har lett till att hon belönas med utmärkelsen Årets prestation på Trollhättan idrottsgala 2019.

– Vad roligt, det trodde jag inte, säger hon.

TEXT

Johanna Josephsson

johanna.josephsson@ttela.se