Det var för drygt ett halvår sedan som Viktor Fasth lämnade det definitiva beskedet. Trots att 38-åringen varit SHL:s stora gigant och slutat som både svensk mästare och vinnare av Honken Trophy för fjärde gången (flest någonsin och ett pris som delas ut till ligans bästa målvakt) var hans karriär nu över.
Kroppen hade helt enkelt sagt i från.
– Jag har känt under hela säsongen som har varit att kroppen inte har hållit ihop på det sättet som jag vill för att jag ska kunna prestera och för att jag ska kunna leva ett bra liv utanför isen också. Jag har dragit på mig förslitningsskador med åren som finns där. Jag har gått på smärtstillande i stort sett hela säsongen för att kunna klara av att träna och spela matcher, sa Viktor Fasth i en längre intervju med TTELA kort efter att han annonserat att målvaktsklubban skulle läggas på hyllan.
LÄS MER:Viktor Fasths karriär i bilder – från Tvåstad till NHL
Vänersborgaren som inledde sin seniorkarriär i Tvåstad Cobras berättade också att det, trots all smärta han fått dras med, var ett svårt beslut att fatta.
– Jo, självklart har det varit ett tufft beslut att ta. Man försöker bearbeta det och stöta och blöta vad som är rätt och fel, men i slutändan så landar det hela tiden på vad jag vill kunna göra på sidan om. Jag har fått tulla på alldeles för många grejer under säsongen för att jag ska tycka att det ska vara värt att spela ett år till. Att kriga på en säsong till bara för att göra det när kroppen känns som den gör... i slutändan kommer jag till samma slutsats varje gång. Det är inte värt det, sa Fasth.
LÄS MER:Viktor Fasth: ”Avancemanget med Tvåstad Cobras är där uppe med VM-guldet”
Viktor Fasth fick dessutom dras med mer än bara skador i slutet av sin karriär. Det öppnar han nu upp om i Sportbladets podcast ”Hockeystudion”.
”Är inte hälsosamt”
Den senaste tiden har stormålvakter som Robin Lehner och Carey Price offentligt berättat om att de plågats av psykisk ohälsa. För Fasths del handlade det mest om att glädjen försvann mer och mer ju längre karriären gick och att orsaken var den ständigt ökande pressen på sig själv.
LÄS MER:Viktor Fasths kontrakt i Vänersborg: ”Tio bingolotter i veckan”
– Att vara målvakt på elitnivå är inte hälsosamt. Det där var inget jag tänkte på när jag spelade, men sedan jag la av har jag kommit till vissa insikter. De sista åren jag spelade var pressen att prestera och vara bäst större än glädjen att vinna. En del i att jag inte saknar att spela matcher nu är just att för mig var pressen på mig själv så stor på slutet att det inte var värt det, säger Fasth till ”Hockeystudion”.
Han fortsätter sedan:
– Jag saknar tugget i omklädningsrummet, jag saknar att resa, umgås och träna ihop, men just pressen inför matcher: att alltid vara bäst, alltid prestera, inte kunna ha en halvdålig dag på jobbet. Just den känslan är skön att slippa. I slutet kändes det som vinsterna var mer lättnad än glädje. Det tror jag många upplever inom den psykiska ohälsan: att det går för långt till slut. Att det är skönt med en seger mest för att slippa bära hundhuvudet, säger Fasth.
Inlett utbildning
Kanske kommer det inte dröja alltför länge innan Viktor Fasth är tillbaka i omklädningsrummet och på träningar, men då inte som spelare. Han har tidigare berättat om att han vill fortsätta jobba inom hockeyn och har nu påbörjat en utbildning som ska kunna ta honom i den riktningen.
– Jag vill jobba med målvakter och framför allt målvaktsträning, det är vad som ligger mig varmast om hjärtat. Den här utbildningen är ett steg i det konceptet. Hockey är bland det roligaste jag vet och jag vill jobba med det, säger Viktor Fasth till Hockeystudion.
