”Jag är bara Nils”

Om det mot förmodan var någon som inte visste vem Nils Van der Poel var innan, vet de det nu. Trollhättekillen blev under måndagen förevigad i Park of Fame – med sin alldeles egna stjärna.

ANNONS
|

”En unik och ödmjuk Trollhättekille som har motivationen att bli bäst”

Så lät det när Robert Stenberg, områdeschef för idrott- och friluftsliv i Trollhättans stad, höll talet om skridskostjärnan Nils van der Poel.

Den 25-åriga Trollhättekillen hade just klivit in i Betty Backs park när han slogs av tanken på det som var på väg att hända.

En något överraskad världsmästare fick ta emot en stjärna i Park of Fame, mitt bland legendarer som Håkan Mild, Frank Andersson och Janne Karlsson.

En stjärna med texten: Nils van der Poel.

– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det här var väldigt oväntat, jag växte ju inte upp direkt med tanken att jag skulle få en stjärna efter mig. Såklart är jag otroligt stolt och det är något som betyder väldigt mycket för mig.

ANNONS

För tre år sedan valde den i dag erkände superstjärnan att lägga skridskorna på hyllan – om än bara för ett tag.

Det rörde sig inte om någon skada eller om att lägga ned karriären. I stället ville Trollhättekillen hitta det mest effektiva sättet att ladda upp inför ett kommande OS 2022.

Hur gick dina tankar när du valde att ta ett uppehåll från isen?

– Så här: Vi kan ta exemplet med när jag slog världsrekord på VM. För att kunna slå världsrekord måste du göra något som ingen annat gjort tidigare. Och det jag kände var att jag ville hitta min egen väg och ta guld på VM och medalj på OS, hittills har det ju börjat bra i alla fall, säger Nils Van der Poel och ler.

Och just VM-guld och världsrekord tog han som bekant i år. För efter två år av bland annat fallskärmshoppning och militärtjänstgöring, klev han upp på pallen i Heerenveen, Nederländerna.

Det blev dubbla guld på distanserna 10 000 meter och 5 000 meter – och så ett visst världsrekord.

Chocken hade fortfarande inte lagt sig ännu när Nils van der Poel fotades av den lokala mediakåren i Betty Backs park.

ANNONS

Hur känns det att bli förevigad i Trollhättan?

– Det är snudd på en surrealistisk känsla. Jag ser mig inte som någon idol, hjälte eller någon som kräver massmedial uppmärksamhet. Jag är bara Nils. Men det är fantastiskt att staden gillar mig för jag gillar staden lika mycket tillbaka.

ANNONS