Tacka Familjen Skidskytte för OS-succén

Att umgås med samma människor varje dag kan gå en på nerverna. Det kan också skapa en sällan skådad sammanhållning. När de svenska skidskyttarna ska förklara OS-succén svarar alla samma sak:

ANNONS
|

Individuella elitidrottare kör ofta egna träningsupplägg på den plats som passar dem själva bäst. Svenska landslagsåkare i längd och alpint är spridda över både land och kontinent.

För skidskyttarna är det ett otänkbart upplägg.

- Hela vårt träningsupplägg är uppbyggt kring laget, säger förbundskaptenen Wolfgang Pichler.

- Lagkänslan är otroligt viktig för oss. Otroligt viktig. Skidskytte är en lagsport och det här är något som vi alltid försöker jobba med. Om någon gör ett bra resultat så är det bra för hela laget. Om någon presterar dåligt så kan du fångas upp av dina lagkamrater.

ANNONS

Dubbla sambopar

Av OS-skidskyttarna är det bara Fredrik Lindström som inte bor i Östersund. De övriga ses, tränar och äter ihop i princip dagligen, året om. Peppe Femling och Anna Magnusson är sambor, liksom Hanna Öberg och Jesper Nelin. De senare bor bokstavligen talat ett litet, litet stenkast från Sebastian Samuelsson och även Elisabeth Högberg, Linn Persson och Mona Brorsson har lägenheter bara några straffrundor bort.

- Man får se alla sidor av varandra. Vi är ju med varandra hela året, dygnet runt stundtals, och man kommer verkligen nära varandra och blir sammansvetsade. Det blir som din andra familj. Man träffar ju de här mer än vad man träffar sin familj, säger Mona Brorsson.

Under OS i Pyeongchang har de svenska skidskyttarna hela tiden pratat om hur stark deras lagkänsla är, att den är helt avgörande för framgångarna. Att det är mer än tomma ord syntes inte bara efter silvret i damstafetten, utan även i reaktionerna på lagkompisarnas individuella OS-medaljer.

Grät för Öberg

- Jag blev verkligen berörd av intervjuerna som de andra killarna gjorde efter loppet. Vi gläds alla åt den här medaljen, och det är en otrolig lagkänsla verkligen, sade Sebastian Samuelsson efter sitt OS-silver i jaktstart.

ANNONS

Efter Hanna Öbergs guld i distansloppet var det samma visa. Då var det inte hon utan de andra svenska åkarna som grät mest.

- Ja, för att det var inte bara Hannas vinst. Det var hela lagets vinst. Jag tror att alla verkligen kände att hon var värd det, men att det också kunde ha varit någon av oss. Det kändes verkligen som att det var vi tillsammans som vann, säger Mona Brorsson.

En annan händelse under OS som exemplifierar gemenskapen var när Anna Magnusson blev petad i OS-premiären i sprint till förmån för Elisabeth Högberg.

- Självklart var det tufft, men jag hade ändå gått i tankarna om att kanske ge platsen till "Bettan" om jag hade blivit uttagen, just för att jag inte var i form. Att man ens funderar på det säger en hel del om vårt lag. Om vi inte hade haft någon sammanhållning så hade jag nog gärna haft den platsen oavsett, säger Anna Magnusson.

ANNONS

Bor i Ö-vik

Fredrik Lindström bor vid Lomsjön utanför Örnsköldsvik men är lika mycket en del av Familjen Skidskytte. Under sommarhalvåret har landslaget en-två veckor långa försäsongsläger varje månad. Den tajta gemenskapen gör också att det är lättare att ta att en petning, som när han under OS valdes bort i mixedstafetten.

- Det är det som är bra med ett sådant här lag, man stöttar när det är tyngre tider och man gläds när det går riktigt bra, säger Lindström.

- Stommen i det här laget har varit densamma i tre år nu. All den här träningen, allt som vi har gått igenom, det är klart att det svetsar samman laget. Det är roligt att vara en del av det.

Pyeonchang, TT:s utsända
ANNONS