Vi fick ett mejl med en inbjudan att bevaka Klassjoggen i Trollhättan. Ett klassiskt evenemang, som gjort för medryckande reportage i en bra lokal nyhetstidning och på en bra lokal nyhetssajt. Massor av barn på plats, folkfest – och massor av föräldrar, mormödrar, fastrar och grannar som både vill läsa och kolla på bilder.
Underbart. Klart att vi vill bevaka Klassjoggen!
Ingen får synas på bild
Men så kom den – den numera nästan obligatoriska reservationen. ”Det är viktigt för skolorna att inga barn syns på bild.”
Och här blir det genast väldigt komplicerat för oss som jobbar med journalistik. Att skildra en folkfest utan att visa folket, det är inget annat än omöjligt. Att bjuda in läsarna till ett reportage där vi anonymiserar huvudpersonerna, det är inget annat än lurendrejeri. Och viktigast: Att skildra sportande barn i form av bilder på anonyma ryggar eller händer, i form av fingerade namn eller inga namn alls, det är inget annat än respektlöst mot barnen.
Precis som att det vore respektlöst att anonymisera personer som bor på äldreboende – mot deras vilja – när vi gör reportage därifrån. Eller att oombett maskera ansiktena på två vuxna entreprenörer som berättar om ett nytt företag.
Skyddad identitet
Låt mig säga det direkt. Självklart finns det ett antal barn som av olika anledningar inte ska vara med på bild eller med namn i tidningen. En del har skyddad identitet. En del andra har föräldrar som helt enkelt inte vill – och det är förstås ett beslut som föräldern har all rätt att fatta.
Men min erfarenhet, grundad på 23 år som journalist, är att den saken går att lösa, med lite enkel och diskret kommunikation på plats och med hjälp av goa lärare eller andra som känner barnen ifråga. Min erfarenhet är också att nio av tio föräldrar och 99 av 100 barn tycker att det är väldigt kul att barnet är med på bild i TTELA.
Jag har säkert 50 gånger ringt upp föräldrar efter olika intervjuer med barn och hittills aldrig fått ett nej på frågan om det är okej att barnet är med i tidningen.
Mot den här bakgrunden känns det så oerhört tråkigt att integritetshets – jag tycker faktiskt att det är ett fullt befogat uttryck – och ett och annat missförstånd kring GDPR-lagen (som inte omfattar journalistik) gör att vi på TTELA inte sällan ser oss tvungna att avstå från att bevaka evenemang där barn står i centrum.
Stympat reportage
Hur gick det då med Klassjoggen? Jo, det blev ett reportage till slut. Men ett i ärlighetens namn ganska stympat sådant. Efter förhandling landade vi i att vi följde några få ”godkända” elever och höll avstånd till alla andra. Även om de eleverna förstås var hur härliga som helst så saknar åtminstone jag folklivet, det stora bildspelet och alla glada ansikten på springande barn i skönt sensommarväder.
Så: Undrar du varför ditt eget barn eller barnbarn inte kommit med på bild? Nu vet du vad det beror på. Jag tänker för min del ta ett snack med kommunens utbildningsförvaltning för att se om det går att värka fram ett bättre sätt att jobba kring de här frågorna. Inte primärt för min egen eller TTELA:s skull, utan för att fler barn och föräldrar och släktingar ska få en fin länk att sprida vidare eller ett minnesvärt tidningsurklipp att sätta upp på kylskåpet.
LÄS MER:Glad pingvin och glada barn förgyllde Klassjoggen
LÄS MER:1700 elever ska springa Klassjoggen för första gången
